Synpunkter

Min dotter Camilla fick på sin praktikplats friplåtar till filmen ”The Hungergames” och begav sig ikväll iväg med pojkvännen för ett par timmars underhållning i dystopins tecken. Filmtiteln skulle kunna vara mer än passande för en dokumentär på vår bantande släkt, men det är det inte.

Sagda släkt var idag på ett födelsedagskalas för att fira sambo Agnetas mamma som häromdagen fyllde 92 år. Födelsedagsflickan Mary var med råge äldst i lokalen och yngst var hennes namne Iza Mary Linnea med sina 9 dagar.

Att det nykläckta flickebarnet var pytteliten stod klart och den något äldre Mary kunde sakligt konstatera att hon haft betydligt längre tid på sig att växa till sig, men att de små drar iväg oerhört snabbt i början. Vi kunde lika sakligt konstatera att 92 åringen nog legat lite på latsidan vad växande beträffar. Hon borde efter alla dessa år vara rejält gänglig men det är hon inte med sina ungefär 1,50.

Efter födelsedagsfirandet åkte vi för att köpa oss en stavmixer. Vi behöver nämligen en sådan för att kunna göra den blomkålsmos som ska ackompanjera kycklingfilen i det smalmatsrecept vi skall prova på idag.

Stavmixer låter som ett annat sätt att beskriva min usla förmåga att stava, men det är det inte.

Matos kan vara otroligt förföriskt och mer än lovligt inspirerande inför en kommande matstund. Just nu gör Agneta i köket något med den tidigare omtalade blomkålen och doften borde vara ett första njutningsfullt steg mot måltiden, men det är den inte! Det luktar förfärligt, ja rentutav skit! Som tur är så vet jag från vanligtvis trovärdiga vittnen att den färdiga maträtten är en ren fröjd i gommen, men just nu önskar jag mig någon annan stans.

(25 minuter senare)

Nu har jag inmundigat en portion blomkålsmos och kycklingfilé med vitlök. Den avskyvärt stinkande blomkålen borde smakat gräsligt, men det gör den inte! Det var utan överdrift det godaste jag ätit på väldigt länge. Det var omedelbar kärlek i hela munnen. Denna fantastiska maträtt vill jag äta ofta trots lidandet under tillagandet.

På långfredagen blev jag morfar då min yngsta dotter Mimmi nedkom med en liten dotter.

Någon djupsinnig person sa att så fort man blir morfar eller farfar så kan man omedelbart lägga till 25 år till sin ålder. Detta borde göra mig nedslagen och lite deppad men det gör det inte. Hela jag är uppfylld av en känsla av glädje som jag inte känt sedan jag för första gången höll mina 2 döttrar i min famn.

Välkommen till världen lilla Iza! Jag skulle vilja påstå att det är en fredlig och rättvis planet, men det är det inte. Däremot lilla vän så kan den vara full av fantastiska upplevelser, stora äventyr, kärlek, magiska sinnesintryck, varma känslor stort, smått vardag och fest. Gå dina egna vägar för det är ditt liv! Skulle mamma Mimmi någon gång klaga på ditt uppförande eller din nya fräcka frisyr så är det bara att ropa på mormor och morfar så har vi både bildbevis och förödande vittnesmål att tysta ner morsans tramsande med.

(senare på kvällen)

Min dotter Camilla var alldeles nyss här och då fick vi veta varför vi var tvungna att köpa en stavmixer idag. Den Agneta var säker på att vi redan hade någonstans hade vår kära dotter tagit med sig till sitt hem i Hultsfred för att kunna göra smoothies. Vi som trodde att vi hade en dylik pryl, men det hade vi inte!

Jag var full av entusiasm över blomkålsmosen och Camilla smakade nyfiket. Den var nu kall och hon tyckte att den smakade vedervärdigt. Pojkvännen Joel tog sig också en munfull och tyckte att det smakade rotmos och inte var så illa. Camilla som avskyr rotmos var nu totalt övertygad om maträttens oätlighet, men jag är fortfarande lyrisk.