Synpunkter

Jag har skrivit manus till en bok och det jag genast insåg var att jag skulle bli tvungen att stå ut med att bli refuserad, vilket är svårt för den moderna människan. Jag kläckte därför vad jag tyckte var en genialisk plan som skulle träna upp min förmåga att bli refuserad. Jag har bott med min sambo, tillika mina barns mor, i ett tjugotal år så min plan gick ut på att försöka ha sex med henne varje kväll. Det är vid det här laget inte många överraskningar jag kan dra fram ur min hatt så mina amorösa försök skulle garanterat falla på hälleberget oftare än inte och jag skulle därmed bli tränad på att få nej. Jag igångsatte mina erotiska framstötar för några veckor sedan samtidigt som jag slutförde manuset till boken och företog en sista genomläsning. Nu är jag fullständigt utpumpad och arbetet med boken har dragit ut på tiden eftersom jag stup i kvarten somnar framför datorn och mina ben skakar så jag har svårt att gå. Fick faktiskt inte iväg mina manus till posten förrän idag och det var min snälla sambo som körde ner dem. Hon lovade att komma hem fortare än kvickt för hon hade en överraskning åt mig lovade hon och lät oroväckande förförisk. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig och jag känner mig slutkörd, nöjd och lite lycklig och tror inte att jag kan ta en refusering av mitt manus som en man. Vad jag däremot fortfarande kan, och det har du säkert redan räknat ut, är att ljuga som en häst travar.

Jag har just läst ut boken "Den okända hustrun" av den danske författaren Leif Davidsen och vill varmt rekommendera den. Att det numera skrivs actionladdade spänningsromaner med trovärdiga persongestaltningar, bra story, grundlig research och med en fast förankring i vår nutid, sådan den nu är, tycks bli allt vanligare här i Skandinavien och den här slukade jag som en hungrig Varg. Att boken är skriven av en dansk gjorde att jag mycket väl förstod och kände med huvudpersonen, för danskarna är ju nästan som vi, och de svårigheter denne stöter på och genomlever blir för mig som svensk lagom svårmodigt och den skulle ha kunnat bli aningen för tung om författaren varit Finsk eller Ryss.

Boken handlar om en dansk affärsman som är gift med en rysk kvinna sedan 10 år och de lever i ett kärleksfullt och ombonat äktenskap i Köpenhamn. Mannen, Markus, reser mycket i sitt jobb och hustrun Natalie är smyckes designer och tar även många tolkjobb och stannar hemmavid. Hon vet att Markus får nog av resande i jobbet och på semestrar och ledig tid åker de sällan på långa semesterresor men en dag föreslår hon att de skall åka på en semesterresa till Ryssland och ett kryssningsfartyg på en av landets stora floder och Markus går med på detta. Under resan försvinner Natalie och för Markus rämnar tillvaron och en händelserik och otroligt spännande historia tar sin början med massor av oväntade händelser och förvecklingar. Det lugna och vardagsnära språket ger konstigt nog berättelsen än mer skärpa och trovärdighet och de inblickar man ges av Danskt, Ryskt och Japanskt levnads och tankesätt ger historien en ytterligare krydda och dimension. Vill du ha en bok som gör att du varken kan eller vill lämna hängmattan på några timmar i sommar så är det bara att införskaffa detta Danska mästerstycke i underhållning och spänning.

Jag har just läst ut boken, ”Tillsammans är man mindre ensam” av den franska författarinnan Anna Gavalda. Vissa böcker griper tag i mig så att jag medvetet börjar läsa långsammare för att den ska räcka längre och detta hände mig bara några få kapitel in i denna fantastiska bok. Vanligtvis läser jag oerhört fort för att komma framåt i storyn och få svar på alla frågor som berättelsen väckt men här var det varje liten händelse i sig och själva känslan i berättandet som var huvudsaken. Huvudfigurerna i Anna Gavaldons bok är visserligen några väldigt udda existenser men det är ändå vardagliga händelser och problem som för handlingen framåt. Det är känslor som är nyckelordet och jag var vid ett par tillfällen tvungen att torka bort en tår från ögat och skrattade även rätt ut vid ett par dråpliga sekvenser. Det händer mig nästan aldrig utan brukar stanna vid ett leende eller en djup suck men Anna Gavaldons stora berättarkonst och brillianta språkbruk gjorde mig värnlös. Skulle boken omarbetas till ett filmmanus skulle filmen bli otroligt fascinerande trots avsaknaden av biljakter, ond bråd död, heta sexscener och huvudrollsinnehavare som uppfyller gängse skönhetsideal.

Vill du läsa en bok utan action men där i stort sett varje liten mening och händelse är fängslande, roande, tankeväckande och oändligt vacker kan jag varmt rekommendera ”Tillsammans är man mindre ensam”. Jag fick i viss mån tillbaka tron på människans förmåga att visa medmänsklighet, omtanke och värme även när den egna tillvaron är långt ifrån enkel. Jag inser, inte för första och förhoppningsvis inte för sista gången, att vi alla är mångbottnade och komplexa varelser oavsett hur vi verkar utåt.