Synpunkter

I veckan hörde jag ett äldre par vid fiket i centrum som orerade om förpackningar. I sanningens namn så var det mest han som utgöt sig över ämnet i fråga och hon la mest in ett och annat litet försynt pip.

”I det här landet är de experter på att plasta in allting!”

Sa han högt och var tydligt irriterad.

”Fyra varv plast som är som pansarplåt!”

Vad han försökte få upp var en väl paketerad sax. Det fåniga i sammanhanget var att han egentligen skulle behövt en sax för att få upp sitt paket med den nyinköpta saxen.

Han slet och drog och tanten pep av och till uppmuntrande. Hennes uppbackning av sin gubbe var helt logisk eftersom det var för hennes skull han införskaffat sagda verktyg. Det skulle han nämligen använda för att klippa de skavsårsplåster han också inhandlat åt sin pipiga lilla gumma.

Han slet och drog i den förhatliga förpackningen och förde ett sådant oväsen att alla omkring flinande iakttog den ilskna gubben. Han planerade ljudligt hur han skulle plåstra om sin lilla fru, bara den förbannade saxen kunde lösgöras ur sin plastkokong.

Det gamla paret verkade vara helt ovetande om den underhållning de bjöd på och föreställningen var fortfarande i full gång när sambo Agneta och jag var färdiga vid disken med bageriprodukter och gav oss iväg mot Agnetas mor på äldreboendet för att bjuda henne på en hallonbakelse.

På tal om att bjuda på så är det påfallande ofta som katter bara slickar av såsen då de får mjukmat. Kvar blir själva köttbollarna i en oaptitlig liten hög. Om det nu ändå är såsen som är aptitligast för en katt undrar jag varför tillverkarna inte säljer burkar med kattsoppa. En garanterad succé och var husse och matte skulle slippa irritera sig över hårbollarnas kräsna beteende vid matskålen.

På tal om irriterande så var vi som bekant tvingade att åka till Västerås för att registreringsbesiktiga den bil min dotter Camilla fått av sin farfar i Spanien. Gurkstaden var betydligt bättre för oss än Kristianstad som var alternativ ett, men det var ändå lite som att gå över ån efter pickles.

Jag följde med eftersom jag bodde i Västerås några år i slutet av 60-talet och därför tycker att det är kul att komma dit ibland så jag kan konstatera att det var skönt att jag kom därifrån. Verkade som om staden var lite på dekis och i stort behov av mekaniker och reparatörer. När vi gled in mot centrum så var alla trafikljus ur funktion och blinkade gult. Nog känns det som om det lurar en titel till en ny låt med Adolphson-Falk i den förra meningen? Lite småjobbigt för sambo Agneta vid korsningar men ingen riksolycka. Bakslaget för Camilla kom på McDonalds då hon svårt sugen på en Milkshake blev blåst då maskinen var ur funktion.

På bilbesiktningen fungerade allting som det skulle men den bild jag ville ta vägrade Camilla att vara behjälplig med. Det satt en skylt på väggen där det stod.

”Besikta synen.”

Jag tyckte att det skulle bli ett festligt foto om jag stod under skylten med utfälld blindkäpp och ett brett leende. Min dotter tyckte att min ide och dess genomförande var så otroligt pinsam att jag fick skrinlägga mina planer.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att läget i riket är följande. Dagens ungdom har ingen humor, moderna katter är bortskämda, äldre människor kan inte ens få upp ett vanligt emballage utan att ställa till med ett spektakel och Västerås är i stort behov av reparationer.