Synpunkter

KLMa: s sardinburk dunsade ned på landningsbanan och lilla Emma 3 år plirade ivrigt ut genom kabinfönstret och konstaterade sakligt.

?Där är Afrika!?

Hon fortsatte sitt synande av terrängen utanför och frågade sedan förbryllat och en aning förebrående.

?Var är alla djuren??

Vi vuxna runtomkring log och fnittrade på det vänligt överseende sätt som vi åldringar har åt den lilla flickans yttranden och frågor. Emmas mamma och pappa fick det otacksamma jobbet att förklara för henne att vi faktiskt inte riktigt nått ända fram än, utan bara landat på Shipol i Amsterdam och inte i slutmålet Cape Town i Sydafrika. Emma tog dock detta besked med värdighet och ett upphöjt lugn och var som under hela vår semesterresa en helt fantastisk 3-åring.

Vi som var på rörelse mot Afrika var en brokig skara Westinare med partners. Min mor och far, som bjöd på hela resan, min syster Marie och hennes sambo Tommi och deras dotter Emma och min familj med sambon Agneta och döttrarna Camilla och Mimmi. Timmar av nätsurfande för att hitta en plats där en grupp bestående av individer i åldrarna 3 till 73 skulle kunna trivas och hitta roliga och spännande saker att göra hade resulterat i valet av den lilla fiskebyn Hout Bay 2 mil utanför Cape Town. Det visade sig vara ett utomordentligt bra val och alla hade en minnesvärd tid i Sydafrika.

Vi besökte förståss alla de vanliga turistmålen i området med stor behållning innefattande allt ifrån höga berg till vingårdar men jag tänkte berätta lite om de saker som var lite udda och utöver det vanliga. Camilla hade redan innan vi lämnade Sverige bestämt sig för att simma med Hajar och tidigt en morgon begav hon sig iväg tillsammans med Mimmi och Tommi för att ta sig ett dopp med jättebestarna. De här monstren var så långt man kan komma ifrån Mört och Abborre och heter Vithaj eller Great White på engelska och blir normalt mellan 6 och 8 meter. De badsugna som samlats åkte en bit ut från land och brottarfiskarna lockades till platsen med hjälp av halvruttna fiskhuvuden som kastades ut en bit från båten. När Hajarna väl anlänt gjordes en stål bur klar och våtdräkt sattes på då vattnet bara var 13 grader varmt och sedan stod man i buren och Hajarna lockades att simma nära och ibland emot buren. När de kom dök den som var i buren ned under ytan och beskådade den hungriga fisken öga mot öga. Tommi och Camilla gjorde detta med stor bravur och visat mod men stackars Mimmi var alldeles för sjösjuk och hängde över relingen på båtens andra sida. Där gjorde hon något som faktiskt slår ut att simma med dem, hon spydde på en Great White. Respect Mimmi, du är ändå hårdast. Undrar vad Hajen tyckte om saken? Kanske blev han förnärmad och simmade bort i vredesmod tänkande.
 

?Förbannade turister och bära sig åt när man är här och visar upp sin bästa sida. Nä fan det blir Säljakt i fortsättningen för det här börjar bli rent osmakligt.?

Ett annat utflyktsmål var ?Big Five? där de flesta djur kunde beskådas i full frihet och Emma slapp undra var alla djuren är. 3 och en halv timme i jeep gav besökarna otaliga chanser att beskåda djur av alla de slag och kunnig personal berättade massor av anekdoter och fakta om de olika arterna. En av parkens absoluta höjdpunkter var de två Elefanterna som fortfarande var småkillar och vägde bara 4 ton ungefär. De gjorde utfall mot jeepen och fick skrämmas bort med hjälp av att chauffören rusade motorn. De två busiga hannarna kastade också sten och pinnar och var allmänt olydiga och charmiga.

Foto på busig elefanthane, kolla storleken på snoppen!

Lejonen var bakom lås och bom men var inte särskilt benägna att röra på sig. Lite intressant fakta om Lejon är att de sover 22 av dygnets 24 timmar, de äter en gång i veckan men då en ganska rejäl måltid och de parar sig 50 gånger om dagen. Detta kan då jämföras med människan som sover ungefär 8 av dygnets 24 timmar, äter 4 till 6 gånger om dagen och då ganska rejäla måltider och pippar i bästa fall en gång i veckan. Kan du gissa vad jag vill bli i mitt nästa liv?
 

Vissa saker tycks vara likadana från land till land och orerandet från vår taxichaufför då vi åkte från det fashionabla Waterfront till det hotell vi bodde på de två första nätterna kunde lika gärna ha utspelats på en färd mellan Stockholm och Orminge. Själv en svart man klagade taxikillen oupphörligt på invandrarna som envisades med att komma till Sydafrika och köra taxi.
 

?Dessa förbannade Nigerianer, Kenyaner och allehanda löst folk som kör taxi och inte hittar någonstans. Inte kan de prata ordentligt heller och de är ena förbannade skurkar allihop. Nä fan det var bättre innan det där slöddret kom och förstörde ryktet för hela taxinäringen.?

Så gick det på under hela resan och en trött åkare är en trött åkare här som där. Som pricken över i blev vi vid ankomsten till hotellet omringade av tiggare och min lilla familj drog sig samman till en enhet liknande en väldrillad Romersk trupp och vi banade oss mot hotell entrén. Tiggarna började med ett slags rollspel där några dröp av direkt men en ung kille surrade runt oss som en geting medan en äldre tiggare tog på sig beskyddarrollen. Han schasade bort den yngre killen och sa hela tiden samma ord.

?Leave the people alone!?

Han ville säkert ha en belöning för detta men vi slank skärrade in i hotell lobbyns säkerhet.

Betydligt lugnare var det i den lilla fiskebyn Hout Bay vi flyttade till efter en dag i Cape Town och här kunde man gå dit man ville utan risk för liv och lem. Vi bodde på ett guest house med bara 5 rum varav vi hade 4. Större delen av vår vistelse var vi de enda gästerna och den här formen av boende är otroligt trivsamt och praktiskt, särskilt om man som vi var ett större sällskap.  Trots den relativa tryggheten i byn var säkerhetstänkandet i området synnerligen påtagligt. Alla hus hade hund vilket gav upphov till en mycket udda stämsång med jämna mellanrum då dessa fyrbenta gynnare kände för att kommunicera. På de flesta hus satt en skylt med texten, ?armed response?. Rakt översatt betyder det, ?kliver du in här oanmäld skjuter vi?. Att det dessutom fanns stål galler på väl valda platser i huset vittnar också om högt säkerhetstänkande. Något våld eller några påträngande tiggare såg vi dock inte till i den lilla fiskebyn.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Sydafrika är en otroligt sevärd plats, tro mig jag är blind. Många o och a har övertygat mig totalt landet är sagolikt vackert och dramatiskt. Det är ganska billigt och maten är utomordentligt fin. Muggarna är rena och kan besökas även av känsliga typer som jag.

Klyftan mellan fattiga och rika har inte ändrats nämnvärt sedan apartheidregimens fall och kåkstäderna är en beklämmande syn. Att reda upp landets orättvisor lär ta ett par generationer och massiva åtgärder inom utbildningsväsendet är nog en av de få framkomliga vägarna mot ökat välstånd även för de sämst lottade. Turistnäringen är viktig för att ge landet ökat välstånd och jag känner inte att mitt besök var på något sätt dåligt för Sydafrika eller dess innevånare.

Foto på två stenhårda typer.

Något som allt sedan barnsben, ja faktiskt tidigare ändå, retat gallfeber på mig är den i mitt tycke felkonstruerade människokroppen. Om nu gud uppfann en så intrikat och otroligt avancerad maskin av kött och blod så kunde han väl ha hittat någon smartare lösning när det gäller avförandet av det som förts in i munnen och ner i magen för det där med kiss och bajs är en i mitt tycke en fullkomlig bedrövelse. Det luktar illa, är ohygieniskt, och kostar samhället millioner varje år till ingen som helst nytta förutom att vi då slipper simma ikapp med korvarna vid vår sommar bad och få våra vattendrag förgiftade. Nu säger säkert någon grönsakstomte att vi faktiskt är en del av den stora livscykeln och att vår avföring kan ses som gödsel men det har vi grisar och kor till att sköta så varför måste vi ha obehaget.

Ens allra tidigaste barndom är man gudskelov inte medveten om och det är tur det för man är som ett såll och man läcker i alla ändor så att säga och det är tur att naturen utrustat mamma och pappa med massor av föräldrakärlek för man är faktiskt ett riktigt litet äckel. Inte för att ens barns avföring inte luktar illa för det gör den utan för att föräldrarna helt enkelt tar hand om skiten trots obehaget och ifall man nu fått ett par synnerligen obegåvade föräldrar kanske för skörlevnad och ohämmat partajande på platser som Sodom och Gomorra i ett tidigare liv så är det kanske tur att det luktar som det gör så de inte blandar ihop eländet med chokladpudding.

Jag ska dock medge att det kliade lite mysigt första gången jag vet att jag sket på mig men mammas reaktion gjorde det fullt klart att mitt tilltag satte hennes moderskärlek på svåra prov och att om jag ville förbli populär som favorit son så var det bara att lägga ner korvfabriken direkt. Inte nog med att man skulle hålla reda på sina egna grejor det gällde tydligen att se upp för andras också och en av min barndoms mest traumatiska upplevelser var när ungen mitt över gatan helt iskallt kissade på mitt ben. Jag blev så förvånad att jag glömde bort att mörda den hunden men jag har drömt om det i åratal och hoppas innerligt att det kräket fick sitt straff ändå och fått framleva sitt liv som parkeringsvakt eller kommunalpolitiker åt Moderaterna eller något annat lämpligt pariabetonat i Härnösand. Sålunda fullärd i livets mysterier och väl medveten om att man inte ska släppa efter när det kliar i baken utan genast uppsöka en toalett och att man aldrig ska stå nära lömska typer när de halar fram bevattningsaggregatet var jag redo för vuxenvärlden och aldrig mer skulle jag ha så futtiga problem som kiss och bajs att oroa mig för nu hade jag kontroll och allt var frid och fröjd,

inte!

Det skulle tyvärr visa sig att jag visserligen inte hade några problem med ettan eller tvåan men att behöva använda någon annan toa än den i mitt hem tyckte jag var jätteäckligt och jag bemödade mig för att undvika just detta och det var inte alltid så lätt. Att kissa i det fria är inga problem och faktiskt riktigt trevligt då man inte ens behöver sikta särskilt väl utan kan skvala på för kung och fosterland bara man undviker uppförsbackar och närstående kompisar. Att göra stora tvåan mitt i naturen på huk bakom en buske eller sittande på en gren som en fiskmås är något helt annat och finns inte på kartan i min värld och det har jag följaktligen aldrig lyckats förmå mig till. Eftersom jag inte ens klarar av toaletter med svart sitts, och jag är fan färgblind och tvärblind, så kan ni lätt räkna ut vad jag känner inför ett utedass. Det spelar ingen roll om det är modellen med en planka med ett hål i och en fallhöjd på två meter för det man presterat eller en modern mulltoa som verkar vara hur avancerad som helst med hundra finesser jag inte vill känna till för i min värld är alla lika vedervärdiga.

I min vilda ungdom jobbade jag på en barnkoloni i Östhammarstrakten under en månad. Vid ankomsten frågade jag var muggen låg och fick riktningen utpekad åt mig och strövade dit för att inspektera eländet och fann till min outsägliga fasa en rad utedass. Min första ledighet då jag kunde åka hem skulle komma först efter 14 dagar så jag insåg att detta skulle bli ett mandomsprov av stora mått för jag tänkte inte sätta min dyrbara ända i något av de där tortyr båsen och jag fick helt enkelt hålla mig tills något bättre dök upp. Nu brukar inte toaletter i min smak bara dyka upp hur som helst och särskilt inte mitt ute på den Uppländska landsbygden så hoppet var svagt och mitt hjärta sjönk som en sten. Anden i flaskan var vad jag behövde och jag visste precis vad jag skulle svara när hans mullrande stämma undrade vilka tre önskningar jag begärde av honom skulle jag svara helt utan tvekan.

?Ro hit med en modern, ren och fin vattenklosett och ett storpack Lambi toapapper. Snabba på är du bussig så kan du behålla den tredje önskningen som dricks för jag är nöjd.?

Nu uteblev tyvärr både under och andar jag höll mig dag efter dag och kände hur jag blev större och spändare för varje dag och mitt livsmod sjönk. Det stod klart att jag skulle bli tvungen att om inte krypa till korset så springa till utedasset snart och jag fylldes av svarta tankar om en brun angelägenhet. Efter lite över en vecka var jag en förmiddag med några kollobarn på fotbollsplanen och en av smågrabbarna slutade plötsligt lira boll och sprang emot det vita huset närmast planen.

?Vart är du på väg??

Undrade jag och han sa att han skulle på toa. Jag undrade förståss varför han då gick mot det huset och han svarade något förbryllad över min hysteriska ton att det fanns en jättefin vattentoalett därinne. Det small till i mitt huvud som om blixten slagit ned och jag hörde trumpetfanfarer och jubelklanger i ljuvaste dur. Jag knuffade snabbt den helt oförstående lille gynnaren åt sidan och sprang skrikande som en galning mot det vita huset. Sambandscentralen i mitt huvud hade nu skickat ut glädjebeskedet att nu vankades det lättnad och slut på det evinnerliga övertidsarbetet för alla medarbetare i den Westinska kroppen och då inte minst för arbetarna i ändtarmen som jobbat dubbla och tredubbla skift den senaste veckan och hade övertid i mängd att utkräva. Nu kastade de ifrån sig skiftnycklar, rep och taljor, tätningsmaterial och gasmasker och beredde sig på en välförsänd vila. Jag sprang i panik för att hinna fram innan en tvåa i brallan var ett faktum och över mina läppar kom en skrattblandad gråt i en symbios av eufori och skräck. Jag hann och blev sittande oändligt länge och var ofantligt lycklig. Då och då knackade det på toa dörren men de fick vackert vänta för jag hade massor att göra men den närmaste tiden efter var jag den snällaste och tålmodigaste ledaren på hela barnkolonin.

För att ytterligare göra livet till en dans på rosor så blev jag som ni redan vet med tiden blind och detta gjorde inte mycket för att lindra min toalettfobi. Visserligen är det mycket skit man slipper se men då undrar jag istället vad det är jag inte ser och det är värre. Herrtoaletter är helvetet på jorden i allmänhet och för mig som blind i synnerhet eftersom de aldrig är likadant designade och man inte har någon större lust att känna sig fram. Det är faktiskt så illa att man inte ens har lust att käppar i den miljön för resten av kvällen tycker man att blindkäppen är äcklig då man aldrig riktigt vet vad den har kommit i kontakt med men mycket väl kan tänka sig. Med tanke på att en nykter snubbe under lugna förhållanden knappt kan pricka rätt när han står där och siktar med familjelyckan så kan ni säkert tänka er hur illa det går när han gör samma manöver på krogen efter fyra öl och några shoots och där ska min fina vita käpp smeta runt. Det värsta av allt på herrmuggen är ändå pissrännan där det är tänkt att tre eller fler herrar samtidigt ska kunna lätta på trycket men mig får de aldrig dit för jag vet vad som händer när man står för nära sådana som kissar, jag går inte på samma grej två gånger. Det är verkligen inte heller pissrännan man vill hitta när man letar efter handfatet efter avslutat värv och jag använder hörseln till det yttersta för att hitta rätt men man vill inte se alltför uppmärksam ut i den miljön. Död åt herrmuggarna och länge leve handikapptoaletterna som är stora, rena (oftast) och bäst av allt aldrig har någon fördömd pissränna. Handikappmuggarna är dessutom lättillgängliga av förklarliga skäl utom på flygplatsen i Alicante där den ligger inne på herrmuggen vilket ställer till bryderier varje år då familjen reser dit för att hälsa på mina förändra som bor där. De bor i Alicante och inte på herrmuggen förstås för det skulle jag aldrig tolerera. Hur som helst så reser jag med bara tjejer och då blir det besvärligt när jag ska försöka hitta till muggen och inte kan få hjälp av någon av mina tre annars så förnämliga ledsagare och att be en främmande man om hjälp bär minst sagt emot. Det har hittills löst sig för barnen har varit små och kunnat visa mig rätt och Agneta är inte heller buskablyg men det gör mig alltid lite kinkig att behöva strula på detta vis men det är ett måste eftersom flygresan hem är c. 4 timmar lång och suprise suprise jag gillar inte flygplanstoaletter. I detta fall inte enbart för att de är äckliga utan för att det är svårt att hitta rätt reglage för att spola sätta på vattnet och andra nödvändigheter vid ett flygande muggbesök och på fighter på 9 timmar och mindre brukar jag som regel hålla mig.

Foto på bajs.

Resor ja då hamnar man titt som tätt i främmande land och det innebär också främmande toaletter under längre tid med varierande resultat. På Kuba där jag varit ett antal gånger med Synliga har vi haft mycket problem med våra magar och muggen på flygplatsen i Havanna vinner i min stora tävling snuskpriset och bör undvikas under alla omständigheter emedan toan på grannön Santo Domingos flygplats var en fröjd att besöka.

Eftersom jag nästan uteslutande spytt galla över muggar så skall jag berömma en otroligt häftig muggstol som fans på det skall erkännas det lyxhotell i Tokyo vi bodde på när Synliga rest till Japan på en miniturné. Den magiska maskinen i fråga hade förutom de mest nödvändiga också en rad oväntade funktioner som både kunde glädja och förvåna användaren. Sitsen var uppvärmd vilket fick mig att förvånat ropa till. Man är som nordbo van med ett mer kylslaget bemötande vid en sittning. Plötsligt spolade muggen helt automatiskt vilket jag tyckte var fullkomligt idiotiskt eftersom jag ännu inte hunnit prestera något men det visade sig vara ett falskalarm. Det var helt enkelt en ljudridå för att dölja de ljud som uppstår när man presterar storverk och denna ljudinspelning av en spolning fanns där på begäran av japanska kvinnor som ville göra sitt i det fördolda i det överbefolkade Japan. Det var de automatiska finesserna men det fanns också en knapp satts där man kunde utlösa de mest häpnadsväckande upplevelser för sin kropp som den inbyggda bidén där man kunde få ett skott rätt i Mumindalen men även ett på paketet vid en oförsiktig tryckning. Den gamla historien om tampongutdragaren kändes med ens väldigt verklig och jag vågade inte trycka på någon av knapparna. Det var en härligt futuristisk känsla över alltihop att sitta där på rymdmuggen som en besättningsman på stjärnskeppet Enterprise, kapten Zoom med galaxer i sina braxer eller kanske Blixt Gordon med magknip.

En fundering angående utedass som förbryllat mig länge är varför helt normala människor som varken svär eller förstör i vanliga fall blir förvandlade när de hamnar på ett utedass. Fram åker tuschpennan och det ritas teckningar som ser ut som svarta uppånervända julgranar och kanoner på två hjul som skjuter många skott mot himlen och det skaldas med ord som rimmar på Britta, mjuk. Kalle och ljus i någon slags knätofs graffiti En stund senare är skalden dito konstnären klar och drar upp brallorna kliver ut i solskenet och förvandlas åter till en normal och välartikulerad medborgare. Det är mycket förbryllande och är nog ytterliggare ett bevis på hur komplexa varelser vi människor är.

Supporters från AIK och Djurgården drabbade samman i natt så en sak är säker, våren har kommit till Stockholm. Djupt inspirerad av detta kilade jag pigg som en trimmad köttbulle till kiosken och köpte en glass. Alltid lika ivrig efter äventyr och förnyelse blev det en av årets nykomlingar från GB som jag slog till på. ?Girlie? med smak av hallon och glimrande läcker som Tomas Ledin säkert skulle uttrycka saken. Den inte bara smakade bra utan hade också ett glitter kitt inbyggt i pinnen. Jag slukade alltså glassen, torkade mig om munnen och målade sedan glitter i hela ansiktet. Nu ser jag störtskön ut och har drabbats av en otrolig lust att lyssna på plattor med T. Rex, Sweet och Slade så det blir nog inget sova inatt. Tänker inte tvätta ansiktet imorgon för jag vill fortsätta att känna mig så här läckert poppig så länge det bara går. ?Girlie? lär ha som målgrupp unga tjejer men vi moderna män som inte är rädda att bejaka kvinnan i oss kommer att sluka mången ?Girlie? och intet glitterkorn kommer att förfaras.

Foto på mig intim med en girlie.

En annan gammal GB favorit har också kommit tillbaka i år och det är struten ?Top Hat? men den verkade vara slut i butiken. Jag vågade inte fråga efter den för jag har för mig att det finns en porrtidning med samma namn och jag tänkte att det kunde bli lite för mycket för tjejen i kassan om jag både köpte en kombinerad glass och sminkpinne och dessutom frågade efter en porrblaska.

Foto på en glimrande skönhet.