Terrordåre i Stockholm

Terrordåd utfördes på lördagskvällen på Stockholms i vanliga fall så lugna och säkra gator. En bil sprängdes och några minuter senare även en person. SÄPO anser att terrorhotet mot Stockholm och Sverige nu ökat men jag är av totalt motsatt åsikt. En av terroristerna har nu gått i bitar, alltså har hotet minskat med en .

Det var nog inte heller den vassaste kniven i lådan som nu gjorde debut då bara en av de sex bomber han hade på kroppen exploderade. Kanske de minst lovande skickas ut på uppdrag först och de mer lysande begåvningarna och de mer rutinerade i en andra våg? Om dessa terrorister kommer utifrån bör de vara relativt lätta att uppmärksamma på flygplatser och tullstationer då de, med smeknamn som ”Köttfärsen” ”Pusslet”, ”Pizzan” och Pölsan”, har ganska osammanhängande utseenden. Vi ska dock inte underskatta dessa gossars förmåga för de är brigadernas mest rutinerade och farliga bombexperter.

Nu tror jag att vi i princip kan känna oss ganska trygga med yrkeskunnandet och skickligheten hos tjänstemännen vid flygplatserna och vid landets gränskontroller men jag är mer tveksam vad gäller vaksamheten vid Tranås kommungräns.

Att våra politiker och vår regering tar terroristfrågan på största allvar kan vi vara helt säkra på. Detta bevisas inte minst av att Reinfeldt vid presskonferensen hade knäppt skjortan över magen, vilket han inte ens gjorde då han deltog i Nobelfestligheterna. Statsministern berättade att han även informerat oppositionen om läget. Det är bra utifall ingen av dem haft tv: n på eller läst några tidningar.

Jag har här talat om självmordsbombarna som manliga trots att jag självklart är medveten om att det även finns sådana av honkön. Dessa destruktiva damer kallas i branschen för bombnedslag eller pangbrudar. Om även dessa är utlovade en tripp till himlen med expressfart och ett stort antal oskulder vet jag inte men någonting bra som tack för besväret lär de i alla fall ha frestats med. Om männens lägsta instinkter ska tillgodoses med brudar på löpande band i himlens höjd så kanske kvinnorna får Gucciväskor och skor i massor. Det är för övrigt ett lustigt system att det inte räcker med att komma till paradiset, som i sig borde vara hur fantastiskt som helst, utan att man måste sockra erbjudandet för att förmå aspiranterna till att göra en småsak som att spränga sig själva i småbitar.

Mitt tips till SÄPO är att man från och med nu håller ett vakande öga på konstkritiker från Tranåstrakten. Eftersom självmordsbombaren bar på en väska fylld med spik så bör även suspekta snickare och bodbiträden i järnaffärer läggas till på listan av misstänkta. Om det blir ett sådant herrans liv om några teckningar så bör vi nog vara glada att det inte rörde sig om oljemålningar. Det skulle nog betraktas som etter värre och är nog dessutom inte miljövänligt för fem öre.   


Kanske too much information men ...

För att återställa dem till sin forna glans så håller sambo Agneta på att tvätta och tumla en rad inlånade vinterjackor. De användes som utlåningsplagg åt en rad sydamerikaner som var på besök i den kalla nord till följd av ett projekt lett av hennes arbetsgivare. Hade inte dessa plagg lånats ut så hade de arma besökarna tvivels utan först blivit smurfblåa i skinnet och därefter gått hädan stela som pinnar.

Nu tvättar alltså Agneta jackorna på löpande band och därefter tumlar hon dem. För att en jacka som både tvättats och tumlats inte ska bli fullständigt deformerad så är tricket att stoppa tennisbollar i torktumlaren. Då återfår de sitt ursprungsutseende, så tennisbolarna är alltså en ren formsak.

Allt vore gott och väl om inte tvättstugan och även kattlådan inte var på samma våning som min groteskt överdimensionerade skivsamling. Det låter nått alldeles hiskeligt när bollarna studsar runt och jag får spela extra högt på stereon för att överrösta olåten. Det är i sig inga problem för det finns bra med resurser i min gamla fina förstärkare men vår kära katt blir ängslig. Han är obenägen att gå in i tvättstugan när det bara är tvättmaskinen som är på, men när torktumlaren är fylld med tennisbollar sticker han inte in nosen där. I kattens oerhört känsliga öron låter det nog som världens sista tider, om nu katter har så filosofiska tankar? Vore det nu bara sommar så skulle situationen vara en annan, men nu är det, som kisse ser det, alldeles för kallt för tassar och stjärt för att han utan svårt lidande ska kunna gå ut.

Även jag undviker att besöka muggen i tvättstugan och det finns två anledningar till det. Den första är att eftersom kattlådan står bred vid muggen så får mina prestationer en aning mer arom än vanligt. Kan inte låta bli att undra om jag är riktigt frisk varje gång min näbb drabbas av doftsensationen.

Den andra anledningen är samma som kattens. Jag blir otroligt nervös av den skramlande torktumlaren. Faktum är att det känns som att göra sina grejor på centercourten mitt under en intensiv Wimbletonmatch. Jag brukar därför söka min tillflykt till någon av husets två andra hemligrum där det bara är jag som förstör atmosfären. Där kan jag även i lugn och ro avnjuta talböcker och även om jag inte bara läser skräp så kan man med fog påstå att det mesta till slut blir skitlitteratur.


Billigt!

Min sambo Agneta och jag kom idag intet ont anande strosande mot Orminge centrum då hon fick syn på en udda och fantasieggande skylt en bit bort. Detta är vad hon fascinerat läste upp för mig.

 

”Jättelökar 9.90.”

 

Min hjärna som sällan behöver någon större uppmuntran för att gå på villovägar gjorde genast just det och sprang hopplöst vilse. Brottar badongas, mega meloner, titaniska tuttar, ja kalla det vad du vill men ett par för en ynka tjuga är verkligen billigt. Hade skylten månde fått byns damer, unga som gamla, att lystet dregla efter plastikkirurgi? Jag gillar både stora och små bröst men om de ändå bara kostar en spottstyver så är det väl bara att slå till? Kanske även byns omoraliska herrar också spanat in det lockande plakatet och trott att en porrklubb öppnats. Det lilla centrumet för en borttynande tillvaro och kanske rent desperata åtgärder nu vidtagits?

Vi vandrade nyfiket vidare och då upptäckte Agneta att det under, ”jättelökar 9.90”, stod med pyttesmå bokstäver, ”Amaryllis.”

Listigt värre och jag blev genast sugen på att kolla in damen i blomsteraffären. Floristen verkade dock nästan gräsligt normal men man vet aldrig vad som står med små små bokstäver någonstans på henne och i de lugnaste vattnen växer de största näckrosorna.    


Juridik eller romantik?

Min sambo Agneta och jag har under ett stort antal år haft samma problem vad gäller äktenskap. Ingen vill gifta sig med oss. Nu har vår ogifta period tillsammans ändå varit synnerligen produktiv och vi har framställt två barn och hunnit med att byta soffa massor med gånger. Det är dock så att vi på senare tid allvarligt börjat tvivla på vår odödlighet och då uppenbarar sig genast frågan om arv och bodelning.

För att få klarhet i hur samboreglerna är och hur vi på bästa sätt skulle kunna styra upp det ekonomiska inför vårt förhoppningsvis avlägsna frånfälle så uppsökte vi en jurist.

Som ni säkert märker så tassar jag som en katt runt het gröt när det gäller döden för jag tycker att ämnet är skitläskigt. Under devisen, om jag inte tänker på den så händer det nog aldrig mig, förnekar jag mig än så länge framgångsrikt genom tillvaron. Visserligen gjorde jag likadant när den dumma kossan till ögonläkare sa till mig att jag en dag skulle bli blind och hon fick rätt. Nu har jag tränat på självbedrägeriets sköna konst i många långa år och har som jag hoppas blivit skickligare och bör därför leva för evigt. Om jag nu ändå trillar av pinn en dag så lär jag inte vara medveten om det någon längre stund så det blir ändå en win win situation.

Nåväl vi stegade i alla fall in hos juristen, som troligen för att ge ytterligare tyngd åt sitt värv, delade kontor med Fonus. Vi kunde självklart ha anlitat juristen som är knuten till vår kära bank Nordea istället för dödgrävarna men banken är 600 kronor dyrare i timmen, trots att vi är pluskunder. Motsvarigheten till pluskund hos Fonus lär vara urnöjda kunder.

Namn utbyttes, händer skakades och väl sittande i bekväma fåtöljer mitt emot en ung och väldigt trevlig jurist av honkön, och av namnet att döma adligt påbrå, så började överraskningarna hagla över oss. Viss kunde man upprätta ett inbördes testamente men barnen kan kräva att få ut en betydande del av sitt arv på stubinen ändå. Nog är våra döttrar både vettiga och har inte visat upp mer än normal girighet eller gambeteende, men tänk om de gifter sig med panke Per eller fattige Fabian. Det kan bli strid på kniven och allmänt olustigt, för det finns få saker som kan ta fram det sämsta ur människan som just pengar.

Den vänliga juristen fortsatte att förklara hur reglerna såg ut och sedan släppte hon bomben.

 

”Jag föreslår att ni gifter er.”

 

Agneta och jag såg ut som fågelholkar och jag kände hur min tröga hjärna gick upp i högvarv. Agneta tolkade genast mitt koncentrerade ansiktsuttryck som att jag surnade till, vilket jag inte gjorde. Det var bara det att min skalle just då var fylld av vad som kan ses som tankeverksamhetens motsvarighet till polyrytmik. Texten från ett testamente smattrade som en förryckt virveltrumma inrullande från vänster, möttes av en symfoni av koklockor som representerade de äktenskapliga löftena, trohetens visselpipa tjöt rätt igenom skallen, en hårdsvängande orkester från New Orleans lirade en begravningsmarsch och trampade in från höger, från musikalen Cabaret upprepades mantrat money money money som interpunkterades av slamret från fängelsedörren i början av Thin Lizzy: s rymmarlåt ”Jailbreak”, en barnkör sjöng en låt om att åka runt hela staden i en buss och över alltihop dånade kyrkklockorna från introt på Black Sabbathlåten ”Black Sabbath och AC/DC: s ”Hells Bells” i en osalig blandning. Det fanns med andra ord inte en sportmössa på att vi skulle kunna bestämma oss där och då.

Efter några ytterligare förklaringar skickades vi på porten för att åka hem och tänka över vårt nästa drag. Ska det bli testamente eller ett giftermål? Där är vi nu och jag måste erkänna att det inte känns ett endaste dugg romantiskt. Nu ska jag sätta mig ner och allvarligt fundera på om det är vettigt att gifta sig av ekonomiska skäl. Plockar nog fram boxen med Beatles monoinspelningar för låten, ”Can’t Buy Me Love”, verkar passande just idag, men även ”Money” med Pink Floyd och ”What Do You Want From Life” med The Tubes lär komma till dragning.


RSS 2.0