Synpunkter

Jag har tillbringat en stor del av helgen med att titta på några DVD: er ur den växande högen och det har varit rent underbart. Jag började med Tom Petty boxen med titeln "Running Down A Dream" och det visade sig vara något av det bästa i dokumentär om en artist jag sett, nåja, hört. Två fullmatade skivor med en spännande, medryckande, underhållande och otroligt öppenhjärtig kronologisk titt på Tom Pettys långa och minst sagt imponerande karriär. Många härliga lyckliga stunder men även tragedier och skit.

Den tredje DVD: n innehåller en liveupptagning med Tom Petty & The Heartbreakers inspelad i hemstaden Gainsville, Florida. Publiken är entusiastisk, bandet är i toppform och låtvalet är mestadels bra och med en och annan överraskning. Gästartist är Stevie Nicks som vanligtvis huserar i Fleetwood Mac men tydligen under många år haft ambitionen att bli medlem i The Heartbreakers.

Min personliga favorit från boxen är en formidabel version av låten "Honey Bee" med den tidigare Nirvana medlemmen Dave Grohl på trummor, den i sig var för mig värd skivpriset och är med både i dokumentären och på den medföljande CD: n.

Trots den förnämliga konsertupptagningen så är det ändå dokumentären som gör den här boxen till något alldeles extra och underhållningsvärdet är omätbart.

När jag nu ändå var på DVD humör så passade jag på att titta på en live DVD jag beställt från USA med gruppen Orleans. De är inte särskilt kända i Sverige men hade en rad hits i just USA när det begav sig på 70 och 80-talet. Titeln på den här live DVD: n är "We're Still Having Fun" och det verkar faktiskt stämma. Orleans musik är nära besläktad med Doobie Brothers, Little River Band, Crosby, Stills & Nash, Eagles och andra grupper med starka melodier, mycket och suverän stämsång och en hel del år på nacken. Flera i bandet har under årens lopp försökt sig på solokarriärer men inte ens John Hall, bandets mest framgångsrike låtskrivare, är särskilt rolig på egen hand men tillsammans är de otroligt bra. Personligen överträffar den här live upptagningen från 2006 alla mina förväntningar och det enda jag inte riktigt gillade var gästsaxofonisten och bristen på det funkiga lite tuffare material Orleans ibland förgyller sina plattor med.

Blev fullständigt knockad av en av låtarna på gruppen Danko Jones nya platta "Never Too Loud" och den underbara låten är spår fyra och heter "Take Me Home". Texten verkar vara specialskriven för just mig och avspeglar precis hur jag kan känna efter några dagar på turné och hemlängtan börjar sätta in och tanken på att så snabbt som möjligt ta mig hem till min kära skivsamling där stereon står redo att få bekänna mig plågar mitt sinne. Resten av skivan är inte heller så dum och det är lite ruffig rock med god melodi känsla och ett drag av Thin Lizzy utan att egentligen låta som dem. Låter konstigt men lyssna så förstår ni vad jag menar. I min värld utropar jag härmed "Take Me Home" till diskofilernas och turnerande rocksluskars alldeles egen kampsång eller ännu bättre på engelska, anthem.