Synpunkter

Igår var det midsommarafton och jag liksom större delen av befolkningen firade därför något av det viktigaste vi har i det mörka nord, den sköna sommaren.
Sverige är ett naturskönt land, för det har tyskarna sagt, och därför begav sig sambo Agneta, vår dotter Mimmi, hennes snubbe Joakim och deras dotter Iza ut på landet. Tranarö vid havet och Agnetas systers och hennes mans lantställe.

Att som en utpräglad inomhusmänniska som jag plötsligt befinna sig ute på bystan och ute i det vackra sommarvädret en hel dag kan få sina konsekvenser.
Något som kallas för en solbränna är ett exempel på något sådant. Ens redan fagra utseende kan ytterligare förgyllas av en dylik, som gör att man ser frisk och kry ut. I mitt fall ledde dagens vistelse i solen at jag har en flammande röd mittbena, men resten av mig är fortfarande lika blek som alltid. Ser nog mest ut som om någon svag typ försökt ta mig av daga med en osedvanligt slö yxa.
En annan konsekvens av det myckna vistandet i den friska lantluften var att jag blev oerhört sömnig. Är helt enkelt inte van med så mycket syre istället för avgaser.
Min hösnuva firar också oanade triumfer och jag känner mig idag fullmatad med gräspollen. Mådde igår prima, även om jag var sömnig, men idag är jag helt under isen. Tung i bröstet, snuvig och nyser som en värsta tomtegubbe. Jag tror att det är mitt eget fel som åker ut på landsbygden alltför sällan för att kroppen någonsin ska kunna vänja sig. Få kanske lov att ändra mitt beteende, men ni har säkert hört hur svårt det är för gamla gubbar att göra någon som helst ändring i tillvaron?
Hösnuva eller kliande mittbena förändrar dock inte att det var otroligt trevligt att tillbringa dagen på bystan.

Eftersom jag visste att det låg oemotståndlig mat och efterrätter i försåt i köksregionerna så bestämde jag mig för att gå med bort till festplatsen för det traditionella midsommarfirandet. Kanske en promenad skulle motverka kalorierna från att genast börja bygga om mitt numera ganska spinkiga jag till en fettklump.
Det var härligt at vandra längs den slingrande lantvägen och temperaturen var så där ”lagom” som det bara kan vara på en svensk sommardag. Nästan ingen trafik och fåglarnas glädjefulla kvitter och suset i träden invaggade mig i ett bedrägligt lugn. Det var då jag kom på vad jag hört på nyheterna tidigare samma dag. Antalet olyckor, ofta med dödlig utgång, var betydligt högre på landet än i tätorterna. Fullt logiskt tyckte jag eftersom sämre vägar, dålig kollektivtrafik och stora avstånd obönhörligen måste leda till ökat användande av bil, oavsett nyktert eller onyktert tillstånd. Nästan omedvetet ökade jag på steglängden på den just då bilfria vägen, varför ta risken längre än nödvändigt? Mina spända öron försökte höra bortom susande träd, gräs och sjungande fåglar efter ljudet av rytande motorer och galna fyllestyrningar.
Lyckligt och väl framme vid festplatsen klev vi ner från vägen och jag frågade förbryllat Agneta vid min arm vad det var för konstigt underlag vi gick på.

”Det är gräs!”

Sa hon med en röst som inte dolde att hon tyckte att jag var något av en idiot. Även en blind borde väl känna igen känslan av att gå i gräs sa hennes underton, men det som vi gick på var mer som granris. Det var kanske äkta lantgräs, vad vet väl en stadsbo som jag?
I hela mitt liv har jag försökt att undvika dylika firanden då de får mig att känna mig som en besökare från en annan planet.
Det är inte så att jag vill missunna någon att skutta runt och skråla om att grodor inte har svansar och öron, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att delta. Det går bara inte eftersom jag är alldeles för självmedveten och vill inte göra bort mig. Som jag ser det, sa den blinde, så förklarar skuttandet runt midsommarstången de gigantiska dagskassorna på systembolaget en sådan här dag, eller tvärtom.
Undrar hur exotiska och annorlunda människor från andra länder anser svenskarna vara när de ser oss härma grodor eller sjungande Grinolles visa? Vad är väl då en burka eller slöja jämfört med att bete sig som en fullkomlig tok runt en uppenbar fallossymbol?
Djupt i mitt inre inser jag att det är jag som är inskränkt och inte kan släppa loss, men det får mig som sagt att känna mig som en alien på besök i det mystiska landet Sverige
Jag tänker att alla känner som jag och bara håller färgen där de ylande skuttar runt, men så hör jag rösterna och inser att de låter glada och uppsluppna. Inte bara barnen, som enligt instruktionsboken ska gilla knasiga grejor, utan även vuxna kvinnor och män.
Jag tror att ett bra trix att ta till nästa gång man löneförhandlar med chefen är att tänka sig den strikta gubbstrutten i ett par gröna brallor och skrikig sommarskjorta i full färd med att försöka likna en svans och öronlös groda runt en lövad stång. Då kan du nog stå på dig lite bättre och kräva ett omedelbart lönelyft.
Samma princip kan användas när du som kärlekskrank, och oss emellan rätt desperat yngling, försöker uppamma mod att närma dig den vackra flickan du fått span på inne på krogen. Skräckinjagande skön är hon mön men som skuttande groda eller Grinolle inte alls lika svår att komma till tals med.

Beträffande låtvalet till midsommarfirandet så har jag bara en liten invändning och den gäller det där med räven. Visserligen kan vädret vara vanskligt vid midsommartid i vårt avlånga land men det är trotsallt sällan det är isbelagt på våra vattendrag. Att då en räv skulle raska över isen känns inte ett dugg sommaraktigt i min värld. Kanske är det så roligt och befriande rent själsligt att få skratta och grina ohämmat att denna julklassiker för evigt spikat sig fast i även en renodlad sommarrepertoar?
En annan reflektion är hur vi i festens yra plötsligt struntar i att prägla våra barn på ett positivt sätt beträffande könsroller.
När vi gör rörelserna till gummornas visa så syr vi, och till gubbarnas visa lägger vi in en rejäl pris. Det förstnämnda är bara gammalmodigt men det andra kan även strida emot EU: s regler. Är det inte rentav emot svensk lag om det är reklam för snus? Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det kommer krav från Bryssel att stryka versen med det flagranta tobaksförhärligandet.

Avslutningsvis så vill jag utbringa en skål för den underbara svenska sommaren och firandet som ger oss möjligheten att träffas i familj och med vänner. Alla måsten och fulltecknade kalendrar läggs åt sidan och den för en frusen nordbo så viktiga årstiden får sin välförtjänta hyllning. Vill vi dessutom lovprisa prisen så är det vår ensak vare sig vi är med i den europeiska gemenskapen eller inte!