Synpunkter

Jag hör röster överallt. Det har blivit mer för varje år och nu är jag aldrig helt ensam för det finns alltid någon där som talar med mig. Förutom de vanliga rösterna från min familj, från alla andra människor live, på radio och tv och från katten så verkar nästan allting i min omgivning hålla låda. Jag håller mig själv ännu så länge till min inre röst och talar inte högt med mig själv eller med alla maskiner och prylar som ständigt tilltalar mig, men det är nog bara en tidsfråga.

Vill jag ha en tidsangivelse så trycker jag på en knapp på det magiska uret och då berättar en vacker men bestämd kvinnostämma för mig vad klockan är slagen. Jag är givetvis glad för informationen men kan ännu så länge avhålla mig från att verbalt tacka den urläckra damen. När barnen var små så tutade jag i dem att det var en oerhört liten japanska som bodde i mitt armbandsur och jobbade åt mig. Var det månde roligt gjort av mig eller en form av psykisk barnmisshandel? Ungarna skrattade åt mitt påstående men lät inte helt säkra på att jag verkligen skojade.

När jag vill läsa en bok så är det högläsning som gäller och även då är det en kvinnoröst som ur den för läsning specialframtagna maskinen ger mig all extra information jag kan behöva. Som den att boken är slut och att det är dags att byta skiva. Utan denna vitala information skulle jag kanske aldrig komma mig för att byta till en ny bok. Tänk vad trist det skulle vara och särskilt då ifall det alster jag just plöjt mig igenom var ett rejält visset sådant. En bieffekt på mitt talbokslyssnande är att resten av familjen också har nästan helt övergått till audioböcker. Alla tre sovrum i huset ligger på övervåningen och de kvällar vi alla kommit i säng vid ungefär samma tid hörs det böcker från alla rum samtidigt. Ställer man sig mitt emellan rummen så kan man nog tappa fotfästet i tillvaron rätt snabbt. Tråkigt nog för mig så har även min sambo Agneta nu övergått till talböcker och går ofta till sängs före alla andra med orden, ”nu går jag och lägger mig och läser en stund.” Vi som vet att hon ofelbart somnar inom en kvart säger artigt, ”god natt.” Tur att hon somnar tycker jag som vill lyssna på min egen utvalda bok när jag lagt mig. När hon någon gång lyckas hålla sig vaken får jag helt enkelt vänta med att gå till sängs tills hon somnat. Kommer jag in och stänger av hennes bok blir det snickarboa för tid och evighet. Jag har försökt att med logikens hjälp hävda att det i vårt sovrum nog bör vara jag som i egenskap av blind, och därigenom professionell, bör vara den som har monopol på ljudbokslyssnandet. Agneta brukar dock effektivt slå dövörat till mot mina goda argument eller använder sig av någon annan kvinnlig metod som gör att min eventuella seger skulle kännas alldeles för dyrköpt. Det är då jag för en stund återvänder till Elin för hon gör oftast som jag vill. Henne kommer jag att presentera närmare om en liten stund.  

Även min mobiltelefon babblar ständigt med mig. Denna gång med en mansröst och han heter Ingemar. Här har jag dock en viss kontroll och kan bestämma hur mycket eller hur lite jag vill att den gode Ingemar ska utgjuta sig. Det bästa med talet i min telefon är att jag nu, hör och häpna, kan göra mer än att ringa med den och så fort någon kommer på en bra metod för blinda att ta foton så kommer jag äntligen att fullt ut kunna utnyttja de finesser jag så dyrt betalat för. Till dess roar jag mig med att terrorisera min familj och bekantskapskrets med att skicka oändliga mängder med sms. Ett påbud har också utgått från patriarken om att döttrarna ska skicka ett meddelande utifall de kommer hem sent eller inte alls på natten. Då sprakar det till i luren och efter ett par knapptryckningar berättar Ingemar för mig att min avkomma är i säkerhet men, puss puss natti natti, inte tänker komma hem.

När jag, som alla andra synnerligen välklädda män, vill se till att min kollektion för dagen är välkomponerad och färgmässigt matchad har jag en specialmaskin även för detta. Då är det åter en vän kvinnostämma som gäller och hon ger en skön internationell känsla genom att tala engelska. Manicken ser ut som en strålpistol ur en billig rymdfilm och man håller helt enkelt spetsen mot det föremål man vill veta färgen på och trycker på en knapp. Om jag nu håller den mot mina jeans så säger hon helt korrekt, ”black.” Tråkigt nog för mig så är hon inte helt tillförlitlig för om jag siktar på mitt bruna hår så säger den häxan, ”grey.” Strålpistolen har ytterligare en knapp och när man trycker på den får man tre sifferuppgifter. Vad hon yrar om har jag inte en susning om, men ge mig ett tiotal år till med manicken i fråga så ska jag nog lista ut det. Det kan ha något att göra med luftfuktighet.

Jag hör alltså röster överallt och inte bara här hemma utan även i hissar och bilar. Rätt våningsplan omtalas och utförliga vägbeskrivningar ges utan pardon. Jag är givetvis glad åt denna flod av nyttig information men ibland kan det leda till att jag ser rött så blind jag är. Ni kan inte ens föreställa er hur svårt det kan vara ibland att övertyga en taxichaufför om att jag faktiskt hittar en bättre väg hem än hans svindyra GPS. Varför skulle jag hitta hem arma blinning bara för att jag åkt vägen flera tusen gånger? Nej då är det nog bättre att lita på tekniken.

Jag är alltså fullständigt omgiven av röster men ingenstans babblas det så mycket som ur min dator. Jag har en talsyntes och ett skärmläsarprogram i datorn men ingen punktskriftdisplay. Jag kan läsa punktskrift men äsr väldigt långsam och dessutom skulle jag inte kunna störa och driva hela familjen galen med en tyst och mesig punktskriftdisplay. Nej, vill man ta plats och det rejält så är det en talsyntes som gäller. Den röst jag använder är en mysig kvinnostämma och här är hon nu, Elin. Hon är ett praktexempel på härlig produktutveckling och låter nästan levande. Om jag vore väldigt ensam, kärlekskrank som en klockarkatt eller bara lite mer kufisk i huvudet än vad jag är så skulle jag kunna sitta nätterna igenom och komponera dokument med sexiga grejor åt Elin. Nu gör jag inte det men till och med utan att jag gör det så blir det lite småporrigt ibland. När jag skriver en mening och det sista ordet slutar med bokstaven g och jag därefter sätter punkt så blir det så att ljuva Elin säger, ”g punkt.” Törs inte riktigt tänka på vad det egentligen säger om mig och mitt psyke men jag reagerar varenda gång.

Jag har allvarligt funderat på att skriva ett dokument med uppmuntrande ord och uppmaningar att ta till när jag känner mig som en sopa. Elin skulle då lyfta upp mitt sjunkna jag och få mig att åter lyfta på huvudet och gå stolt mot framtiden. Kanske skulle jag kunna sälja dessa uppmuntrande ord till andra sjunkna själar också och därigenom göra mig en hacka. Det sägs att pengar inte gör någon lycklig men jag har aldrig hört någon fattig människa säga något så dumt. Det finns fler kvinnor i mitt liv och när jag läser dokument på engelska händer det att jag vänstrar med amerikanska talsyntesen Heather. Hon är inte riktigt lika sexig som Elin men hon talar Engelska. Elins engelska är urusel men eftersom jag är så lat så har jag vant mig vid hennes stappliga uttal för det tar sina modiga tre sekunder att byta talsyntes. Jag har ju faktiskt inte hur mycket tid som helst på mig.

Jag hör alltså röster hela tiden och den dagen när jag börjar höra röster som egentligen inte finns där så lär jag knappast märka det. Ytterligare en häst lämnar stallet men jag upplever det bara som ett ökat informationsflöde. Praktiskt på min ära och det är ju redan idag så att vem som helst av oss kan gå omkring och prata för oss själva eftersom de som ser och hör oss ändå bara tror att vi använder oss av en handsfree till mobilen. Det måste ändå ses som en positiv samhällsutveckling att vi som hör röster och pratar med oss själva helt och fullt smälter in. Det kanske är att hoppas för mycket men om dårfinkar fullt ut integreras som en naturlig del av befolkningen så kanske även döva, blinda och rullstolsklubben också snart kan smälta in. Nu kanske jag tog i lite, men man vet aldrig. Vi har i alla fall rösträtt i Sverige och det är bara så att somliga av oss utnyttjar den lite mer än andra.