Så är det idag
Det snöar och min kattgubbe vägrar att gå ut. Istället har hårbollen lagt sig i fåtöljen framför datorn och jag som inte har hjärta att schasa bort honom har helt sonika flyttat undan fåtöljen och ställt fram en annan stol. Den är ganska obekväm men eftersom jag ska skriva kan det kanske vara till nytta då stor konst lär födas ur lidande. Nu brukar det inte precis bli stor konst när jag skriver, snarare konstigt faktiskt, men lite ont i röven håller mig i alla fall vaken och igång. Det är alltså snöns fel att jag sitter här och orerar och som Ulf Lundell sjunger, ”snön faller och vi med den.” Tror faktiskt inte att det var snö som inspirerade honom till att skriva den textraden, snarare en isfläck.
På nyheterna i morse sades det att 2 av 3 amerikaner är för dödsstraff. Det är fler än när mätningarna började för åratal sedan. Fyller mig med en viss uppgivenhet eftersom jag allt som oftast inbillar mig att vi som människoras med tiden blir alltmer kloka och högtstående på ett filosofiskt och medmänskligt plan. Kanske blir vi bara mer förvirrade som varelser men jag vill inte tro det.
Förvirrade måste även herrarna och damerna i Norska Nobelkommittén ha varit när de bestämde sig för att ge Nobels fredspris till Obama. För utfört värv är det fullkomligt absurt men som uppmuntran okej. ”Nu må dere göre någe fantastiskt herr president”, ungefär. Jag tror personligen på Obama och han är ett stort fall framåt från att man gett priset till PLO-terrorister så jag klagar inte. I samma anda av uppmuntran så borde kanske Robert Mugabe få Nobels ekonomipris. Han har visserligen totalt ruinerat sitt land men med lite stöd, positiv energi och en säck med stålar från Nobelkommittén kan han nog åstadkomma storverk. Mugabe verkar inte heller vara särskilt väl bevandrad i demokratins spelregler heller men det kanske finns något uppmuntrande pris han kan få?
Inne på ämnet demokrati så är inte Nordkorea precis det stora flaggskeppet. En riktigt rutten regim verkar det vara men tydligen börjar de få kläm på det där med att sparka boll. Det har tidigare mest varit damerna som varit duktiga på fotboll men nu är tydligen även herrarna på gång. Detta har föranlett att man nu söker en utländsk tränare och vår egen toppkille i sådana sammanhang, Svennis, är enligt engelsk press tillfrågad. Han har tidigare tränat alltifrån svenskar och engelsmän till italienare och mexikaner så jag kan inte se att det skulle vara några som helst problem för honom att få fart på ett gäng, förhoppningsvis inte alltför undernärda, Nordkoreaner. Mej, som jag ser det så är det inte fotbollen i sig som kan bli problematiskt för den yrkeskunnige Svennis utan snarare den Nordkoreanska livsstilen. Hur ska Svennis kunna trivas i detta land som knappast är känt för sitt intensiva uteliv. Det kan nog i längden bli lite tråkigt för den nöjeslystne kvinnokarlen Svennis att sitta hemma och äta ris och titta på den statliga kanalen på burken.
På tal om bollar så börjar det bli alltför smärtsamt att sitta kvar här och skriva så jag tror att jag ska gå ut och göra några snöbollar. Tänker sedan gömma mig i buskarna och lägga mig i bakhåll för brevbäraren. Man måste helt enkelt försöka roa sig och göra det bästa av situationen. Undrar hur postmannen kommer att reagera när han blir attackerad av en blind man. Kommer han att försvara sig och kasta tillbaka eller blir han stående handfallen och bara tar emot?
