Synpunkter

Allt var lugnt och vardagligt i vårt enkla käll en vanlig vardagskväll. Jag stod tappert vid diskbänken och slet med disken, sambo Agneta hade borrat ner häcken i soffan framför tv: n eftersom hon tidigare agerat kock och den hemmavarande dottern Camilla hade försvunnit ut genom ytterdörren för en kvällspuss med sin pojkvän som tittat förbi med sin bil.

Plötsligt hördes ett distinkt klickljud och strömmen slogs av i hela huset. Agneta som nu hastigt och lustigt sällat sig till de blindas skara började sakta och försiktigt ta sig från vardagsrummet mot köket. För mig var världen inte nämnvärt förändrad, bara lite tystare.

För att utröna om det var i hela området plirade Agneta ut genom fönstret och kunde snart konstatera att mörkläggningen var synnerligen lokal, bara hos oss.

Vi började genast diskutera vad som hänt och kom ganska snart fram till att det med största sannolikhet var jordfelsbrytaren som brutit ihop. Trots att det lät som om vi visste vad vi talade om så är det ingen av oss som egentligen har ett hum om vad en jordfelsbrytare är, men vi nickade förnumstigt och försökte nog båda se ut som om vi hade koll. Brytare är inte så svårt men jordfel är ett mulligare problem.

”Du får gå ner och slå på jordfelsbrytaren igen.”

Sa jag manligt uppfodrande och Agneta mumlande något vagt jakande men verkade sedan få en bättre ide.

”Sitter inte Camilla därute i bilen med Joel?”

Camillas pojkvän Joel är nämligen elektriker och vart ska smörkniven vara om inte i smöret? Jag plockade rådigt fram mobilen och lät fingrarna göra en djupdykning i kontaktlistan. Signaler gick fram, så hade jag Camillas röst i örat och frågade uppfodrande.

”Håller du på och hånglar med en elektriker?”

Min stackars dotter blev så förvånad över frågan att hon erkände direkt, men tillade, ”vad då då?”

”Vi har strömavbrott!”

Därefter brast vi båda i gapskratt och hon lovade att genast föra en elkunnig kille till vår nattsvarta boning. Inom en minut hade vi en elektriker med både pannlampa och en rejäl ficklampa på olycksplatsen. Inte för att elektriker alltid går omkring fullt utrustade med lampor och tänger vare sig de ska göra ett jobb eller vänslas med flickvännen utan därför att han kommit till hångelhörnan direkt från jobbet.

Så gediget utrustad hittade Joel genast felet. Vi som hela tiden vetat att det var jordfelsbrytaren log så där insiktsfullt som bara människor med stor kunskap kan. Torktumlaren pekades sedan ut som elfelsorsak och mitt leende slocknade när Joel började förklara varför med stor inlevelse och med den rätta terminologin.

Egentligen så borde vi ha fler döttrar med lämpliga pojkvänner för att med lätthet kunna bo i hus. Vi är då sannerligen inte särskilt händiga varken Agneta eller jag och de rätta ”känningarna” hos snickare, rörmokare, bilmekaniker, målare, tapetserare, golvläggare och andra hantverkare skulle vara till stor hjälp. Vår andra dotter Mimmi är visserligen ihop med en eftertraktad mekaniker men i Australien. Detta påminner mig om det gamla ordspråket.

”När livet är som mest skruvat så har den enfaldige ingen mejsel.”