Synpunkter

Jag har just läst ut boken "Den okända hustrun" av den danske författaren Leif Davidsen och vill varmt rekommendera den. Att det numera skrivs actionladdade spänningsromaner med trovärdiga persongestaltningar, bra story, grundlig research och med en fast förankring i vår nutid, sådan den nu är, tycks bli allt vanligare här i Skandinavien och den här slukade jag som en hungrig Varg. Att boken är skriven av en dansk gjorde att jag mycket väl förstod och kände med huvudpersonen, för danskarna är ju nästan som vi, och de svårigheter denne stöter på och genomlever blir för mig som svensk lagom svårmodigt och den skulle ha kunnat bli aningen för tung om författaren varit Finsk eller Ryss.

Boken handlar om en dansk affärsman som är gift med en rysk kvinna sedan 10 år och de lever i ett kärleksfullt och ombonat äktenskap i Köpenhamn. Mannen, Markus, reser mycket i sitt jobb och hustrun Natalie är smyckes designer och tar även många tolkjobb och stannar hemmavid. Hon vet att Markus får nog av resande i jobbet och på semestrar och ledig tid åker de sällan på långa semesterresor men en dag föreslår hon att de skall åka på en semesterresa till Ryssland och ett kryssningsfartyg på en av landets stora floder och Markus går med på detta. Under resan försvinner Natalie och för Markus rämnar tillvaron och en händelserik och otroligt spännande historia tar sin början med massor av oväntade händelser och förvecklingar. Det lugna och vardagsnära språket ger konstigt nog berättelsen än mer skärpa och trovärdighet och de inblickar man ges av Danskt, Ryskt och Japanskt levnads och tankesätt ger historien en ytterligare krydda och dimension. Vill du ha en bok som gör att du varken kan eller vill lämna hängmattan på några timmar i sommar så är det bara att införskaffa detta Danska mästerstycke i underhållning och spänning.

Satt framför TV-nyheterna igår och blev rejält förbannad på hur illa människor behandlas ibland när regelverk är för snäva och ibland helt obrukbara. Ett äldre par i en Småländsk kommun råkade ut för regler och direktiv när frun blev för sjuk för att kunna bo kvar hemma och fick platts på ett sjukhem men hennes man, sedan över 60 år, var alldeles för frisk för att även han få komma på hemmet i fråga så man delade helt sonika på dem och han blev kvar hemmavid. Helt förkrossade sitter de nu på var sitt håll och den gamle mannen sa att de hade lovat varandra att hålla ihop när de gifte sig men nu ledde kommunens obarmhärtiga beslut till en oönskad separation. Tjänstekvinnan som har hand om ärendet försvarade sig i nyhetsinslaget med att de bara följer gällande regler och paragrafer. Kommunen fick backning på sitt handlande men hör och häpna då överklagade kommunen genast för de ville veta vad som verkligen gäller i sådana här fall. Vad som gäller vet inte jag men jag tycker av hela mitt hjärta att medmänsklighet, empati och vanligt sunt förnuft måste gå före osmidiga regler som enbart är till för att spara kronor och öre för annars är vår nuvarande samhällsstruktur inte mycket värd. Det blåser i sanning småsnålt i vår välfärdsstat när sådana här övergrepp får förekomma.

På tal om blåst så är det ett väldigt tjat om vädret hela tiden men inne hos mig är det alltid precis lagom och mysigt är det året om.    

Åkte tillsammans med min syster Marie och hennes fyraåriga dotter Emma en vecka till Spanien för att besöka våra föräldrar som är bosatta där. Vi hade det lugnt och skönt och förtog oss verkligen inte och i denna anda följde jag med på ett par shoppingrundor, vilket annars är något jag verkligen skulle undvika. På en av dessa turer i konsumtionens tecken hamnade vi i ett shoppingcenter i tre våningar vars enda försonande drag var en fantastisk glassbar men annars var det kläder, skor och parfym på längden och tvären. Jag behövde nya skor och köpte, eller snarare fick av min mor, ett par och även ett par bots. Utan överdrift så tror jag att min sammanlagda tid i de två sko butiker jag besökte var ungefär 10 minuter så det var en form av hit and run som alltid när jag är i sådana butiker. Trots denna minimalism och oerhörda effektivitet från min sida så blev besöket i centret inte kortare för det och jag är stolt över min tålmodighet som om jag får säga det själv uppvisade stor mognad och var rena instruktionsboken i vuxet beteende och den ende som var skickligare än jag var min far som inte följt med alls vilket bevisar att jag nog har en bit kvar till full mognad trots allt. Min syster och mor hade 3 våningar av kläder att plöja igenom och Emma och jag hängde med i 2 av dessa innan en svår distraktion fick Emma att hoppa av affärsvandrandet trots att hon med jämna mellanrum fick en klänning, ett par solglasögon eller något annat lika störtskönt för en fyraårig liten söt prinsessa. Det som satte stopp för Emmas shopping var en imponerande stor fontän med bassäng. Vatten har en vidunderlig dragningskraft på barn och Emma tvärnitade vid vattnet och ville för allt smör i Småland inte gå därifrån och jag som är en otroligt uppoffrande och välvillig själ nappade som storgäddan på syrrans förslag att stanna med Emma vid fontänen medan min mor och hon shoppade vidare. Sagt och gjort jag stannade med Emma och min mor och syster begav sig iväg med inte helt trovärdiga försäkringar om att det skulle gå fort och att de snart skulle vara tillbaka.

Jag satte mig på huk och såg till att inte vara längre från Emma än c. en halvmeter och spände örat i henne. Hon pratade glatt om hur vackert det var med vattnet och hur roligt det var att släppa ner små blad och se dem flyta bort. Jag hummade och brummade positivt som vuxna ibland gör när de vill hålla sig väl med barn men inte riktigt vet vad de skall säga och la även in något enstaka passus om at inte släppa ner alltför många blad i fontänen. Ett antal minuter passerade och Emma pladdrade vidare om blad och vatten och livet var skönt, lugnt och synnerligen harmoniskt. En spanjor till höger om mig sa något på sitt vackra tungomål som jag trots mina 3 år av spanska lektioner på gymnasiet inte förstår mycket av men jag hade ändå på känn att det hade något med Emmas förehavanden att göra och försökte än en gång på ett stillsamt sätt få henne att inte kasta så mycket grönsaker i poolen, vilket jag samtidigt inte kunde vara helt säker på att hon faktiskt gjorde. Någon minut passerade och sedan var det en spansk röst som tilltalade Emma istället och snabbare än en Vessla sprang hon över till mig och hängde sig med armarna runt min hals i pur förskräckelse. Nu tilltalade den spanska rösten oss båda och mina språkkunskaper må vara bristfälliga men nu var jag säker på vad han menade och sa till Emma att hon inte fick plocka några fler blad och inte heller kasta dem i poolen. Hon hade inga problem med det men hävdade bestämt att det skulle växa ut nya där hon länsat. Hemma i trädgården vid sitt gula hus i Sollentuna får hon plocka hur hon vill och det är så många buskar, träd, blommor och allehanda växter att hon aldrig kommer att ha varken kapacitet eller tålamod att plocka rent men den lilla ynkliga odlingen runt fontänen låg betydligt risigare till.  Bäst vi diskuterade saken så kom min mor tillbaka och då kastade sig spanska rösten genast över henne i ett hopp om förståelse och vettig respons och blev genast belönade eftersom min mor talar alldeles utmärkt spanska. Några meningar utbyttes och sedan bekräftade mamma vad jag misstänkt och jag fick också veta att det inte bara var någon man vilken som helst som tilltalat oss utan lagens långa arm i form av inte en utan 2 vakter. Med tanke på uppdragets svåra karaktär hade vakt ett givetvis tillkallat förstärkning så att de med gemensam styrka skulle kunna rå på de 2 förhärdade skurkarna och vandalerna i form av en blind man och en bedrägligt söt liten flicka med ivriga fingrar. Nåja, vi slapp både böter och arrestering och ingen skrek några arga ord på varken svenska eller främmande språk så det hela passerade lugnt men om saken nämndes under de närmaste dagarna så blev Emma generad eller försjönk i upprörd tystnad så vi undvek ämnet.

Nu är allt lugnt igen på alla fronter och två spanska väktare har det åter behagligt på jobbet och kan strosa runt i sina fina uniformer och kan se både jovialiska och stränga ut på samma gång. I en trädgård någonstans i Sollentuna skövlar en liten söt flicka sin mor och fars trädgård varje dag efter dagis i full vetskap om att bortryckta blad och blommor kommer att växa ut igen och att hon är i sin lagliga rätt i sina förehavanden. Framför en dator i nacka sitter en blind man åter framför sin avslagna skärm och skriver något att lägga ut på sin blogg i full vetskap att ingen kommer att läsa det han skrivit men han är så lycklig och har både nya skodon och härliga minnen.