Synpunkter

Min sambo Agneta och jag har under ett stort antal år haft samma problem vad gäller äktenskap. Ingen vill gifta sig med oss. Nu har vår ogifta period tillsammans ändå varit synnerligen produktiv och vi har framställt två barn och hunnit med att byta soffa massor med gånger. Det är dock så att vi på senare tid allvarligt börjat tvivla på vår odödlighet och då uppenbarar sig genast frågan om arv och bodelning.

För att få klarhet i hur samboreglerna är och hur vi på bästa sätt skulle kunna styra upp det ekonomiska inför vårt förhoppningsvis avlägsna frånfälle så uppsökte vi en jurist.

Som ni säkert märker så tassar jag som en katt runt het gröt när det gäller döden för jag tycker att ämnet är skitläskigt. Under devisen, om jag inte tänker på den så händer det nog aldrig mig, förnekar jag mig än så länge framgångsrikt genom tillvaron. Visserligen gjorde jag likadant när den dumma kossan till ögonläkare sa till mig att jag en dag skulle bli blind och hon fick rätt. Nu har jag tränat på självbedrägeriets sköna konst i många långa år och har som jag hoppas blivit skickligare och bör därför leva för evigt. Om jag nu ändå trillar av pinn en dag så lär jag inte vara medveten om det någon längre stund så det blir ändå en win win situation.

Nåväl vi stegade i alla fall in hos juristen, som troligen för att ge ytterligare tyngd åt sitt värv, delade kontor med Fonus. Vi kunde självklart ha anlitat juristen som är knuten till vår kära bank Nordea istället för dödgrävarna men banken är 600 kronor dyrare i timmen, trots att vi är pluskunder. Motsvarigheten till pluskund hos Fonus lär vara urnöjda kunder.

Namn utbyttes, händer skakades och väl sittande i bekväma fåtöljer mitt emot en ung och väldigt trevlig jurist av honkön, och av namnet att döma adligt påbrå, så började överraskningarna hagla över oss. Viss kunde man upprätta ett inbördes testamente men barnen kan kräva att få ut en betydande del av sitt arv på stubinen ändå. Nog är våra döttrar både vettiga och har inte visat upp mer än normal girighet eller gambeteende, men tänk om de gifter sig med panke Per eller fattige Fabian. Det kan bli strid på kniven och allmänt olustigt, för det finns få saker som kan ta fram det sämsta ur människan som just pengar.

Den vänliga juristen fortsatte att förklara hur reglerna såg ut och sedan släppte hon bomben.

”Jag föreslår att ni gifter er.”

Agneta och jag såg ut som fågelholkar och jag kände hur min tröga hjärna gick upp i högvarv. Agneta tolkade genast mitt koncentrerade ansiktsuttryck som att jag surnade till, vilket jag inte gjorde. Det var bara det att min skalle just då var fylld av vad som kan ses som tankeverksamhetens motsvarighet till polyrytmik. Texten från ett testamente smattrade som en förryckt virveltrumma inrullande från vänster, möttes av en symfoni av koklockor som representerade de äktenskapliga löftena, trohetens visselpipa tjöt rätt igenom skallen, en hårdsvängande orkester från New Orleans lirade en begravningsmarsch och trampade in från höger, från musikalen Cabaret upprepades mantrat money money money som interpunkterades av slamret från fängelsedörren i början av Thin Lizzy: s rymmarlåt ”Jailbreak”, en barnkör sjöng en låt om att åka runt hela staden i en buss och över alltihop dånade kyrkklockorna från introt på Black Sabbathlåten ”Black Sabbath och AC/DC: s ”Hells Bells” i en osalig blandning. Det fanns med andra ord inte en sportmössa på att vi skulle kunna bestämma oss där och då.

Efter några ytterligare förklaringar skickades vi på porten för att åka hem och tänka över vårt nästa drag. Ska det bli testamente eller ett giftermål? Där är vi nu och jag måste erkänna att det inte känns ett endaste dugg romantiskt. Nu ska jag sätta mig ner och allvarligt fundera på om det är vettigt att gifta sig av ekonomiska skäl. Plockar nog fram boxen med Beatles monoinspelningar för låten, ”Can’t Buy Me Love”, verkar passande just idag, men även ”Money” med Pink Floyd och ”What Do You Want From Life” med The Tubes lär komma till dragning.