Synpunkter

Spenderade tre dagar med Synliga, ”det blindaste bandet i landet”, i fyramannaformat i Umeå.

En påtagligt trevlig upplevelse där våra norrländska vänner med ett par undantag när med lätthet vinner stora priset för vänligt bemötande.

Undantag ett stötte vi på redan på flyget upp. Den stackars mannen hade ett talfel, så det var nog lite synd om honom. Han kunde, som det verkade, bara säga en sak och det var.

 

”Dom sitt på våra platser!”

 

Hur de bandmedlemmar som råkat ha sina musikerrövar i fel fåtölj än försökte förklara att de placerats där av flygvärdinnorna så återkom sura gubben till sin bästa mening.

 

”Dom sitt på våra platser!”

 

Efter en stund tillskyndade en flygvärdinna och försökte reda ut den rysliga incidenten.

 

”Om ni bara avvaktar lite så kan jag hitta andra fina platser åt er när jag ser vart det finns något ledigt.”

 

”Dom sitt på våra platser!”

 

”Jag hittar alldeles strax platser åt er.”

 

”Dom sitt på våra platser!”

 

Efter en stund lokaliserade den rådiga flygvärdinnan några nya sittplatser och hon frågade vänligt om de ville sitta bredvid varandra. Då visade det sig att sura gubben faktiskt kunde säga något annat.

 

”Ja det vore ju trevligt!”

 

Då öppnade sig min stora trut och jag sa högt och tydligt till min bandkollega Johan som satt bredvid.

 

”Ja det är viktigt eftersom det är en så lång flight.”

 

Min jobbiga babbelmun sa detta i full vetskap om att det tar sina modiga 55 minuter från Arlanda till Umeå Airport.

 

På den norrländska flygplatsen fick vi ett oerhört vänligt bemötande och innan vi visste ordet av så satt vi instuvade i en taxi på väg mot vårt hotell. Taxichauffören var inte precis någon Hyland men var heller inte otrevlig på något sätt. Tråkigt nog visade han sig istället vara måttligt begåvad som yrkesman och släppte av oss utanför fel hotell. Hade detta hänt i New York eller London så hade jag inte ens nämnt det men i Umeå?

Om det hela berodde på språkförbistring eller något annat vet jag inte, men vi kanske inte uttryckte oss tillräckligt tydligt? Vi kanske heller inte borde ha snackat så mycket elitseriehockey, för det går väl inte så där jättebra för Björklöven?

Vi fick vackert promenera till det rätta hotellet efter att ha misslyckats kapitalt med att checka in på det felaktiga. Det som är dåligt med att behöva gå är att det är bökigt med full packning.

Det som är bra är att det är fantastiskt underhållande för de lyckliga som ser oss trava förbi. Ett fyrapersoners tåg med full utrustning som trampar förbi i takt är en vidunderlig syn. Rullväskor, en bas, en gitarr, ryggsäckar, vanliga väskor och med en skog av vita käppar lunkar orkestern förbi med handen på varandras axlar och liknar nog mes en slags mänsklig igelkotte.

Därmed hade vi avverkat alla surpuppor och obegåvade och mötte resten av tiden enbart glada trevliga människor och även några gamla vänner vi inte träffat på åratal

 

Gigen gick riktigt bra och vi hade en skön avkopplande tid i björkarnas stad. Det var nog särskilt nyttigt för ett par av bandets medlemmar som har en tendens att stressa och jag a sin egen svanns.

Jag vill också passa på att delge er en del av de kunskaper jag förvärvat under mina dagar i den fina staden i norr. Hur man än försöker så går det inte att öppna hotelldörren med ett nyckelkort från Silja Line. Tro mig jag försökte en lång stund och misslyckades kapitalt.

Oavsett vad Carola brukar sjunga så ska ni inte tro att ni ostraffat kan vandra iväg i någon annans skor. Jag försökte, om än inte med flit, och det slutade med att jag åkte dit och fick vackert byta med basisten som inte riktigt kände att han hade fast mark under fötterna. Lika bra att vi bytte tillbaka förresten eftersom jag gillade mina egna skodon bättre.

 

 På onsdag eftermiddag flög vi hem till kungens stad och det var ingen som påstod att vi satt på deras platser. Kanske berodde det på att flygbolaget ändrat sina rutiner. När vi flög upp tog de ombord oss först och såg till att vi kom på plats och ur vägen. På vägen ner tog de ombord oss sist och jag måste medge att jag var mer än lovligt sugen på att stanna vid någon lämplig fåtölj och börja gnälla.

 

”Dom sitt på våra platser!”

 

Att jag inte gjorde det beror inte på att, som ni tror, att jag är en fin människa, utan helt enkelt på att jag är feg, konfliktobenägen och att det ändå var en så kort flight.