Synpunkter

Jag upptäckte idag av en ren slump att dollarn stod i 6,66 SEK. Detta grymma nummer som lär pryda djävulens utsända på jorden i form av ett födelsemärke tyckte jag var passande i valutasammanhang och flinade muntert för mig själv.

Jag har länge tänkt att på kul titta efter vilken skiva i mitt dataregister över min skivsamling som ligger på plats 666 och kände att det var dags idag. Till min häpnad var det en ganska grym profetisk titel jag fann. Gruppen var ”Big Elf” och det var inte mycket att säga om det men skivtiteln var något helt annat, ”Closer To Doom.” Domedagen närmar sig och världens mes kända valuta bär plötsligt den ondes tecken, det såg ut att bli en prövande dag.

På eftermiddagen hörde jag till min förtjusning att postmannen var i antågande och jag rusade ivrigt ut. Jag trodde att han redan passerat men när jag stod med handen krafsande i lådan kom plötsligt brevbäraren gående emot mig. Han mumlade något ohörbart och jag blev stående för att ta emot min laddning med brev direkt i handen.

”Är det mycket?”

Frågade jag förväntansfullt och sträckte ut handen. Istället för att besvara min ställde han en motfråga.

”Är du synskadad?”

Det fick mig först att anta att min fråga varit ovanligt korkad men det visade sig att han hade en annan agenda. Hans diabetessjuka fru höll på att förlora sin syn och vi blev stående diskuterande hennes och min prognos en stund. Ämnet dryftades på längden och tvären och jag gjorde mig klar att gå tillbaka in med den brevskörd jag tyckte var synnerligen mager för att vara dagen innan julafton. Då säger postmannen plötsligt.

”Tror du på gud?”

Jag ville inte hymla och svarade att min gudstro var minst sagt klen, för att inte säga obefintlig

”Du vet väl att det står i bibeln att alla blinda ska få synen tillbaka?”

”O fan!”

Tänkte jag men sa något annat. Därefter fick jag en lång utläggning om hur de onda skulle få smaka stål och hur vi som var något bättre människor skulle få skåda ljuset. Han tipsade mig om bönemöten som hölls varje söndag och jag fick veta att jag var varmt välkommen.

Samtidigt som han gick på för att frälsa mig så kunde inte jag låta bli att tänka på hur sent vi brukar få vår post. Det är sällan numera som vi får den före kl. 16.00 och jag som alltid väntar på skivpaket får förståss spader. Om nu brevbäraren ska frälsa alla syndare han möter är det inte så konstigt att posten anländer sent. Det lär vara så att Sverige är världens minst religiösa land och då finns det massor att göra för en djupt troende postanställd.

Det slog mig också att min dotter Camilla och jag faktiskt åberopat gud vid ett flertal tillfällen just denna dag. Vid varje förbi åkning av shoppingcentrum på vår väg att äta lunch utbrast vi uppbragt då vi upptäckte köerna.

”Å herre gud vad många bilar!”