Synpunkter

Jag hörde på nyheterna igår att alkoholmissbruket bland äldre har ökat. Inte bara det flytande giftet utan även narkotiska preparat hade den undersökta gruppen fått ökade problem med.

Den kvinnliga nyhetsuppläsaren lät förvånad, och det förvånade mig. Klart som korvspad att missbruket ökar i takt med åldern och det är som det ska. Det enda som inte är som det ska är att det börjat för tidigt. Den undersökta gruppen var mellan 60 och 79 och det är på tok för tidigt! Vet inte dessa djupingar att det är 80 år som gäller som tidsgräns för ett rejält missbruk. Att börja slappna av och ge sig hän redan i 60-årsåldern är helt förkastligt och som pensionssystemet ser ut alldeles för tidigt om man vill ha en vettig utkomst vid sin pensionering.

Jag har hela mitt liv varit rädd för tunga droger och har även de senaste åren varit restriktiv med alkohol. Mina bandkamrater i Synliga ger inte ett vitten för denna försäkran efter att ha sett mig förorena ett badkar i Tokyo efter en whiskeyhävartävling med vår storvuxne trumslagare, men jag hävdar ändå med bestämdhet att det är på detta vis.

Efter att nu i åratal varit måttlig eller fullständigt avhållsam så kommer det enligt den plan som min sjungande kollega från Örebro, numera bosatt i Helsingfors, och jag har utarbetat åt oss själva. Hur var och en av oss gör i detalj är personligt men själva principen är att då vi fyllt 80 så tänker vi kasta all betänksamhet och sunt förnuft överbord och testa allt vi inte vågat eller velat prova hittills. Vi har båda varit väldigt förnuftiga och förståndiga men om vi lever efter vår 80-årsdag så kommer själva fan att flyga i oss.

 

Så här ser min personliga plan ut, och den träder i kraft 3 juni 2037.

Jag är vid det här laget redan en olidlig gammal surgubbe, för det har jag hotat barnen med i åratal, och de tycker säkert redan att jag borde ha vett att kasta in hatten. En ryslig gammal fjant är jag och de kommer bara på mitt födelsedagskalas i hopp om att få se mig sätta rosen från födelsedagstårtan i halsen. Barnen, barnbarnen, släkt och familj smygtittar hoppfullt då jag stoppar munnen full med tårta och slås sedan med häpnad då jag sväljer ner den sista biten och hastigt ställer mig upp och harklar mig. Det blir helt tyst och jag stirrar utan att se på var och en av de församlade och tar sedan, med en dallrande klick grädde i mungipan, till att orda.

 

”Kära vänner, jag fyller idag 80 år och från och med imorgon så kommer det att bli andra bullar av i mitt liv.”

 

De hoppas förståss alla att jag ska bli en snäll och fin människa, men då skiter de sig på tummen.

Jag berättar att jag kommer att börja var dag genom att röka en pipa crack. Från högtalarna vid frukostbordet kommer tung hip hop och rap att spelas på hög volym. Jag hoppas givetvis på att rökandet av den potenta drogen ska få mig att förstå dessa musikstilar som jag idag inte begriper mig på mer än marginellt.

 

”Varför babbla när man kan sjunga?”

 

Är den fråga jag ställt mig i åratal, och som hjälpt mig att bli en bitter gammal kuf och musikalisk reaktionär.

Efter frukost så är det dags för en stärkande promenad, men eftersom jag är gammal så tänker jag åka rullstol. Jag är dessutom så förbaskat stenad efter frukosten att jag finner det svårt att gå

Jag vill inte ha en elektrisk rullstol eftersom jag är en miljömedveten livsnjutare och inte någon teknokrat. Jag är tvingad att trycka på alltför många knappar ändå och tänker inte låta sådant förstöra min morgontur. En assistent får helt enkelt köra runt mig, gärna någon luttrad familjemedlem.

På min manuella rullstol har jag låtit montera ett par rejäla högtalare, och ur dessa ska alla topplåtarna med Bob Marley, Black Uhuru och Peter Tosh strömma ut på förödande hög volym. Då kan jag ihärdigt röka brass under hela promenaden, för jag har hört att inget går upp mot reggae när en hövding ska klippas.

Att röka dessa ”herbs” lär göra en hungrig som en varg, så det blir strax dags för lunch. Jag har vid det här laget gett upp på dieter och räknande av kalorier och tänker proppa i mig alla de godaste fettbomberna och läckerheterna som mina illvilliga barn fyllt mitt kylskåp med i fåfäng förhoppning att jag ska äta ihjäl mig.

Mätt och däven så är det tid för en tupplur, och jag stoppar genast i mig några tabletter som tar mig ner.

När jag vaknar, med hjälp av några uppåttabletter är det LSD som står på agendan. I cd-växlaren sitter Pink Floyds bästa album tillsammans med Sgt. Pepper och Smurfarnas bästa. Den sistnämnda bara för att se vad som händer med en tripp när dessa speedade låtar dyker upp efter Pink Floyds mer sävliga alster. Lite självbevarelsedrift har jag kvar och trippar bara när jag är på bottenvåningen utifall jag skulle få för mig att hoppa ut genom fönstret. Att jag ens stenad som en staty skulle tro att jag är en fågel finner jag lika osannolikt som att jag skulle börja tro på Ryan Air, men man vet aldrig!

När trippen slutligen klingat av så öppnar jag genast en flaska whiskey. Här tänker jag inte visa någon som helst måttlighet och det ska bälgas för kung och fosterland. Full som en gris kommer jag att dra i mig en lina kokain, och då nyktrar jag till så att jag åter kan börja hälla i mig sprit. Den här proceduren kommer jag att upprepa så länge det roar mig

Eftersom kokain gör att hungerkänslorna försvinner så struntar jag helt sonika i middagen.

Nu är vi framme vid dagens eldprov och jag har sparat det farligaste och härligaste till sist. Hela mitt liv har jag varit rädd för läkare och alla deras pinoredskap men nu vid 80 fyllda har jag äntligen uppammat mod att ge mig själv en spruta med heroin. Heroin betyder hjälte och jag känner mig som en modig sådan då nålen sticks in i venen.

Då kicken börjat avta och timmen blivit sen kommer jag att krypa till kojs, tillfreds med mitt nya osunda liv.

Som en sista åtgärd innan natten tar vid så kastar jag i mig ett par viagra, bara för att reta gallfeber på min sambo som egentligen vill vara ifred för att läsa talbok och klappa på sina 53 katter.

 

Annat jag kommer att ge mig på är att köra bil som blind. Snor någon lämplig kärra från någon slarvig granne som lämnat nycklarna i tändnigen och dra iväg så långt det bär. Torde inte vara särskilt farligt med tanke på krockkuddar och säkerhetsbälten.

Jag kommer kontinuerligt att snatta, och eftersom man redan idag måste plocka på sig varor för över 1300 kronor för att bli lagförd så kommer jag att kunna hålla på livet ut. Kan bli väldigt intressant och kolla upp vilka varor jag kommer hem med då blinda snattare inte lär ha någon större precision vid urvalet.

Jag kommer att ladda ner massor av porr från nätet även om jag inte kan se eländet. En och annan timme lär också tillbringas med att ringa till olika sextelefoner. Då får jag garanterat besök av barnen då de sett telefonräkningen.

Något jag blivit riktigt bra på genom åren är att montera ihop bokhyllan Billy från Ikea eftersom det är sådana som jag har min digra skivsamling i. Det kommer jag att fortsätta med, och alltid sent på natten. Tunga hammarslag kommer at driva grannarna till att skriva hatbrev och att sätta upp lappar, som jag inte kan läsa.

 

Jag kommer kanske på mer onyttigheter och djävulstyg längs vägen men det här känns som en bra start. Man kan helt enkelt inte vara en förståndig fegis och goody-goody hela sitt liv.

 

”Men vill du inte ha en värdig ålderdom?”

 

Undrar du kanske.

Det vill jag självklart, men om jag ska vanvårdas på ålderns höst så vill jag sköta om det själv och inte bli blåst på den godbiten av något skitdåligt vinstdrivande vårdföretag!