Synpunkter

Sambo Agneta, dotter Camilla och undertecknad besökte igår en nykläckt bebis. Vi stod alla runt vagnen med den sovande raringen och alla lovprisade den lilla flickan och det rådde inget tvivel om att det var jordens sötaste unge vi hade framför oss. Jag som inte såg något fick ta de andras ord på saken, även om vittnena knappast kunde betraktas som ojäviga då skaran innehöll både den nyföddas mor och plastmormor.

Efter en stund började det lilla livet ge små babyljud ifrån sig. Inte så konstigt om hon blev störd i sin obehövliga skönhetssömn då fem beundrare så närgånget studerade hennes nannande.

 

”Vad söt hon är!”

 

Sa en och log betaget.

 

”Ja och hon är ännu sötare när hon tittar på en.”

 

Sa en annan mer insatt och rutinerad stalker och tillade.

 

”Hon är så duktig och kan redan lyfta på huvudet.”

 

Alla var djupt imponerade av en sådan bedrift och spanande in tösen med förnyat intresse.

Det var ungefär här som tanken slog mig att det skulle vara kul att som vuxen få uppleva samma sorts uppvaktning runt sängen. Jag inser utan större tankemöda att det är en stor skillnad mellan en lite bedårande söt Elvira på några få veckor och en uråldrig, stor och ful Sven Bertil, men ändå!

Jag skulle som vanligt lägga mig på kvällen, lyssna någon timme på en bra bok och därefter mötas av John Blund. Lugnt sovande och med ljuva drömmar så skulle jag så smått börja uppfatta röster omkring mig. Glada, viskande och fnittrande röster fulla av beundran och kanske rentav förundran.

 

”Vad söt han är!”

 

Här skulle jag inte kunna låta bli att le i sömnen. Det samfällda å från min publik gör mitt leende än bredare.

 

”Han är ännu sötare när han öppnar ögonen.”

 

Någon i beundrarskaran har alltså kollat in mig i vaket tillstånd, jo jo!

 

”Han kan till och med lyfta på huvudet fast han är så gammal.”

 

Hallå, hur svårt kan det vara? Mitt leende dör för en sekund men är snart tillbaka brett och charmigt.

Plötsligt känner jag ett styvt finger i magen och hör till min förvåning.

 

”Tittut lilla plutt!”

 

Är det verkligen ett bra sätt att tilltala en vuxen man? Denna min tanke försvinner lika fort som den kommit då det styva fingret förvandlas till fem smutsiga små fingrar på min mage. Nu vankas det omoraliska aktiviteter det är jag bergis på, ler förväntansfullt och vaknar med ett ryck.

Deppig inser jag att det hela var en dröm och rullar, bitter och inåtvänd på sidan. Innan jag åter faller i sömn kan jag sakligt konstatera att jag inte ens har en napp att trösta mig med, men att jag inte heller med någon större sannolikhet kommer att göra på mig i sömnen. Med ett varggrin somnar jag åter in, det finns dåliga drömmar att återuppta och John Blund är en säker leverantör oavsett om man har en mobil bredbandsuppkoppling eller inte.