Synpunkter

Våra skönhetsideal är som allom bekant i ständig förändring. Genom åren så har synen på hur den ”perfekta” kvinnan ska se ut ändrats otaliga gånger och nu tycks det ha skett igen.
Om vi helt politiskt inkorrekt tillåter oss att sexistiskt skärskåda hur den moderna kvinnan ska ta sig ut, vare sig hon har ett spännande intellekt eller inte, så tyder jag dagens tecken som följer.

1 Hon bör vara ogift.

2 Hon får gärna vara utan kläder så ofta som möjligt.

3 Hon ska helst helt sakna behåring utom på sitt huvud.

4 Hon ska ha långa smala välsvarvade ben och läckra röda skor.

5 Viktigast av allt är att hon bör ha enormt kyssvänliga och utputande läppar.

För mig är det helt solklart vilken den ultimata drömkvinnan är anno 2013, det är ”Kajsa Anka!”
Är det så att man kan bevisa att vuxna män visar ett otillbörligt intresse för serietidningen, ”Kalle Anka”, anser jag att min tes är bevisad.
Faktum är att om den anrika gamla serieblaskan plötsligt får porrtidningsstatus så är det inte helt av ondo. Magasinet kan med fördel läsas av de som blir heta av åtrå vid åsynen av putande läppar och nakna rumpor av båda kön, och de som blir lite andfådda av fåglar kan även de gå loss. De som däremot kämpar för införandet av begreppet, ”hen”, blir nog besvikna när de inser att det bara är fråga om en tidningsanka.

Det blev ett par sakfel när jag häromdagen skrev om elbristen i Upplands Väsby och att den möjligen orsakades av, och uppstått efter den stora rockfestivalen.
Jag uppgav att det var belysning i bajamajorna men det var det inte.
Visst upplevde även jag att det var helt mörkt på inrättningen, men jag trodde att det berodde på att jag är blind och dessutom hade ett par coola mörka solbrillor på mig.
Jag skrev också felaktigt att öl kranarna bidragit till att dra mängder med ström, men det fanns inga sådana.
All alkohol såldes i plastflaskor och med tanke på hur även i vanliga fall fredliga bärplockare bär sig åt nuförtiden så var plastflaskor ett genidrag.
Hur ilsken och våldsbenägen en överförfriskad rockare än blir så är det svårt att skada någon annan med en liten flaska i plast.

Man kan alltså säga att ovanstående rader är en dementi, och det är bara en enda liten bokstav ifrån dement.
På tal om det så hittade jag ett svenskt ord jag aldrig hört förut igår på dagis.
Vi var där och hämtade lilla barnbarnet Iza och hennes ömma moder visade oss stolt hennes plats där det hängde en ryggsäck som såg ut som en uggla, alltså en ”rygguggla.”

Angående fåglar så kan man idag med ett leende minnas den nyhet jag hörde på radion i slutet på den oändliga vintern vi nyss genomled.
Det sades att det var extremt ont om flyttfåglar i landet och att det berodde på att hemvändande flygfän upptäckt hur vintern fortfarande regerade på vår breddgrad och helt sonika vänt åter till värmen för att göra ett försök senare.
Jag som tidigare ansett fåglar som varande riktigt korkade varelser fick kraftigt revidera min åsikt.
Nu får jag istället lyssna på hur min sambo orerar om att det regnar för lite. Hon går alltså stick i stäv med större delen av befolkningen och jag misstänker att hon i smyg utför små, men intensiva, regndanser var gång hon står på vår balkong och tar sig ett bloss.

”Varför detta kufiska beteende?”

Jo hon vill att det ska bli massor av svamp i våra skogar.
Nu har det faktiskt kommit en hel del nederbörd, där hade vi ännu en fågelanknytning, och när svamparna väl kommit ur jorden behöver hon inte kolla själv för det har hennes syster örnkoll, oj mer fåglar, på.

Att vi människor ibland har svårt för att hålla sams är väl inget nytt men gårdagens bilder från striderna i Gävle var både förvånande och förfärande.
Två vilda gäng med bärplockare drabbade samman och med hjälp av tillhyggen som påkar och bilar gav de varandra på moppo.
Vi är tråkigt nog vana med rapporter om idiotiska fotbollshuliganer, religiösa extremister, små barn i sandlådor, arga bilister, kriminella våldsverkare, politiska agitatorer och anat löst folk men aldrig förut bärplockare.

”Hur bär ni er åt?”

Var den fråga som först äntrade min hjärna men sedan kom det andra funderingar.

”Kommer detta skogsvåld att trappas upp?”

”Kommer snart våra skogar vara fyllda med oerhört aggressiva svampplockare?”

Det är faktiskt bara några få år sedan som det rapporterades om att allas vår Bert i Skara hamnade i häftigt gräl med någon som vågade sig närma sig hans ”privata” svampställen. Nästa gång kanske det slutar med grovt våld istället för grovt språk.

”Kommer svampfantasterna att träna upp sina djur att attackera andra de stöter på när de är på jakt?”

Ruskig tanke med folkilskna tryffelsvin, morrande kantarellhundar, fräsande kremelkatter och att ett rejält baseballträ anses som ett naturligt komplement till korg och en numera betydligt större svampkniv.

Nej, det får bära eller brista men vad som krävs nu är en rejäl skärpning och ett slag för freden.

”Ni bär er faktiskt åt som ett gäng riktiga blåbär, har ni helt glömt bort vad ni lärde er i Mulleskolan?”

Upplands Väsby norr om Stockholm drabbades under gårdagen av ett strömavbrott i stora delar av kommunen.
Eländet(fantastiskt väl valt ord eller hur) fortsatte även idag och jag har helt på egen hand listat ut vad som ligger bakom att just denna kommun verkar ha slut på el.
Det är nämligen så att det i helgen var premiär för den första ”Väsby rock Festival” och den musikaliska inriktningen gjorde att massor av ström gick åt att driva enorma högtalaranläggningar och otaliga öl kranar.
Lägg till detta även ett par rejäla ljusriggar och glödlampor i de otaliga bajamajorna så förstår ni säkert att el idag är en bristvara i Upplands Väsby.
Nu ska ni inte tro att elbolagen står helt handfallna inför det uppkomna läget.
En generator på 60 ton har skickats från Norrköping så snart kommer Väsbyborna än en gång att vara upplysta.
Varför kommer generatorn just från Norrköping undrar nu vänner av ordning?
Jo där har den stått och producerat el sedan den stora rockfestivalen som gick av stapeln där i slutet av juni.
Tunga grupper som Green Day, Ghost och Rammstein gjorde då att Östergötlands backiga pärla låg farligt nära att få slut på ström.
Nu är läget under kontroll och Väsby i Uppland kan åtnjuta generatorkolossens stabiliserande inverkan.

Om ”Väsby Rock Festival” kan sägas att den var otroligt välordnad och artistuppbådet av mycket hög klass.
Priset var överkomligt och hela arrangemanget gav ett mycket proffsigt intryck.
Vore det inte för otroligt irriterande sound checkar från den intilliggande scenen mitt under pågående framträdande så skulle betyget vara 5 av 5 möjliga, nu blir betyget 4,9 och det är inte kattskit det.
Det är många som hoppas på en festival även nästa år och då kommer kommuninnevånarna att vara väl förberedda på den efterföljande elbristen. Gasolkök, ficklampor, generatorer och mängder med nödproviant kommer att finnas till hands i vart hus och lägenhet och alla kommer att ta det hela med välkänt Upplands Väsbiskt lugn.
Kanske blir det även så att alla rockälskare i byn drar ut tummen från den mörka platsen och beger sig till festivalområdet istället för att agera soffpotatis.