Synpunkter

Så var då den svenska schlagerfestivalfinalen avgjord och det vanliga spekulerandet i om det var rätt eller fel låt som vann är självklart i full gång. Jag som inte röstade har inte någon rätt att tycka någonting egentligen men gör det i alla fall. Det börjar bli lite löjligt med allt detta telefonröstande i alla svindyra tv-produktioner som kanalerna inte verkar kunna finansiera annars, oavsett om det är public service eller reklamkanaler. Uppenbarligen var inte jag den ende som tyckte så eftersom röstdeltagandet, och även tittarsiffrorna i sig, gått ner betänkligt sedan förra året. Visst är det fortfarande det största som visas på dumburken men det är inte längre en uppåtspiral, tvärtom.

Där satt alltså griniga gubben Sven och bara tittade på programmet utan att skjuta till en enda krona extra förutom sin redan betalda licens, vilken förövrigt i detta hushåll betalas av sambon Agneta, och förundrades över röstandet. När man rensat bort eländet i form av riktigt undermåliga kompositioner, och detta år fanns det verkligen mycket skit att kasta över bord, så var startfältet i finalen faktiskt helt okej. Den i mitt tycke enda riktigt usla låten som var kvar var ”Manboy” som nog bara tog sig så långt som till finalen på grund av den söta artisten. Jag var personligen livrädd för Darin som åtnjuter stor popularitet. Jag tycker inte att han rent tekniskt är en dålig sångare men avskyr hans röst och jobbiga vibrato. han

Att Peter G., musikalsångaren med den stora men manierade rösten, skulle vara chanslös var jag ganska säker på eftersom musikalmusik är bra i musikaler men synnerligen ointressant utanför teatern. Hade heller inte varit helt fel om någon i hans team hade berättat för honom hur man uttalar ordet hollow eftersom det upprepades otaliga gånger i texten.

Jag läste i Expressen, så då måste det nog vara sant, att den svenska schlagergeneralen i år hade instruerat uttagningsjuryn att ta stor hänsyn till texterna. Tidigare år så har texterna varit av sekundär betydelse men det hade gått upp för snillet till schlagergeneral att de kanske hade betydelse för hur låtarna togs emot. Hur i fridens namn lyssnar han på musik egentligen? För mig har det alltid varit en kombination av text och musik som gjort att vissa låtar blivit omöjliga att leva utan genom åren. Om det inte är fråga om instrumentalmusik så är det hur texten framhäver melodin eller tvärtom som är grejen. Då spelar det heller inte någon roll om det är fråga om hårdrock eller vackra ballader, principen gäller. Alltså samma för ”Highway To Hell” med AC/DC som för ”Your Song” med Elton John. Efter att då har uppmanat till noggrant studerande av texterna så låter man en rad utländska jurygrupper delta i röstningen för att därmed mäta och höja den eventuella vinnarlåtens chanser internationellt. Den ryska och franska juryn lär ha haft stort utbyte av texterna och undrar om en irländsk jury så nära St. Patricks Day är tillräknelig överhuvudtaget?

Som så ofta förr så tyckte jurygrupperna, både de svenska och de internationella, inte lika som ”svenska folket.” Den charmiga Salem al Fakir hade vunnit om de förstnämnda hade fått råda och i den stora tävlingen tror jag att han på just sin charm och scennärvaro kunnat placera sig bra. Låten är ganska typisk för honom och är väl att betrakta som en smågiftig popbagatell som växer på en. Nu var det dock inte han som vann utan idoltjejen Anna Bergendahl. Det måste ändå ses som ett nytt grepp i vår strävan att vinna tävlingen. Hon är ung och oerfaren, verkligen ingen skönhet, en medelmåttig sångerska och låten är okej men ganska slätstruken. Vi ska nog vara glada om den klarar sig genom kvalomgången till stora tävlingens final. Vi som oroar oss för att ännu mer av våra licenspengar ska gå till tävlingen nästa år kan nog i det här fallet känna oss lugna för den här låtens vinstchanser är minst sagt minimala. Däremot så är det snack om att utöka från 6 till 10 deltävlingar nästa år. Det skulle kunna kosta en del men om ni med kliande fingrar är beredda att fortsätta ringa och rösta på mediokra låtar så tror jag att finansieringen inte blir något problem.

Av en vän på Facebook fick jag en underbart rolig uppgift häromdagen. Man skulle lista 25 låtar man inte kan leva utan och jag hade hejdlöst roligt när jag satte ihop listan. Svårt var det också för det finns massor av underbar musik som känns absolut nödvändig. Jag slogs av hur mycket jag älskar musik, både som konsument och utövare, och hur livsviktigt för mig det är med alla dessa gamla godingar och nya impulser. Min kärlek till musikens gudinna är sann och oförfalskad. Hon är ljuv och tillfredställer alla sina tillbedjare för det finns ingen bra eller dålig smak bara en personlig sådan. Om du själv listar dina 25 favoriter genom åren så märker du nog hur diverserad smak du faktiskt har. De flesta av oss berörs helt enkelt av texter och musik och oavsett vad skivbolag, radiokanaler, programmakare på tv eller andra tror så är de flesta av oss villiga att ta för oss av många olika sorters musikupplevelser från de ljuva klangernas smörgåsbord. Det sistnämnda var något av det mest pretentiösa skit jag skrivit på länge, men jag älskar verkligen musik.