Synpunkter

Har ni märkt att de kommersiella kanalerna på tv har synkat ihop sig och sänder sina reklaminslag samtidigt? När de förhatliga idiotfilmerna om produkter och tjänster jag inte vill ha rullar igång och jag listigt tänker passa på att spana in vad som händer på de andra kanalerna så går jag istället på en stor fet blåsning. Var jag än hoppar i förhoppning om att hitta något kul att fördriva de tio till femton minuter reklamen håller på så framkallar bara mitt flitiga finger mer av samma elände. Ibland är det till och med exakt samma inslag på flera kanaler och jag stirrar bistert med mina blinda ögon på fjärrkontrollen som jag genast misstänker inte gör sitt jobb ordentligt. Jag får slå över till ettan och tvåan emellanåt för att vara säker på att allt är i sin ordning och jag måste också erkänna att jag tillhör den skara människor som trycker hårdare på fjärrkontrollens knappar för att därmed uppnå önskat resultat. Min misstanke om kartellbildning lär inte vara ogrundad men tyvärr lär det inte vara olagligt på något sätt att snacka ihop sig på detta sätt även om det irriterar livet ur mig. Det är däremot inte ett dugg synd om mig eftersom jag var en stor förespråkare för reklam i radio och tv, innan vi fick det. När jag i början av 70-talet efter några år utomlands återvände till fostervattnet fann jag Sverige både tråkigt och efterblivet vad gällde underhållning och media och såg en kommersialisering av dessa som en dörröppnare mot fler och bättre program. Fånigt nog så tittar jag idag mer på public servicekanalerna än på någon av de andra.

Vad gäller media så har nyhetsbevakningen den här veckan fokuserat mycket på rättegången mot de presumtiva utövarna av det spektakulära helikopterrånet mot G4S värdedepå i Västberga. Det verkar nu finnas en stark vilja att i så hög grad som möjligt demonisera bovarna. Det som först sades om rånet var att det var som hämtat ur en Hollywoodfilm, bytet blev gigantiskt, det var oerhört välplanerat och ingen kom till skada. Nu påpekas det om och om igen att de anställda på värde depån blev jätterädda, alltså kom de till skada. Är myndigheterna oroliga att vi ska tycka att rånarna är hjältar? Skulle det i förlängningen leda till att det blir fler välplanerade och filmmanusliknande brottsliga bedrifter från kreti och pleti? Det tror inte jag! Vi vanliga hederliga medborgare förstår att man inte får plocka ut pengar från banker och värdedepåer på oortodoxa sätt även om vinningen är enorm. Jag tror även att vi med lätthet förstår att de som utförde rånet är nattsvarta bovar och banditer och knappast några Robin Hoodtyper.  In i finkan med dem bara och lägg gärna till några extra år eftersom det fortfarande fattas närmare 40 miljoner. Hosta upp stålarna och få strafflindring eller ta konsekvenserna. När till och med landets bovar uppvisar en sådan entreprenörsanda och ett sådant innovativt tänkande så bör vi nog se ljust på landets framtid.

På tal om dåligheter så tycker jag att det är jobbigt att jag har så lätt för att börja med dåligheter och alldeles för lätt att sluta med sådant som är bra för mig. Om jag vill äta skrot, dricka något onyttigt, lata mig in i absurdum eller något annat som bara leder till en alltför stor kagge och dålig kondis så gör jag detta spontant och på fläcken. Om jag däremot bestämmer mig för att ändra mina dåliga vanor och bli en ”bättre” människa så är det alltid sedan. Må måndag ska jag sluta med godis, nästa vecka är det slut med läskedrycksdrickandet och vid månadsskiftet ska jag börja träna igen är alla exempel på hur min torftiga hjärna fungerar. Jag har inte tränat sedan jag kom hem från Spanien i slutet av juni och nu sitter jag här och känner mig tjock. Vet inte om jag faktiskt är tjockare, för jag törs inte kliva upp på vågen, men jag upplever det så. Någonting säger mig att det kommer att göra rejält ont när jag åter bestiger stålhingsten och låter hantlarna få sig hissnande luftfärder. Om det sedan i slutänden syns på min kropp är tveksamt men mentalt lär det göra mig gott.