Synpunkter

Vi är nu inne på dag 3 av vår magra diet och de anrättningar av pulver och vatten som jag till en början tyckte var äckliga, eller i bästa fall menlösa, börjar nu alltmer anta formen av kulinariska läckerheter. Hungern är som allom bekant den bästa kryddan och min personliga favorit bland våra matpåsar är kycklingsoppan. Det är nästan larvigt med vilket välbehag jag sitter där och sörplar i mig mina 2,5 deciliter. Jag har alltid ätit fort men nu äter jag oändligt sakta för att måltiden ska vara riktigt länge.

Visst njuter jag men ta er i akt för jag tror att min trovärdighet som smakvittne är synnerligen dubiöst.

Om någon kock på en restaurant med gott renommé skulle servera en soppa på kyckling som smakade som pulvervarianten jag spisar så skulle han med säkerhet släpas ut på gatan av arga krogbesökare. Där skulle han omedelbart doppas i tjära och fjädrar, förses med en skylt med texten ”sopp-sopa” och skickas ut ur staden sittande baklänges på en svarttaxi till varnagel för andra som ens tänkt tanken på att tillreda något så vämjeligt.

Dag 2 gick i lugnets tecken eftersom jag var ganska energilös.

På eftermiddagen låg jag framför tv: n och glodde på dvd: er med musik då dörrklockan plötsligt störde mitt vegeterande. Jag klev motvilligt upp för det är sällan något roligt som väntar en när man öppnar sin dörr. Oftast är det bara någon familjemedlem som glömt nyckeln och då förärar inte ens mina ansträngningar mig ett ynka tack. Tänk om det någon gång kunde vara en gammal kompis, eller till och med en ny!

Nu är inte en familjemedlem det värsta som kunde stå utanför min dörr, för tänk om det vore från postkodlotteriet? Jag har ingen lott!

Nåväl, jag öppnade dörren och möttes av en ung stämma som ville sälja på mig grejor till förmån för en skolresa eller liknande. Det händer allt som oftast att vi stöder sådana fina initiativ och jag ville veta vad han hade att erbjuda.

”Jag har jättegoda kockosbollar!”

Det uppstod genast en härdsmälta i min hjärna och mitt hungriga jag avfärdade ynglingen så fort det gick. Det var bråttom att bli av med honom för att mörda oskyldiga ungdomar kan leda till långa och hårda fängelsestraff. Att hävda att jag var utsvulten och att grabben erbjöd godsaker skulle då sannerligen inte räknas som en förmildrande omständighet.

Kockosbollar, satans jävla kockosbollar, och jag som har i det närmaste 3 veckor kvar på pulver och vatten. Solen gick i moln och det var minst 2 timmar kvar tills jag skulle få avnjuta nästa ”godispåse.”

Åt den första måltiden lite för tidigt igår och kvällen blev magknorrande lång. Har idag flyttat fram positionerna lite och får lov att äta min sista måltid klockan 21.30, och gissa om jag kommer att njuta? Jag kanske till och med sparar kycklingsoppan till den sista måltiden för att få ett litet äventyr för gommen, något som kan stärka mig inför den långa pulverfria natten.