Jordgubbar
Jag stod häromdagen bredvid det stora bord som satts upp utanför centrum till jordgubbsförsäljningens fromma. Jag var på gott humör eftersom det var lagom varmt och mysigt och jag än en gång sluppit följa med in i matvarubutiken. Få saker är så tråkiga som att handla mat och jag ser det som en seger var gång jag slipper undan.
Där stod jag alltså förnöjt och började min vana trogen att tjuvlyssna på det som hände runtomkring mig. Vid försäljningsbordet för jordgubbar stod uppenbarligen en ung tjej och vad jag förstod skulle hon sköta denna syssla en timme för att sedan bli avlöst av en annan ung dam. Lagom långa pass tänkte jag syrligt, men man kan inte begära för mycket av dagens ungdom. Riktiga gamla gubbstruttankar alltså.
Sedan började jag inse hur den stackars försäljningstjejen hade det.
”Är jordgubbarna söta?”
Vad skulle den stackars tjejen svara på den frågan från en gammal dam?
”Nej, vi har speciellt valt ut en leverantör som garanterar att gubbarna är beska och osmakliga.”
Så sa hon självklart inte utan var artig och väluppfostrad. Hon hann dock inte mer än lugna kund ett då kund två kom med ännu en 10000 kronorsfråga.
”Var kommer de ifrån?”
Nu tror inte jag at hon ville få klarhet i detta för att veta om hon kunde konversera dem, men det fanns en skylt med informationen att de var svenska. Är det verkligen någon som är en sådan expert på jordgubbar att de om de får en absolut geografisk information direkt kan avgöra om det är läge att slå till med en låda eller inte?
Det var flera som var intresserade av just denna information och vad de då gjorde när de fick veta att den ena sorten kom från Öland och en andra från Skåne var att köpa en av varje.
”Vad stora gubbarna är!”
Sa en annan dam buttert. Jordgubbsflickan var tjänstvillig och frågade vänligt.
”Det finns lådor med lite mindre bär här bakom som jag kan plocka fram om damen vill ha.”
”Nej tack, det spelar ingen roll.”
Om det inte spelade någon roll undrar jag varför hon kritiserade bärstorleken till att börja med.
Hela bordet var fyllt av enliterslådor med gubbar och var kund fick själv välja vilken de ville ha.
”Är även bären som ligger underst fina?”
Undrade en misstänksam äldre dam. Det var uppenbart att hon starkt misstrodde jordgubbsnasare och ville ha klarhet i frågan. Tjejen bakom bordet var fortsatt artig men jag anade att hon skulle ha velat bita ifrån med någon dräpare.
”Nej frun, det är bara det övre lagret som är presentabelt och det undre är både ruttet och maskstunget.”
Om det nu är en sådan jättegrej att inhandla en liter jordgubbar så undrar jag hur svårmodigt det måste vara att sälja en bil, en lägenhet eller hus, exklusiva skor eller något annat som faktiskt kostar några spänn. Maken till tjafs som vid jordgubbsbordet vid centrum får man leta efter. Inte undra på att de stackars försäljerskorna bara hade entimmespass.
