Synpunkter

Dag ett och jag har klämt min första chokladshake. Inte så god som namnet förespeglar men inte heller så äcklig att jag var tvungen att be någon hota mig med ett hagelgevär för att tvinga mig att svälja ner den. Misstänker dock starkt att jag kommer att bli trött på smaken och bör nog införskaffa skogsbärsvarianten så jag har något att variera med.

När jag kom hem från att ha serverat lyxmat och underhållit på ”Svartkrogen” under gårdagskvällen så rensade jag vid hemkomsten skafferiet på smågodis och även den sista popcornspåsen. Nu finns inget kvar som kan locka mig i fördärvet och få mig att lämna pulverpåsarnas smala stig.

Nattens drömmar har inte ett dugg förvånande gått helt i matens tecken, eller kanske snarare avsaknaden av.

Jag fick veta att jag skulle väga mig och det var något jag också ville göra. Av någon outgrundlig anledning så var det min mamma som kom med vågen.

”Du måste först väga rumpan.”

Berättade hon och jag undrade hur detta skulle kunna ske på något bra och enkelt sätt.

”Kinderna måste också vägas.”

Fortsatte min mor och det där med rumpan fick aldrig sin förklaring. Jag tryckte ner kinden mot vågen och mamma avläste noga vikten. Resultatet antecknades noga men jag fick aldrig höra hur mycket de vägde, och lika bra är väl det.

Som nu fallet brukar vara i drömmar så var vägandet plötsligt över och mamma försvunnen. Sambo Agneta och jag låg i vår säng och plötsligt kom det in en oerhört ful kvinna med papiljotter i håret och en gräslig pancake-makeup i ansiktet. Vi var i färd med att klämma i oss en shake men den fula kvinnan hade en stor bunke med olika nötter och snacks som hon ville att vi skulle dryga ut måltiden med. Iklädd ett långt vitt nattlinne la hon sig mellan oss med bunken i famnen.

Hon hade en man med sig som även han tyckte att vi skulle ta för oss av godsakerna. Agneta berättade för mig att han var läskigt ful men det var hans fru som jag tyckte var anskrämlig.

”Ta för er nu för det är nyttigt och man får äta sådant här!”

Sa kvinnan och jag tuggade misstänksamt på de nötter mina fingrar fick tag i samtidigt som jag stirrade på henne och tänkte att det var väldigt omodernt med papiljotter.

Plötsligt var jag någon annanstans och min dotter Camilla sa glädjestrålande att hon hittat en gömma med godis från barndomen och att hon skulle bjuda sin syster Mimmi. Det var deras favoritsort och syrran skulle bli jätteglad. Innan jag hann värja mig så stoppade hon in ett varuprov i min mun. Det var förunderligt gott och jag insåg att det var precis den här sortens saker jag verkligen inte fick äta. Problemet var bara att det var min snälla dotter som bjöd och jag ville inte göra henne ledsen och tuggade lite villrådigt vidare på onyttigheten som fyllde min mun

Med ljuv sötma. Därefter bytte drömmen åter igen miljö och jag var ute i någon stad med mina vänner och bandkamrater Joakim från Synliga och Heikki från Mr. Coil. Vi kastade snöbollar mot ett klocktorn och skulle träffa siffran 56, men det var bara Heikki som lyckades. Jag gjorde flera försök men nådde inte hela vägen fram

Vi började strosa runt i staden, vet inte vilken, och fick veta att det nu fanns fantastiskt bra och billigt hasch att köpa, som dessutom nu var helt lagligt. Ingen av oss nyttjar denna drog i vanliga fall men i drömmen var vi påtagligt intresserade. Om vi fick tag i någon jazztobak vet jag inte för jag blev väckt av en liten katt som ville ha påfyllning i matskålen och en mänsklig hand som kunde öppna dörren.

Jag är ännu inte hungrig och känner mig ganska pigg, men det är tidigt ännu och läget kan nog förvärras. Fortsättning lär följa här i vad som just nu känns som Sveriges fetaste blogg.