Synpunkter

Jag är för rädd att besöka läkare om jag inte absolut måste. För att släpas inför en doktor så krävs det att jag redan har så fruktansvärt ont att jag inte längre bryr mig om vad vitrocken gör med mig eller att jag är fullständigt förvirrad av skyhög feber. Inte nog med att jag har denna löjliga skräck för medicinmännen, jag uppvisar även symptom på Aspergers eller liknande för det finns ett uttryck som skrämmer slag på mig. Jag vet att det är helt oskyldigt och rentav namnet på en mycket bra organisation, men det får ändå mina ben att skaka. Ni normala människor utan vanföreställningar ser kanske för ert inre öga bilder av vänligt leende män och kvinnor i vita rockar som med varlig hand hjälper nödställda och skadade människor på avlägsna och otillgängliga platser, men jag ser istället någon som mer liknar en bindgalen professor med en enorm spruta i ena handen och en skarpslipad blänkande skalpell i den andra. Hans vita rock är fläckig av blod och andra onämnbara substanser och Ögonen i den orakade nunan rullar i huvudet på honom och han skrattar ett lystet, hänryckt och fullständigt förryckt skratt då han med dreglande käft inväntar att få plåga livet ur mig. Det här är ingen vanlig distriktsläkare eller ens en av specialisterna på sjukhuset, det här är en mycket mer sofistikerad varelse än så. I min skräckfantasi läser jag sanningen i hans av galenskap förvridna ansikte och bönfaller honom att åtminstone erkänna för mig att mina misstankar är befogade. Hans ögon slutar plötsligt att rulla runt i ögonhålorna och han fixerar mig med en blick bräddfylld av intelligens och vansinne. ”Du har rätt, du vet redan, så säg det.” Hans blick bränner mig som eld och jag hör mig själv uttala högt namnet på den organisation han tillhör och som skrämmer slag på mig. ”Läkare utan gränser.”

Hur underliga är inte vi människor i vår jakt på lyckan” Ibland tror vi att den går att köpa och det annonseras även om köptillfällen. Idag fick jag en statusuppdatering på Facebook från puben The Dubliner i Stockholm där de påminde om vilken tid happy hour börjar idag. Lyckan är då alltså att alkoholhaltiga drycker går att, under en begränsad tid, inhandlas till ett betydligt mer överkomligt pris än vanligt och att hälla i sig tills man är avdomnad i kropp och knopp och för en stund få vara lyckligt omedveten om den jämmerdal vi vandrar i. Denna sköna medicinering kan du hålla på med utan att det blir en krater i plånboken eftersom det är, ”happy hour.” Det enda du behöver tänka på, och detta kan i sig vara svårt nog, är att inte övermedicinera för då kastas du obönhörligen ut på gatan. Det är betydligt svårare att behålla lyckoruset liggande på gatan än inne på den mysiga puben och blir du sedan haffad av snuten så går inte lyckoekvationen ihop alls.

Kanske borde vi ändå njuta av varje minut av livet eftersom vi inte vet hur mycket tid vi har kvar och hur plötsligt en förändring kan komma över oss. Det stod i tidningen idag om en av grundarna till bandet ELO (Electric Light Orchestra) som bildades i början av 70-talet. Denne cellist vid namn Mike Edwards var medlem i ELO i tre år och blev sedan buddist. Troligen en from man alltså som nog ägnat en stor del av sin tid åt inre sökande och kanske en och annan tanke på i vilken skepnad hans återkomst till jordelivet ska bli. Jag vill inte på något sätt vara vanvördig men jag undrar om de högre makterna behagade skämta med den gode cellisten. Han krossades av en höbal som kom rullande nerför en brant backe, över en häck och rätt in i förarhytten på det fordon musikanten satt i. Blir Mike Edwards pånyttfödelse i form av en tjur, get eller som ett får så har gudarna mer humor än vad vi stackars dödliga riktigt orkar med.

På tal om att inte riktigt orka med så har världens snålaste flygbolag Ryan Air slagit till igen. 128 plan har utrustats med mynttoalett och vill du göra ett besök på det flygande hemlighuset kostar det 1 pund. Planer på att bygga om andra plan i flottan är långt framskridna och då kan man genom att ta bort 2 av de 3 toaletterna klämma in ytterligare 6 passagerare. Låt oss hoppas att ingen av dessa är lösa i magen eller har dålig festblåsa!

Jag föreslår att de passagerare som råkar ut för något av Ryan Airs plan med betaltoa helt sonika pinkar i mittgången. Hävda att du helt enkelt inte har några stålar att lägga på oförutsedda utgifter men att du var rysligt pinknödig. Blir det rättsliga åtgärder så kan du hävda att det var en nödsituation och att du inte ville förstöra sätet och dina semesterkläder.

Som kille kan man alltid kissa i en flaska och kan nog för en billig penning få flygvärdinnan att ta emot den. Jag tycker dock att den metoden är ojämnlik eftersom det är svårt för tjejer att med lyckat resultat genomföra samma manöver, så den bör undvikas.

Det kanske verkar som att jag har ett ont öga till Ryan Air men det är inte fallet. Precis som de av Sveriges politiker som håller vad de lovar gör även detta flygbolag just det. Parollen är solklar och du behöver inte inbilla dig någonting. ”You payed for nothin and you get nothing!”