Synpunkter

Mina små kattflickor Alice och Lola börjar bli stora nu och är nog att betrakta som vore de i yngre tonåren. Snabba, nyfikna och allestädes närvarande är det svårt att göra någonting här hemma utan att genast få påhälsning av någon eller båda katterna. Det är mycket roande och det går inte en dag utan att man får sig ett gott skratt åt något av deras upptåg.

Tillgivna och oerhört keliga är de också och ibland blir jag sittande med en gullegris i knäet och får absolut ingenting gjort. De har utarbetat metoder för att finta bort mig och när de kommer springande nedför trappen till mig när jag sitter vid datorn så skriker de uppfodrande för nu ska det smekas. Om jag då lutar mig fram för att klappa på den kisse som stryker sig mot mitt ben så slinker den rackaren runt och hoppar upp på stolen bakom mig. Där lägger hon sig sedan och förväntar sig hela mysprogrammet med strykningar över kroppen, kli på magen, krafsande under hakan och pillande bakom öronen. Det brukar efter en kvart sluta med att hon somnar och jag kan inte sitta bekvämt. De andra i familjen säger att jag är blödig och det är nog sant för jag kan inte förmå mig at putta ner henne. Får göra något annat en stund helt enkelt.

Mina två tigrar tycker nog själva att de blivit stora nu och busar vilt på gården. De har självklart mött andra kissar men inget som inneburit någon större överraskning tills igår. Troligen välte då deras världsbild helt över ända och allt de lärt sig om andra katter fick hastigt och lustigt revideras.

Dottern till våra grannar tvärsöver gården har en dotter som har två riktigt fina katter. Vi hade blivit lovade att få hälsa på kissarna nästa gång de var på besök och igår ringde det på dörren och vi fick äntligen stifta bekantskap med katterna i fråga.

Jag trodde inte min hand när jag satte den på den ”lilla” kissemissen, den var jättestor. En hane och en hona var det, en på 6,5 kg och en på 7,5 kg. Tror inte mina väger mer än 2kg än och förvandlades plötsligt från tigrar till mygg.

Grannfrun Lotta tyckte att mina fjuttar skulle få bekanta sig med dotterns ”små” raringar och lyfte upp Alice. För första gången i sitt halvåriga liv så fann sig Alice öga mot öga med en Main Coon. Precis som matte brukar göra fräste Alice kaxigt åt denna kattvärldens motsvarighet till Hulk Hoogan. Alice blev grundligt ignorerad.

Så var det Lolas tur och hon blev så rädd inför den nära anblicken av den stora katten att hon genast kissade. Det var med nöd och näppe Lotta undvek att bli nedkissad av kissen. Personligen tycker jag att Lolas reaktion var mer sund även om man måste beundra Alice för hennes mod, eller möjligen misströsta över att hon är ett pucko.

Efter middagen gick hela vår familj över till grannarna för att beskåda de fina katterna. Sambo Agneta, våra två döttrar och jag vandrade tvärsöver gården och fick genast följe av våra två tigrar. Det är det enda problemet vi har med dem just nu att de obönhörligen följer efter den i familjen som försöker lämna gården. Det är hur bökigt som helst och katterna måste ständigt fångas in för att sedan släppas så fort vi tror att den som ska ge sig iväg hunnit tillräckligt långt bort för att kissarna inte ska reagera.

Efter att vi gått in och påbörjat vår beundran av jättekatterna upptäckte Lotta att båda våra satt på fönsterbrädan och tittade in. Det gjorde även en av Main Coon bjässarna och den gav ett olycksbådande väsande ifrån sig. Mina två brudar satt kvar men hade jag varit en katt så hade jag sprungit för livet. En ynka fönsterruta skulle inte ha varit tillräckligt för att få mig att känna mig säker.

Jag fick hålla i honan och det var en rejäl bit. Härligt skön päls hade hon och var lugn även om det var fyra främlingar i köket och en av dem höll henne.

Lottas dotter Sofie visade hur man håller i katten när man visar upp dem på mässor. Det var hanen Triton och han var inte road. Han började tjuta, morra och sjunga på ett helt fantastiskt vis. Jag skulle ha kunnat lyssna på honom i timmar vilket är mer än vad man kan säga om de flesta idoldeltagare jag hört. Ring Bert och ge storsångaren ett skivkontrakt med det snaraste!

Det är en lugn och snäll ras men om jag vore inbrottstjuv och stötte på en morrande Main Coon så skulle jag lägga benen på ryggen fortare än kvickt.

Mina två kattflickor har inte vuxit färdigt än men någonting säger mig att jag aldrig kommer att uppfatta dem som stora.