Hajmat
Min dotter Mimmi ringde från Australien och var pratsugen. Hon var också i trängande behov av råd från sin ömma moder om hur hon skulle tillaga till den maträtt hon tänkt ut för hon hade inte en susning om hur hon i praktiken skulle genomföra sin vision. Inget nytt eller förvånande som vi såg det för hennes kapacitet vad gäller matlagning brukar vara att koka nudlar och steka på en och annan köttbulle av den färdiga och hemköpta sorten, men nu skulle hon alltså imponera på pojkvännen och då körde det genast ihop sig.
Mimmi berättade också att det hade gått ut en varning på Australisk radio om en rejäl baddare till haj i vattnen utanför Cairnes, den plats där hon för tillfället bor på. Hon hade varit nere på beachen och sakligt konstaterat att det var hajnät uppspända men med tanke på att den enorma besten till haj även gett sig på andra hajar tyckte hon att näten såg alldeles för ynkliga ut. Hon kastade inte mer än en flyktig blick på det inbjudande vattnet och begav sig sedan med en suck hem till en kompis med pool. Mycket skit kan man stöta på i en bassäng, kanske även simmande bockar i minimala badbyxor och vältrimmade kroppar, men inga hajar på 11 meter, så hon kände sig trygg. Jag hennes orolige far har inte samma känsla av trygghet och undrar lite stilla om man skulle kunna informera de australienska myndigheterna om att Mimmi ännu inte jobbat häcken av sig precis och att det kanske skulle vara en god ide att utvisa henne ur landet. Då måste hon väl i alla fall återvända till fostervattnet och sina kärleksfulla föräldrar? Törs nog inte vidta denna finurliga åtgärd eftersom hon då med säkerhet skulle ta med sig något krälande och giftigt eller med massor av sylvassa tänder utifall hon kom på mig så jag får allt lov att skrinlägga mina listiga planer och istället luta mig mot mitt oändliga tålamod.
