Synpunkter

Inte undra på att min kändisstatus inte höjts i någon nämnvärd grad, jag har inga stalkers efter mig. Fenomenet stalkers har diskuterats mycket i media på sistone och att mega kändisar som Carola ständigt har en efter sig verkar vara helt självklart men även något pluttigare sådana som Plura i Eldkvarn verkar vara förföljd. Nu är det i praktiken inget bra med att ha en galning i hälarna 24/7 annat än den statushöjning detta innebär på kändisskalan. Kändisen i fråga kan då klaga i pressen och få publicitet och alla som läser om det tänker att det måste i sanning vara en artist av stor dignitet som har en stalker i släptåg för jämnan.

Att jag inte fått några stalkers efter mig i egenskap av sångare i coverbandet Mr. Coil är självklart för så knäppa stalkers finns det inte att de förföljer coverband men som sångare i det blindaste bandet i landet Synliga begär jag faktiskt lite mer uppslutning?  Vi har ändå synts till en del i media och någon arbetslös stalker kunde väl ändå förbarma sig och kliva fram och höja vår status för annars kan jag misstänka att det är diskriminering mot oss bara för att vi är blinda.

Nu slår mig en förfärande tanke, tänk om jag eller någon av de andra "stjärnorna" i Synliga faktiskt har en stalker efter sig men inte märkt någonting. Då är det verkligen en situation som inte gagnar någondera sidan. Jag kan inte gå till pressen och klaga för jag har fan inte sett röken av någon stalker och stalkern i fråga måste vid det här laget vara fullkomligt frustrerad över min bristande uppmärksamhet och uteblivna reaktion. Den stackaren kan få psykiska men, utöver de hon eller han uppenbarligen redan har, och hamnar kanske i ett läge där sjukskrivning är enda utvägen och det är inte helt lätt i Sverige av idag. Jag får dåligt samvete när jag tänker på saken och får lov att vara mer uppmärksam när jag är ute och vimsar omkring. Det vore en för mig underlättande åtgärd från stalkerns sida om denne också tilltalar mig med jämna mellanrum så jag vet att det är samma person som susar omkring och att det inte bara är någon tystlåten granne som försöker smyga förbi utan att heja. Kanske stalkern kan uttrycka sina innersta känslor och säga.

"Se mig, jag älskar och dyrkar dig!"

Då kan jag sanningsenligt svara.

"Ja, jag försöker så gott det går, kan jag ringa Expressen nu?"

Nu när jag tänker närmare på saken så lyser alla groupies med sin frånvaro också men där är situationen den omvända mellan Mr. Coil och Synliga för det är lättare att få tjejer med coverbandet än med blindbandet men det är inte diskriminering det beror på utan det faktum att Mr. Coils musik är sexigare. Inte för att vi har något behov av groupies i något av banden men det är ungefär som utbudet av blöjor i butikerna. Under en viss period i ens liv är det viktigt att kunna få tag i billiga lättskötta blöjor så ofta som möjligt då behovet är stort men före och efter dessa perioder har man inget som helst behov av blöjor men tittar så klart ändå på paketen och kan glatt konstatera hur härligt snygga och tillgängliga de är men köper aldrig några.

Jag vet att groupies finns för detta är väl dokumenterat men kanske är det trots allt så att stalkers bara är någon slags mytiska figurer liknande Skogsjungfrun, troll, Älvor, Näcken eller en fullkomligt ärlig politiker och kan kanske bara ses av kändisar med tomtar på loftet eller anas av blinda kvasikändisar med livlig fantasi.

Nu är hon klar och oändligt vacker är hon, Synligas myspacesida. Visst liknar hon den av Johan Häglerud designade och av mig skrivna men min dotter Camilla som gjort denna tyckte att det fanns en poäng med det.

http://www.synliga.com/

och den nya skönheten är inte tvillingar men ett par systrar med stora likheter. Informationsmässigt kan man i princip gå in på vilken man vill av sidorna men skillnader finns och på,

www.myspace.com/synliga

kommer det att bloggas av bandet och då förhoppningsvis av någon fler än jag men det vete väl f-n. Man kan också gå in och ge kommentarer om sidan, bandet eller vad du nu har på hjärtat och det är alltid spännande för oss, välkomna.

Jag såg, nåja lyssnade på, vad jag tror är Michael Moores senaste film "Sicko" igår och den väckte verkligen en rad tankar om hur sjuka människor utnyttjas eller lämnas därhän då det går att spara eller ännu värre tjäna en slant. Enligt filmen står miljontals amerikaner helt utan skydd vid eventuella olyckor eller sjukdom och redan där är det illa nog och en rejäl miss från samhällets sida att inte kunna ge läkarvård åt hela sin befolkning vid behov men i USA är det värre än så eftersom de försäkringsbolag som säljer sjukförsäkringar gör allt för att de som tecknat sådana inte skall få några pengar utbetalda då de råkar ut för något och behöver ekonomisk hjälp. Dessa bolag har anställda som är experter på att hitta det som hänt tidigare i den försäkringstagandes medicinska historia och som kan innebära att några försäkringspengar inte betalas ut. Ungefär så här fungerar det. Den försäkrade bryter armen och tar sig till sjukhuset och där tas han eller hon emot eftersom hon kan visa upp en giltig försäkring och patienten behandlas och allt är frid och fröjd, inte. Patienten åker hem och tror att det är så men då har försäkringsbolaget precis påbörjat sitt jobb och nu gräver man för att hitta ett sätt att slippa betala ut några pengar. Om man då hittar som exempel att patienten inom de senaste fem åren ätit någon form av medicin som kanske har bieffekten benskörhet eller liknande så betalas det inte ut så mycket som ett rött korvöre och patienten står istället där med en visserligen lagad arm men också en fet läkarräkning. Nu är det en lindrig konsekvens och i filmen ges exempel på onödiga dödsfall och däribland ett barn som körs till närmsta sjukhus, men vägras behandling då sjukförsäkringen inte gällde just där och den påtvingade flytten ledde till försenade medicinska åtgärder och barnets död.

Mitt i allt elände är "Sicko" en mycket välgjord och underhållande film och den väcker givetvis även tankar om vårt eget sjukförsäkringssystem med dess fördelar och brister. Nu med blåmännen vid makten behandlas inte alltid människor så väl här i Sverige heller och svårt sjuka med klara läkarintyg på sina krämpor nekas ändå ersättning från försäkringskassan. Jag tror att vi får vara väldigt försiktiga och vaksamma så de väl fungerande system vi har inte förstörs eller urholkas av en för hårt driven högerpolitik som fokuserar alltför mycket på kronor och ören och ett system är inte nödvändigtvis dåligt bara för att ett fåtal utnyttjar det felaktigt. Värst drabbade av sådana här övergrepp verkar vara människor med psykiska besvär och där det är betydligt svårare att se och diagnostisera deras tillstånd. En dinglande arm är rätt påtaglig men de demoner som rider dessa olycksaliga är för dem lika smärtsamt och de blir då rakt inte bättre av ett brev från försäkringskassan där det står att de kanske inte kommer att få någon ekonomisk kompensation för sin bortovaro från arbetet trots att de har läkarintyg. Att tro att någon med psykiska bekymmer skall bli bättre av en sådan åtgärd är lika absurt som att skrika åt någon som brutit armen att,

"nu får du väl för fan skärpa till dig!"

"Sicko" är en både underhållande, gripande och tankeväckande film och det är kul att en dokumentär står sig lika bra som en spelfilm. Jag fick filmen rekommenderad för mig och nu rekommenderar jag den vidare till dig.

Camilla en av mina två ljuva döttrar, ja så låter det nu när den värsta tonårstiden är förbi, har gjort en myspace sida åt mitt coverband Mr. Coil så nu är vi åter representerade på nätet. För ett antal år sedan gjorde samma dotter en hemsida åt samma band och den levde ett tag i största välmåga och uppdaterades flera gånger i veckan när hon och jag skötte den men killarna i bandet tyckte inte att den var nog spektakulär så en ny konstruerades av en pojkvän till bassisten Heikkis dotter. Den var skitsnygg och skulle skötas av alla i bandet och den stackaren svälte ihjäl pga. Näringsbrist och vanvård i största allmänhet. Vi får hoppas att vår lilla myspace sida får ett långt och välmående liv och kan vara till glädje för någon annan än mig och min dotter. Eftersom Mr. Coil spelar en del i de andra nordiska länderna valde jag att göra sidan på engelska men ni är alla väl bevandrade i detta språk så jag tror inte att ni får några som helst problem med att förstå innehållet. Jag kan varmt rekommendera historien om Mr. Coil som om jag får säga det själv är mycket väl ihop ljugen. Adressen till sidan är,

Mitt andra band Synliga har också en myspace sida men den är fortfarande alldeles för rudimentär och tråkig och behöver både en ansiktslyftning och en rejäl Silicon behandling innan hon är värd att beskåda men det är bara en tidsfråga och till dess finns http://www.synliga.com/.

Det roliga, eller kanske det förfärliga, med myspace är att alla musikanter och grupper verkar ha en sida och du kan finna alla ifrån Rolling Stones till Fjärt Bärtas Danskapell och fördjupa dig och lyssna. Jag inser mycket väl att det inte är några nyheter jag kommer med men jag är inte världens snabbaste men även en snigel hinner till slut äta sig mätt och gå på sightseeing.

Så var det då dags för melodifestivalen igen även om det känns som den förra gick alldeles nyss. För eller emot har jag inga åsikter om men är proportionerna vettiga egentligen? En jättebudget, som dessutom är hemlig, från SVT; s sida läggs på detta enskilda program och det är kanske inte så konstigt att svenskproducerade musikprogram med livemusik i någon större skala lyser med sin frånvaro under resten av året. Ikväll på TV sa någon något som jag själv tänkt och faktiskt sa till en kompis för ett par månader sedan och säger någon något jag själv tycker så tycker jag så klart att det är bra sagt. Vad jag och den smarta bruden på TV sa var att man borde satsa pengar på ett program i stil med Jools Hollands' program Later som gått på BBC i många år. Där tar han emot artister av olika slag och alla spelar live och nya spännande artistkollaborationer och häftiga versioner av sagda artisters låtar framförs. Ett riktigt toppen program även om man inte gillar alla artister och i fråga om innovativa och roliga musikupplevelser en hästlängd intressantare än melodifestivalen och med en budget som en sådan så skulle det kunna gå året runt. Vi har dessutom gjort sådana program förut och många av er minns säkert Oppopoppa och Måndags Börsen vars like tyvärr lyser med sin frånvaro i alla TV kanaler idag vare sig det är public service eller reklambaserade sådana.

En annan aspekt på festivalen är att all svensk musik som skall lanseras blir det som tar sig in i tävlingen och i stort sett all annan svensk musik får det otroligt svårt eller är helt körd. Är detta verkligen rimligt med tanke på att kriterierna vid urvalet till tävlingen knappast bygger på kvalitet utan snarare är stoffet till ett brett underhållningsprogram med maximal musikalisk bredd för att locka tittare från alla kategorier vad gäller ålder och klasstillhörighet. Det förvånar mig också att det inte sägs mer om myglet vid låtvalet eftersom det åtminstone i branschen är allmänt känt men det är nog för stora pengar inblandat även för media för att någon skall börja rota alltför djupt. Det må dock vara hänt men det är nog som jag ser det lite sorgligt att alla eller nästan all kulturella Ägg skall läggas i samma korg och då är det tråkigt om alltför många av dessa också är ruttna. Jag ifrågasätter som sagt var proportionerna och inte kvaliteten för den måste vara bra eftersom tittarsiffrorna är så höga men ni minns väl det gamla talesättet, "100 miljarder flugor kan inte ha fel, ät skit".