Dags att förverkliga

Nu är vi en bit in i januari och det är hög tid att ta itu med att förverkliga de löften vi så vidlyftigt avlade då vi var smålulliga och euforiska på nyårsafton.

Nu råkade jag vara spiknykter och lovade därför förståndigt nog ingenting, men jag vill ändå i ren välvilja vara med och dra mitt strå till förbättringsstacken. Jag har grunnat länge och hårt på världsproblemen och kommit fram till att jag inte besitter det tålamod, den kunskap, den visdom eller den obändiga vilja som krävs för att få ordning på jordens alla brandhärdar, så det får någon annan ta hand om så länge.

Vad kan jag då göra för att få till stånd en förbättring i min närmiljö, för samhället och i förlängningen för mig själv?

Eftersom jag tror att man bör ta hand om de mest överhängande problemen först och att de fetaste frågorna bör prioriteras så blir svaret att jag med det snaraste borde bli av med några kilo från buken. Min buk är både överhängande och fet och uppfyller med lätthet kriterierna.

Min arma sambo och undertecknad kommer från och med söndag att övergå från läckra måltider med massor av nyttiga kalorier till mat i pulverform. Det enda som kan rädda mig från detta öde nu är om min husläkare förbjuder mig, men jag tror att miraklens tid är förbi.

Nu finns det en rad fördelar med att, som ett annat pulver, övergå till pulver. Man slipper släpa hem tunga matkassar under några veckor, man slipper höra sin sambo undra över vad hon ska hitta på att laga till middag, man slipper sitta och umgås över en trevlig måltid och den kommer heller inte att krocka med frågesporten klockan 19.00 på många veckor.

Jag vill inte måla fan på väggen men jag misstänker att vi också blir orkeslösa, utsvultna och smått deprimerade under den tid då vi med hjälp av svält och motion sakta tynar bort. Risken finns även att vi blir tvungna att inhandla nya byxor, vilket är bland det tråkigaste jag vet.

Man får dock som bekant lida pin för att vara fin och om nu min jovialiska rondör förvandlas till en mer piprensarbetonad dito och mitt släta nylle blir som ett russin så kanske jag blir en gladare människa. I värsta fall så kanske jag bara lever längre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0