Synpunkter

Det är dag 22 och vi kämpar på. De senaste 3 veckorna har gått i pulvrets tecken, men för ovanlighetens skull har det inte mitt ädla jag som avsetts.

Pulversopporna har absolut inte smakat räv, men så där otroligt tillfredsställande har de inte heller varit i längden. Man får helt enkelt till slut en sådan lust att tugga på något smaskens att det nära nog ger en hallucinationer.

Jag har under de 3 veckorna mått oförskämt bra och har varit förbluffande pigg. Har jobbat mycket och i mitt fall innebär det att stå och yla i coverband till sena natta, eller att skråla och att servera mat och dryck i mörkret på någon av de två svartklubbar jag jobbar på. Även det har gått som en dans och inga symptom på svaghet eller humörsvängningar har drabbat mig eller därmed min omgivning.

Den enda krämpa jag fått är en ond tå, vilket jag känner igen som gikt, men det får jag med ojämna mellanrum ändå.

Dessa 21 dagar har krympt mig med 7,2 kg och det gör att jag tycker att det varit värt det, och att jag känner mig allt bättre i kroppen.

Jag försökte som jag berättat tidigare att träna men det har visat sig vara svårare än jag befarade. Efter att ha konsulterat en mycket vältränad vän tillika trumslagare så fick jag rådet att inte ta i så förbannat eftersom min kost var så knapp, utan att istället cykla eller promenera i lagom takt någon timme var dag. Eftersom det varit kallt som en eskimånäsa runt husknuten, och min sambo är ganska svårstartad när det gäller nya projekt, så är det min motionscykel som gällt. Detta är gott och väl men de dagar då jag tränat och bränt fett för kung och fosterland så har jag osvikligen fått plikta på natten. Min ständigt krympande mage har kurrat, gurglat och en gnagande tomhetskänsla har plågat mig i timmar. Det säger de ingenting om när de hävdar att det är jättebra att motionera.

Igår hade vi tårtkalas för min dotter Camilla och min systerdotter Emma. Jag åt ingen tårta men fick å andra sidan äran att betala för den.

Sambo Agneta gjorde en snabb sökning på nätet och räknade ut att hon kunde byta ut en av pulverpåsarna mot en halv tårtbit. Hon tyckte nu inte att tårtan var lika god som hon föreställt sig, och på kvällen var hon så hungrig att hon höll på att gå åt.

För att ytterligare stärka oss så åkte Agneta och jag idag till äldreboendet och hälsade på Agnetas mamma. Med oss hade vi som vanligt en smaskig hallonbakelse som vi bjöd henne på. Där satt vi sedan min älskade och jag och lyssnade och tittade på medan Agnetas mor mumsade i sig med stor belåtenhet. Det var djupt inspirerande och påsen med mat som jag tillagade vid hemkomsten smakade, som det så vackert heter, fågel.

Det går trotsallt inte att förneka att mat är en stor del av livets goda, och idag blev jag larvigt lycklig då vi provianterade för den nya fasen i vår avmagringskur.

Vi går nu upp från den tunna 600 kaloridieten till den häpnadsväckande 800 kalorivarianten.

Nu finns det ett helt annat utbud på matfronten och de tänder som de senaste veckorna legat på latsidan och bara vispat soppa ska än en gång få göra nytta. Nu finns det påsar med pasta, chili sin carne, couscous och någon mer sort, som är som små huvudrätter. Vi prövade nyss den med pasta och grönsaker och den var smarrig. Både sambo Agneta och undertecknad smackade belåtet och var påtagligt nöjda med att få inmundiga något som mer liknade vår vanliga föda. Lite extra kryddning skulle nog inte skada men annars var betyget ett klart mvg.

Vi köpte också hem olika sorters bars och samplade även utbudet av smoothies. Misstänker att innan de nästkommande 9 veckorna passerat så kommer vi att vara rejält trötta på det nya utbudet, men just nu är jag ivrig som ett barn i en godisbutik över vårt nya förråd. Kan knappt vänta tills nästa måltid då jag tänker sätta gaddarna i en bar med choklad och nötter, mums!

Fick beskedet om Whitney Houstons tragiska bortgång inatt då jag kom hem från ett gig på en privatfest i Stockholm. Hon var enligt min åsikt en av de bästa sångerskorna i vår generation, och så pass unik att hon var en på miljonen vad gäller talang och artisteri.

Blev rejält ledsen när jag fick beskedet och tycker att det är alltför många som går bort i en alltför tidig ålder.

Whitney Houston och jag hade sången och pulvret som en gemensam nämnare, men hon sjöng oerhört mycket bättre men hade sämre urskiljning vad gäller just valet av pulver.