Synpunkter

Det är i sanning häpnadsväckande vad man kan lära sig bara av att titta på lite tv.

I ett ständigt återkommande reklaminslag på ”Sjuan” där jag hamnar de flesta vardagskvällar vid halvsjutiden, för att avnjuta en stund med ”Judge Judy” när hon domderar och pekar med hela armen mot oftast lindrigt begåvade käranden och svaranden i sin domstol, har jag fått lära mig att de flesta kvinnor faktiskt gör fel. Det är inte vilket fel som helst utan en grov fadäs gällande handväskor.

 

”De flesta kvinnor gör den malören att de bara har en handväska och då sliter de ut den.”

 

Detta sägs av en dam med samma efternamn som en känd förläggarsläckt och hon ger verkligen intryck av att veta vad hon talar om.

Jag blev så förvånad över hennes utsago att jag satt där i tv-soffan med munnen vidöppen av pur förvåning.

 

”Hur kan Sveriges kvinnor bara ha en handväska?”

 

Mumlade jag förvirrat, och fick mig strax en fortsättning till livs.

 

”Det är bättre att ha flera handväskor i olika färger som man kan matcha med sina olika ensembler.”

 

Eller något åt det hållet kom härnäst, och jag nickade instämmande för så måste det vara, och tänkte upprört.

 

”Skärp er kvinnor, ni borde veta bättre år 2012!”

 

Vilket företag som står bakom reklamen vet jag inte, för det sägs inte och alltså vill man inte sälja några dito till blinda kvinnor och män, men jag är tämligen säker på att det kommer att leda till att Sveriges alltför slarviga, ja rent okunniga, kvinnor nu kommer att bättra sig och genast drar iväg mot närmaste shoppingcenter för inhandling av väskor i allehanda kulörer.

 

Jag läste på Aftonbladets nätupplaga att Sven Wolter blivit censurerad i sitt eget radioprogram på P4. Hans krönika blev helt bortklippt då han hade mage att kritisera regeringen för det ljusblå, förlåt mörkblå ska det vara, förslaget att låta alla jobba tills de blir 75 för att få ut en vettig pension. Den upprörde skådespelaren kallade även politikerna för, ”småljugande äggskallar”, och det var väl lite väl elakt? Det hade kanske räckt med att påstå att statsministern liknar Alfons Åbergs pappa.

Sven Wolter har sagt upp sig med omedelbar verkan efter censureringen, och det med rätta. Passa er medborgare för att öppet kritisera våra makthavare även om du i vårt moderatstyrda fosterland upplever att de är fullständigt flängda i roten ibland. Det finns gränser för vad som får förekomma i en demokrati.

 

På tal om demokrati och att utgjuta sig så löper min ena katt. Hon sitter större delen av dygnet utanför vårt hem och skriker efter manligt bistånd.

Nu verkar det inte längre ha någon betydelse vad det är för väder när behovet tränger på. Regn, snö eller snålblåst så sitter hon där och tjuter av brunst.

Tur att det bara är katten och inte en otillfredsställd sambo eller, gud förbjude, någon av döttrarna.

 

För att avsluta min lilla epistel så vill jag övergå till något viktigare, nämligen min vikt. Det är söndag och jag har gjort min veckovägning. 4 veckors diet har nu förvandlat mig från en bamse på 90 kg till en fjutt på 81,7.

Det råder inget tvivel i mitt sinne att jag leder en borttynande tillvaro, men jag är pigg som en pelikan.