Synpunkter

Jag måste medge att jag har svårt att få in den där rätta sommarkänslan när det bara är 6 grader plus och en liter jordgubbar kostar 40 spänn. Verkar som vi gått från en obefintlig vår till en rutten sommar!

Värst av allt vore om den där dysterkvisten Ledin får rätt när han skaldar om att, ”… sommaren är kort, det mesta regnar bort…”

 

När du ändå står där, ivrigt viftande med köttkniven bredvid utegrillen, med ett brett leende och med förklädet redan prydligt knutet runt midjan, och frågar din partner vad hon eller han är sugen på är risken överhängande att du får ett svar som förmörkar din dag ytterligare.

 

”limpmackor med kaviar och en kopp varm choklad vore gott!”

 

Det är helt enkelt så att din partner inte hunnit bli så där svårt grillsugen som du, oavsett vad det råkar stå för datum i almanackan.

Att bli så distraherad från idogt grillande av lite dåligt väder är självklart bara ett tecken på att man är en riktig tunnis. Det finns inget väder som inte passar till att slå igång grillen bara bristande entusiasm. Min vän Hasse i Upplands-Väsby öser på året runt om han så ska skotta fram grillen. Familjen är kanske mer än trött på vidbrända kotletter redan i mars, men inget kan stoppa min vän Hasse när han är sugen på att elda med kött.

 

Nu borde jag som boende i Stockholmsområdet inte klaga alltför högljutt eftersom vädret här bara består av kraftiga vindar, regn och kyla. I halland blåste det på betydligt värre med en tromb. Nej, en tromb är inte ett blåsinstrument utan en hel massa sekundmeter värre!

I norrland snöade det igår, och inte lite heller. Om det är guds straff för syndigt leverne så kantrar min världsbild betänkligt för så jäkla roligt kan det helt enkelt inte vara i Vilhelmmina, och att det skulle vara häftigare synd där än i Stockholm känns osannolikt, och dessutom bor det grymt många bankirer här. Om nu så ändå är fallet så kan norrlandskommunerna nog med bara minimal hjälp av reklambyråer nog få fart på inflyttningen, eller kanske det borde kallas tillbakaflytten? Finns det bara tillräckligt med tillfällen till synd att värma sig med så är människor fullt beredda att ha snö upp till naveln året om, det är jag tämligen övertygad om.

 

I kungliga huvudstaden gick igår Stockholm Maraton av stapeln. Borde det kanske heta sprangs av stapeln i det här fallet?

Blött som tusan var det och frågan är om inte loppet under sådana omständigheter borde räknas som en deletapp av Vansbrosimmet.

Den ansvarige för det långa loppet sa att det nog i det långa loppet var värre för publiken än för deltagarna. Då föreslår jag att publiken får något av märkena ”fisken” eller ”baddaren” och att de som kutat så långt i vätan som årets deltagare i maran åtminstone får ett simborgarmärke som belöning vid målgång.

 

I sanningens namn så spelar nu inte vädret någon större roll om man bara håller sig inomhus. Den höga svenska byggnormen gör att det är samma väder året om man bara undviker att gå ut. Bara att sitta tryggt tills jordgubbspriset gått ner och väderleken ser tjänlig ut igen för en nordisk blekfis.

 

En tanke angående den omtalade globala uppvärmningen har slagit mig.

Vore det inte läge att ge det ruskiga fenomenet ett nytt namn?

Jag har svårt att ta det hela på allvar då det kallas för något med ordet uppvärmning i titeln samtidigt som jag fryser så att tänderna skallrar.

Hotet om några grader upp är skitläskigt om man bor i Malaga, Kairo eller Accra, men känns lättare att tänka sig i Kiruna, Trondheim eller Åbo.

Ska vi nordbor verkligen fås att spotta i nävarna, nåja i handskarna, så tror jag på ett namnbyte med det snaraste. Information är en sak men jag tror på att bli vettlöst skrämd till full förståelse om våra illgärningar mot planeten Tellus. Som jag ser det så är det en fråga om pedagogik, och det är svårt att kollra bort att man visserligen blir varm av att cykla men man blir ändå varmare av att sitta i kupén på en BMW.

Här finns uppenbarligen en del att göra för politiker och reklambyråer innan gräsrötterna självmant klipper ner sin egen överförbrukning och seriöst anser att det är viktigare att rädda planeten än att stävja sina egna utgifter och gör avkall på bekvämligheten.

 

Nu låter jag som vore jag en engagerad miljökämpe och agitator när allt jag egentligen ville säga är att jag tycker att vädret är lite visset för att vara i juni, och att priset på jordgubbar och körsbär bär emot.

Snart är det midsommar och då lär vädret vara oförskämt härligt. Jag kanske till och med firar det genom att äta färskpotatis, även om de är äckligt proppade med kolhydrater. Kanske var det därför som dansleken ”små grodorna” uppfanns. Svårt att förstå förekomsten av något så fånigt annars, och faktum är att amfibieleken är det enda som faktiskt är värre än ”fågeldansen.” Barn gör som ni gör och inte som ni säger alla vuxna, så tänk på det när ni vickar på rumpan nästa gång till något mer än lovligt larvigt musikstycke.

Vid närmare eftertanke så föredrar jag ändå både grod och fågeldans jämfört med depparlåtar om bortregnade somrar även om jag här kan se roten till det trauma som ens barn alltid tycks drabbas av så fort någon av föräldrarna rör sig det minsta i takt med musik. Det är få saker som kan få ungarna att storkna av skam som dansande föräldrar. Kanske skulle vi få skaka rumpa utan att bli åthutade om vi undvikit att dansa runt stången och fått kidsen att förknippa vuxnas dansande med spastiskt ryckande och tappade skruvar.

Visst kan det här hävdas att groddansandet sker under festliga former och vid en ålder då barnen fortfarande tycker att mamma och pappa är bäst, men när de uppnått tonåren och reviderat sina åsikter minns de med en rysning föräldrarnas hämningslösa skuttande i barndomen. Att föreslå ett varv runt stången till ett av dina barn som befinner sig mitt i sin tonårsperiod tror jag är förknippat med stor livsfara och bör absolut undvikas.

Vad gäller annan musik så är grundregeln för en förälder att alltid stå blick stilla oavsett hur medryckande och dansant musiken än är.