Synpunkter

Det här skriver inte jag för att få fler gratulationer, men jag fyllde år förra veckan. Jag har aldrig tidigare fått så många grattis och lyckönskningar som just i år men det beror inte på att min popularitet ökar med åren, för med den saken är det nog tvärtom skulle jag tro, utan att jag numera finns på Facebook. Min dotter Camilla sa att om man inte finns med på sagda sida så kan man heller inte räkna med några gratulationer för ingen minns att man fyller år. Att döma av hur uppvaktad jag blev så har hon med all säkerhet helt rätt. Det var helt fantastiskt och för några timmar så fanns jag verkligen till och jag kände mig nästan älskad.

Det som är tråkigt med att fylla år är att man blir äldre men alternativet till att bli äldre är att inte bli äldre och det är ett vansinnigt dåligt alternativ. En nära vän till mig som trots medlemskap i Facebook hade missat att gratulera mig ringde en vecka senare och sa grattis på det gamla verbala sättet. Det var trevligt och vi började samtala om åldrandet och jag beklagade mig över att tiden tycks gå allt fortare ju äldre man blir. ”Ska det hålla på så här så kommer jag att fylla 100 innan jag hinner blinka”, gnällde jag. Min vän som är banktjänsteman och väl bevandrad i siffrornas underbara värld sa att jag borde tänka på ett annat vis. Rent procentuellt så blir man bara obetydligt äldre vid min ålder. Om man är 1 och fyller 2 så blir man därmed 100 % äldre. När man sedan som varande 2 fyller 3 så har åldern bara ökat med 50 %. Jag som gick från 52 till 53 blev knappt äldre alls enligt gällande princip. Exakt hur mycket äldre rent procentuellt skulle jag gärna delge er men är alldeles för klen i matematik för att kunna räkna ut det.

Nu är det inte bara hur mycket äldre i tid man blivit utan också hur mycket klokare. Jag uttryckte min oro över den utvecklingen till min vän och påpekade att jag i början av mitt liv haft en ren häpnadsväckande formkurva. På några få år lärde jag mig att gå, tala ett språk, sköta toalettbestyren på ett civiliserat sätt, att äta och dricka själv, att inte klappa igelkottar och massor av andra nyttiga kunskaper för ett härligt och rikt liv. Denna fruktsamma period följdes av ytterligare en med åratal bakom skolbänkar och ämnen i kvadrat och lärdomen fullkomligt flödade in i mig. Det jag lärt mig mellan 52 och 53 verkar inte ens komma i närheten av vad jag åstadkom under mina mest fruktsamma år. ”Är du säker på det?” Frågade min vän i luren och det var jag faktiskt inte för det finns nog fler variabler. Kanske har jag det gångna året lärt mig ofantliga mängder med ovärderligt livsvetande men är så avtrubbad efter alla dessa år av kunskapsinhämtande att jag helt enkelt inte lägger märke till att jag blir allt klokare. Jag hoppas att det är så men det kan också vara så att jag är en halvsenil gammal gubbstrutt som med rätta borde känna tacksamhet varje morgon jag kan komma ihåg mitt eget namn.

Vi är väldigt åldersfixerade i Sverige och det märks inte minst i media. Vi lyssnar hellre på unga gröna och ibland ganska sopiga sångare och sångerskor i program som Idol hellre än någon ful gammal kärring eller gubbe som med tiden lärt sig sjunga eller spela fantastiskt. Det får vara hur det vill med det men det tråkiga är att vi svenskar får det allt svårare att mötas över generationsgränserna. För ett par helger sedan var det den årliga karnevalen här i Orminge och på fredagskvällen skulle en rad lokala band uppträda. Jag hade hört ett av banden på nätet och känner även sångaren så Agneta, den äldre kvinna som jag bor medtillika mina barns mor, och jag bestämde oss för att åka ner och lyssna. Väl framme vid centrala parken där giget gick av stapeln möttes vi av en stor gräsplan fylld med unga människor. Vår äldsta dotter Camilla satt där med två kamrater och hade en burk med flytande dumheter i handen. Hon hälsade glatt och lite generat på oss och tittade sig omkring. ”Ni höjer medelåldern här med minst 20 år.” Konstaterade det lilla odjuret och hade i sak rätt men räknade nog lite i underkant. Agneta och jag beslöt oss för att skita i sådana petitesser och slog oss vigt ner på marken för att få oss lite musikalisk njutning till livs. Åldern tog strax ut sin rätt då det enligt vår åldersstigna smak var lite för mycket rapp. Efter en 6 eller 7 låtar hade vi fått nog trots att vi tyckte att ”Dom”, bandet heter så, var bra och hade riktigt schyssta låtar och texter. Vi åkte hem och medelåldern sjönk drastiskt i parken.