Synpunkter

Alla som kommit upp i ålder har nog märkt att det både är skönt och en smula hemskt.

Det sköna består mest i att en hel del som oroade den unga versionen av dig inte längre verkar särskilt viktigt. Visst dyker det upp nya orosmoment, men mest som krämpor, och dessa går allt som oftast att behandla med en värktablett.

Det som just nu verkar vara ett överhängande problem för de unga lejon som nu blivit något ålderstigna är bristen på kärlek. Inte någon vanlig vardagskärlek, den som i bästa fall står till buds, utan en allt uppslukande vrålförälskelse. Den där stora passionen som fullkomligt slår den drabbade till marken och krossar den annars så lugna tillvaron. En allomfattande kärlek som förvrider skallen på ett lika osannolikt och fånigt sätt som i alla sentimentala och larviga kärlekslåtar.

Nu är det inte jag som plötsligt drabbats av kärlekstörst och hunger efter den stora passionen för jag är så luttrad att jag känner mig nöjd de dagar då jag kommit åt att klappa någon av katterna. Det verkar däremot vara en trend hos åldrande manliga underhållare och artister. Bara den här veckan har jag i media hört klagovisor från flera och de låter bittra och resignerade.

Magnus Uggla har släppt en ny klagovisa och i radiointervjuer är det just avsaknaden av den stora kärleken han pekar ut. Han var inte trött på hustrun men himlastormande var det inte längre. Insikten att han aldrig mer skulle bli kär på det viset var grundtesen som förbittrade den lille artisten.

Samma dystra insikt tycks även ha drabbat Ulf Lundell. Han har dessutom levt själv ett tag nu och lät därför ännu bittrare än den ”sjungande” Ugglan. Jag har aldrig upplevt Lundell som någon speciellt uppsluppen och glad typ men nu lär han ju inte vara någon muntergök.

Det sägs att stor konst ibland föds ur stor smärta och då kan det trotsallt vara så att det framöver dyker upp nya alster från den manliga delen av vår åldrande artistkår. Stor konst är nog för mycket att hoppas på bara för att de känner sig lite dävna men ett och annat hyfsat alster kan det nog bli.

Vad gäller de utländska manliga artisterna så har Paul McCartney just gift sig för tredje gången. Om hans nästa skiva är av låg kvalitet beroende på för mycket lycka så vet vi om tesen håller. Ska jag vara lite ärlig så tror jag att Sir McCartney har varit en smula för lycklig under årens lopp att döma av kvaliteten på hans soloalster. Inte många låtar når upp i Beatlesstandard, då han var ogift och sådde vildhavre i paritet med en skånsk kanin.

Nej, nu skiter jag i det här och tar en kopp kaffe till och klappar katten.

”Kisse, kisse, kisse kom till husse!”