Kanske too much information men ...

För att återställa dem till sin forna glans så håller sambo Agneta på att tvätta och tumla en rad inlånade vinterjackor. De användes som utlåningsplagg åt en rad sydamerikaner som var på besök i den kalla nord till följd av ett projekt lett av hennes arbetsgivare. Hade inte dessa plagg lånats ut så hade de arma besökarna tvivels utan först blivit smurfblåa i skinnet och därefter gått hädan stela som pinnar.

Nu tvättar alltså Agneta jackorna på löpande band och därefter tumlar hon dem. För att en jacka som både tvättats och tumlats inte ska bli fullständigt deformerad så är tricket att stoppa tennisbollar i torktumlaren. Då återfår de sitt ursprungsutseende, så tennisbolarna är alltså en ren formsak.

Allt vore gott och väl om inte tvättstugan och även kattlådan inte var på samma våning som min groteskt överdimensionerade skivsamling. Det låter nått alldeles hiskeligt när bollarna studsar runt och jag får spela extra högt på stereon för att överrösta olåten. Det är i sig inga problem för det finns bra med resurser i min gamla fina förstärkare men vår kära katt blir ängslig. Han är obenägen att gå in i tvättstugan när det bara är tvättmaskinen som är på, men när torktumlaren är fylld med tennisbollar sticker han inte in nosen där. I kattens oerhört känsliga öron låter det nog som världens sista tider, om nu katter har så filosofiska tankar? Vore det nu bara sommar så skulle situationen vara en annan, men nu är det, som kisse ser det, alldeles för kallt för tassar och stjärt för att han utan svårt lidande ska kunna gå ut.

Även jag undviker att besöka muggen i tvättstugan och det finns två anledningar till det. Den första är att eftersom kattlådan står bred vid muggen så får mina prestationer en aning mer arom än vanligt. Kan inte låta bli att undra om jag är riktigt frisk varje gång min näbb drabbas av doftsensationen.

Den andra anledningen är samma som kattens. Jag blir otroligt nervös av den skramlande torktumlaren. Faktum är att det känns som att göra sina grejor på centercourten mitt under en intensiv Wimbletonmatch. Jag brukar därför söka min tillflykt till någon av husets två andra hemligrum där det bara är jag som förstör atmosfären. Där kan jag även i lugn och ro avnjuta talböcker och även om jag inte bara läser skräp så kan man med fog påstå att det mesta till slut blir skitlitteratur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0