Nutidsmänniskan
Det sägs att nutidsmänniskan inte längre ägnar sig åt traditionell problemlösning. Istället för old schoolmetoden att själv grunna och ta itu med det uppkomna problemet så söker man istället svaret på internet. Själv har jag googlat på det här och vet att det stämmer.
På tal om problem så har det tillsats en statlig utredning angående de ständigt bluffande parkeringsbolagen. Sambo Agneta har vid ett par tillfällen fått parkeringsböter trots att hon betalt och gjort rätt enligt konstens alla regler. Hon har överklagat och fått rätt men det är ett nedrans tråkigt bestyr och man har redan hunnit bli fly förbannad. Min vän Mattias säger angående att bli arg att det är som att slå in spikar i ett staket. När man sedan drar ur spiken så finns spikhålet ändå kvar och skadan är skedd.
Det fåniga med utredningen är att det på sätt och vis blir bolagen som undersöker sig själva. Skulle förvåna mig storligen om de kommer fram till att det förekommit några oegentligheter. Bötfäll de nattsvarta skurkarna!
”Det var som katten, det hade jag ingen aning om!”
Kanske du utbrast nu och på tal om katter så bär de ibland hem saker. Som jag tidigare berättat om så är min pappas kisse i Spanien, Robin Hood, något av en fena på detta och på farsans födelsedag för ett par veckor sedan fick han självklart en present av sin fyrfota vän. Faktiskt inte en utan två presenter om man ska vara noga. Två handdukar som katten måste ha haft ett fasligt bestyr med att släpa hem till husse. En handduk hade kanske räckt på en vanlig vardag men är det födelsedag så är det!
Våra hårbollar kommer också med små presenter ibland och min dotter Camilla blev särskilt glad åt trollsländan i två delar hon fann i sitt rum sent en natt. Det var lilla Lola som bjöd på den men oftast är det gräshoppor hon levererar.
Nu på morgonen kom Lola hem utan halsband. Alla som har utekatter med säkerhetshalsband vet att det här händer ofta. Jag räknade ut ungefär hur mycket vi lagt ut på halsband redan då det gällde vår förra katt och det var ingen rolig siffra jag kom fram till.
Nu är det inte mycket att välja på för min del för en kisse utan halsband med bjällra är för mig som blind en osynlig sådan och så kan jag inte ha det. Därför köpte sambo Agneta ett nytt halsband idag och allt var åter frid och fröjd, utom för Lola som åter hade en förhatlig pingla under hakan.
Sent på eftermiddagen kom Lola infarande och jamade upphetsat. Hon hade något i munnen och Agneta tänkte bistert att det nog var en mus eller en gräshoppa eftersom Lola uppenbarligen var väldigt stolt. Till sin förvåning fann Agneta att det som Lola tagit hem var hennes eget borttappade halsband. Agneta och jag var djupt imponerade, gjorde vågen, bjöd den lilla sötnosen kattgodis, gav berömmande ord med pipiga röster och konstaterade att med den här lilla gullemissen kanske vi inte kommer att bli ruinerade på alltför täta besök i djurbutiken. Länge leve Lola som även apporterar lekpinnen!
