Synpunkter

Tänk att det äntligen finns ett tv-program som är både uppbyggligt för vår självkänsla och som ger oss friheten att släppa på den politiska korrektheten vi ständigt passar på.

En timme var måndagskväll på tv3 kan jag utan ett uns av dåligt samvete släppa loss grottmannen och den mulliga mansgrisen, som trots mina bemödanden att vara en modern och fördomsfri man, ändå lurar inom mig.

 

”Jävla knaskärringar!”

 

Vrålar jag och skrattar högt och burdust. Dessa Hollywoodfruar uppvisar alla dåliga sidor som går att fästa på film. Självgodhet, överlägsenhet, mallighet, rasism är bara några av deras egenheter och det får mig att undra om ens de sju dödssynderna kommer att räcka till för att beskriva dessa osannolikt osympatiska individer.

 

Mitt i denna skara av fasansfulla och rika damer finner man då Maria M. som är som en förvuxen snäll variant av Tingeling. Hon susar omkring och sprider sitt glädjepulver och säger sådant som först låter fullkomligt huvudlöst men som mer än en gång fäster på och blir ordspråk eller visdomsord. Jag finner det omöjligt att inte älska den vimsiga hönan och eftersom hon uppenbarligen nästan alltid tänker på andra framstår hon som en fin människa trots hennes egocentricitet. Skulle förvåna mig föga om hon en dag flyttar tillbaka till fostervattnet med sitt läppstift och sin blåa skål och då

 Erbjuds en ministerpost. Lita på att hon som social eller kulturminister skulle sätta färg på debatten. Då kan vi nog äntligen dra av i deklarationen för våra ekonomiskt ansträngande tofsinköp och ingen ska behöva känna sig naken exposed.

 

När någon av damerna ska visa kärlek till sina husdjur tycks det mig att de har mer pengar än förstånd. Hundar brukar så vitt jag vet störtgilla att apportera eller att busa med husse eller matte och har sällan spabesök högt på sina önskelistor. Jag kan ha fel här eftersom jag inte vet hur hundar uppvuxna i Hollywood är funtade, men jag tror helt enkelt inte att de föredrar att få nagellack på klorna istället för att sätta tänderna i en rejäl pinne eller att få gå en härlig långpromenad.

 

I det senaste avsnittet fick en av damerna massage av en sjungande massör. Jag trodde jag gjorde något annorlunda som sjunger och serverar mat i mörker men det här var något annat det. Inte nog med att han sjöng smäktande kärlekslåtar för henne samtidigt som han lät händerna jobba över hennes kropp, han var en ”legitimerad” sjungande massör. Hur får man en sådan legitimation? Är det högskolestudier som gäller eller kan jag som svensk gnola en stump för Lena Ph. samtidigt som jag låter mina fingrar knåda bort det som gör ont?

 

Jag misstänker även att alla lärare på svenska för invandrare helst skulle se att deras elever inte såg alltför ofta på just det här programmet. Språkbruket är synnerligen vidlyftigt och en av damerna svär så bra at även jag rodnar av hänförelse.

 

Serien ger i alla fall våra färskaste medborgare en friare syn på svenska och luttrade gamla gubbar som jag en timmes frist att tycka att kärringar är skitknäppa. Efter att sålunda fått utlopp för våra sämsta sidor kan jag och mina bröder resten av veckan vara fina som nallebjörnar och helhjärtat ställa upp på kvinnokampen. Ni härliga kvinnor kommer ständigt att behöva stå emot impulser att krama om oss manliga individer eftersom vi är så otroligt fina och förstående i frågan. Kom bara inte i närheten måndagskvällar mellan nio och tio för då jävlar brakar det loss!  

Det sägs att nutidsmänniskan inte längre ägnar sig åt traditionell problemlösning. Istället för old schoolmetoden att själv grunna och ta itu med det uppkomna problemet så söker man istället svaret på internet. Själv har jag googlat på det här och vet att det stämmer.

 

På tal om problem så har det tillsats en statlig utredning angående de ständigt bluffande parkeringsbolagen. Sambo Agneta har vid ett par tillfällen fått parkeringsböter trots att hon betalt och gjort rätt enligt konstens alla regler. Hon har överklagat och fått rätt men det är ett nedrans tråkigt bestyr och man har redan hunnit bli fly förbannad. Min vän Mattias säger angående att bli arg att det är som att slå in spikar i ett staket. När man sedan drar ur spiken så finns spikhålet ändå kvar och skadan är skedd.

Det fåniga med utredningen är att det på sätt och vis blir bolagen som undersöker sig själva. Skulle förvåna mig storligen om de kommer fram till att det förekommit några oegentligheter. Bötfäll de nattsvarta skurkarna!

 

”Det var som katten, det hade jag ingen aning om!”

 

Kanske du utbrast nu och på tal om katter så bär de ibland hem saker. Som jag tidigare berättat om så är min pappas kisse i Spanien, Robin Hood, något av en fena på detta och på farsans födelsedag för ett par veckor sedan fick han självklart en present av sin fyrfota vän. Faktiskt inte en utan två presenter om man ska vara noga. Två handdukar som katten måste ha haft ett fasligt bestyr med att släpa hem till husse. En handduk hade kanske räckt på en vanlig vardag men är det födelsedag så är det!

Våra hårbollar kommer också med små presenter ibland och min dotter Camilla blev särskilt glad åt trollsländan i två delar hon fann i sitt rum sent en natt. Det var lilla Lola som bjöd på den men oftast är det gräshoppor hon levererar.

Nu på morgonen kom Lola hem utan halsband. Alla som har utekatter med säkerhetshalsband vet att det här händer ofta. Jag räknade ut ungefär hur mycket vi lagt ut på halsband redan då det gällde vår förra katt och det var ingen rolig siffra jag kom fram till.

Nu är det inte mycket att välja på för min del för en kisse utan halsband med bjällra är för mig som blind en osynlig sådan och så kan jag inte ha det. Därför köpte sambo Agneta ett nytt halsband idag och allt var åter frid och fröjd, utom för Lola som åter hade en förhatlig pingla under hakan.

Sent på eftermiddagen kom Lola infarande och jamade upphetsat. Hon hade något i munnen och Agneta tänkte bistert att det nog var en mus eller en gräshoppa eftersom Lola uppenbarligen var väldigt stolt. Till sin förvåning fann Agneta att det som Lola tagit hem var hennes eget borttappade halsband. Agneta och jag var djupt imponerade, gjorde vågen, bjöd den lilla sötnosen kattgodis, gav berömmande ord med pipiga röster och konstaterade att med den här lilla gullemissen kanske vi inte kommer att bli ruinerade på alltför täta besök i djurbutiken. Länge leve Lola som även apporterar lekpinnen!

”Jag träffade Jocke idag.”

 

Sambo Agneta lät påtagligt nöjd då hon meddelade om sitt möte med yngsta dottern Mimmis pojkvän. De har varit ihop ett tag men Mimmi är inte så pigg på att ta hem pojkvännerna för beskådan. Hon var ärlig nog att erkänna att det faktiskt inte var Jocke som var ovillig till att besöka vårt hem utan Mimmi själv som dragit åt bromsen.

 

”Jaha Jocke med kepsen, hur var han då?”

 

Mitt nämnande av huvudprydnaden visade att jag inte var helt oinitierad i frågan.

 

”o han var jättesöt!”

 

”Det säger du om alla döttrarnas pojkvänner, du är en otäck gammal kvinna.”

 

”Ja, men de är så söta!”

 

Därefter påbörjade hon en harang om nuvarande och före detta pojkvänners tilltalande yttre som bara bekräftade mitt uttalande nyss.

Då la sig plötsligt Mimmi i konversationen.

 

”Mamma ser i alla fall yngre ut än du!”

 

”Vad, det tror jag inte en sekund på?!”

 

Nu anade även Agneta ugglor i mossen trots att hon fick hinkvis med komplimanger från sin yngsta avkomma.

 

”Nu är Mimmi snäll eftersom jag köpt kläder och har betalat för hennes kontaktlinser idag.”

 

Jag hängde genast på och skrattade åt Mimmis påståenden, men hon fortsatte envist.

 

”Jorå, hon är jättesöt.”

 

Tänkte den unga manipulatören skinna mig så gick hon bet. Jag hasade ner till mitt skivrum och tryckte igång plattan ”It’s Only Rock’N’Roll” med Rolling Stones, passande musik för seniorer. I mitt stilla sinne tänkte jag att det var bättre att vara gammal och trött än smickrad och fattig.