Synpunkter

Till min förtjusning hörde jag på nyheterna att tvillingar löper mindre risk att hamna i delo med lagen och att bli missbrukare.

Vad gällde det kriminella så var risken 18 % lägre, och då särskilt beträffande våldsbrott, och gällande missbruk så var risken 21 % lägre än för genomsnitts medborgare.

Otroligt upplyftande siffror på min ära, och tänk vilken tur att just jag är född i ett sådant toppenbra stjärntecken.

I tyckarpanelerna i morgon-tv idag så hånades integrationsministern och hans stabs tilltag att för en vecka flytta ut verksamheten till rinkeby. ”Löjeväckande” och liknande tillmälen var den genomgående reaktionen från proffstyckarna med något undantag när. Man ansåg att det var ungefär samma sak som bussturerna för att beskåda de välbärgade på Solsidan, fast tvärtom.

Konstigt ändå att när politiker gör som vi säger åt dem och beger sig ut i verkligheten så får de skit även för det!

Vad en vecka i Rinkeby kan ha för inverkan på dessa politiker vet jag inte men jag tror ändå att det är bättre till än ifrån. De är där och alltid är det något som gör intryck på dem och i förlängningen kanske leder till en något ökad förståelse för människors olika villkor.

Jag tror att det är alltför lätt att underskatta vad personliga upplevelser betyder när det gäller insikt och djupare förståelse. Mitt eget arbete med mitt band Synliga i helt mörklagda lokaler där besökaren får sig en måltid till livs och en noga genomtänkt och specialskriven musikalisk buffé kryddad med tänkvärda prator, har ett genomslag som är svårt att förstå om man inte upplevt det själv. Vi kan tillsammans med vår publik i mörkret på några få minuter tydliggöra tillvaron och situationen för blinda och synskadade på ett mer effektivt sätt än vad en föreläsare skulle kunna åstadkomma på veckor av orerande, hur proffsigt han eller hon än lägger upp det hela.

Att uppleva på plats är helt enkelt väldigt starkt!

Jag skickade ett sms med födelsedagsgratulationer till en vän i England idag och önskade henne en bra dag idag och varje dag. Det är något med födelsedagar som automatiskt förvandlar mig till en riktigt usel poet. Kan helt enkelt inte förmå mig till att bara skriva grattis eller annat liknande och fullständigt adekvat, utan måste börja orera och bre ut mig.

Hon blev i alla fall glad av min gratulation och skrev att hon faktiskt hade en väldigt bra dag så här långt. Det var trevligt att höra men jag blev orolig när hon också skrev att hon inte ens kunde minnas hur gammal hon blev denna dag. Hon är yngre än jag och kan ändå inte håla ordning på sitt shit! Undrar hur länge jag själv kommer att ha koll på grejorna, suck!

På söndag så ska jag börja äta igen. Då har det gått 8 veckor och jag vågar inte gå ner mer, så nu ska jag trappa upp. Första veckan så byter jag ut en av dietmåltiderna mot ”riktig” mat och efter 7 dagar byter jag sedan ut 2.

Med hjälp av sambo Agneta så har jag valt ut 3 rätter som förhoppningsvis är rätt. De lär i alla fall vara rätt för mig eftersom jag är totalt oduglig i köket och inte ens kan svänga ihop en omelett. Är en jävligt dålig fotograf också så det är dubbelt uselt på just omelettens område.

Vad jag förhoppningsvis ändå ska klara av är att blanda ihop en rad kalla ingredienser, och jag brukar blanda ihop saker och ting så det ska nog gå bra.

Blir mycket keso framöver, och det har jag aldrig gillat, men nu ser jag fram emot denna mesiga maträtt med tandvattnet rinnande av förväntan. Kommer att blanda upp den med tonfisk, gräslök, senap och får därtill 3 cocktailtomater. Det blir som min vän från Örebro, numera boende i Helsingfors, brukar säga.

”Vilken bjudning!”

Ovanstående mening bör för full genomslagskraft helst sägas med Örebrodialekt.