Synpunkter

Mitt coverband Mr. Coil och jag har än en gång lirat en vecka på en irländsk pub i Helsingfors. Även denna gång var det ett av Tallink/Siljas flytande jättemonster som tog oss över havet till vårt östra grannland. Priserna var denna gång ännu värre ombord och jag undrar varför någon skulle åka dessa turer som inte absolut måste. Vad sägs om köttbullar med mos, bröd, smör och sallad för 130 kr. Det var dessutom riktigt äckliga köttbullar, troligen någon burkvariant. Den hytt vi fyra heta musiker delade saknade vettigt ventilationssystem och det gjorde natten syrefattig och drypande varm och vi sov alla dåligt.

På tisdagskvällen gästades bandet av den finska idolvinnaren Cope som sjöng riktigt bra och dessutom är väldigt snygg. Alla ni som tittat på idol vet nog hur viktigt det sistnämnda är och brudarna på puben visade högljut sin uppskattning av hans yttre attribut. Trots sina yttre företräden och sin sångbegåvning var hans låtval lika vanligt och halvtråkigt som det brukar vara vid gästningar och låtvalet var som i nio fall av tio Mustang Sally.

På onsdagen träffade vi en gammal bekant till bandet och hennes lilla dotter på tre år.  Den stackars tösen blev jätteblyg då fyra leende gubbar stod runt hennes barnvagn. Vid fikat fick vi henne att tina upp genom att sjunga låtar från Astrid Lindgrenfilmer. Hon kallar svenska för Pippispråket eftersom hon tittar på dessa barnklassiker på originalspråket routsi. Vi rönte stor framgång med, Idas sommarvisa, Pippi Långstrumpsången, Sjörövarfabbe och belönades med stora ögon och ett litet sött leende, troligen veckans bästa gage.

På onsdagskvällen gig så skämtade jag som vanligt om att texten på nästa låt är synnerligen omoralisk och direkt olämplig för känsliga öron. Ni som är mer moraliskt högtstående än oss andra borde kanske stoppa fingret i örat. Detta blev på engelska, put a finger in your ear. Jag gjorde mig därmed redo att sjunga "Can*t Help Falling In Love" där jag i slutet av låten förvanskat texten och sjunger om att jag rakar både mina ben och mitt könsorgan av kärlek till min älskade, då jag hör vår trumslagare Mattias röst bakom mig. "Saru put a finger in your rear?"

Jag insåg snabbt att det var en helvetes skillnad mellan a finger in your ear och a finger in your rear både för fingret och mottagardelen. Jag hade utan överdrift enorma besvär att ta mig igenom de två första verserna då jag drabbades av skrattparoxysmer.

På torsdagskvällen kom jag efter giget i samspråk med en trevlig men ganska berusad finsk herre som tidigare på kvällen varit på konserten med Lynyrd Skynyrd. Jag som själv ska höra på bandet i London på söndag försökte genast få lite matnyttig information om hur deras konsert varit. Jorå, den hade varit bra men jag hade väldigt höga förväntningar sluddrade min nyfunne vän men jag såg bandet på en rockfestival här i Finland 1994. Då var de fullständigt lysande men jag var så full att jag inte minns någonting. Jaha tänkte jag bittert men varför berättar du för mig om ett gammalt gig du inte minns när det är information om kvällens begivenhet jag törstar efter? Han pratade på om 94 giget och kunde pladdra på rätt bra med tanke på att han inte mindes särskilt mycket. När han väl kommit fram till 2009 blev vi avbrutna och jag som ville veta vem som ersatt den avlidne klaviaturspelaren förblev okunnig.

Vår trumslagare Mattias har samplat några meningar med the godfather of soul James Brown och det brukar vi göra en kul grej av när vi ska spela J.B. hitten "I Feel Good." Då låtsas jag att jag med hjälp av publiken tillkallar James Browns ande från himlen så att han kan hjälpa till. Jag hade grunnat lite grann på vad jag brukar säga och kommit fram till att jag borde vara tydligare med att jag ville att soulkungens ande skulle komma in i min kropp och inte bara in i lokalen. När jag som bäst gjorde just detta på ett så dramatiskt sätt jag kunde kom jag att tänka på det humoristiska som hänt ett par kvällar tidigare med ear och rear och sa därför spontant att jag ville att James Browns ande visserligen skulle komma in i min kropp men helst inte, "through the rear." Då släppte Mattias fram sin första sampling. "I wanna get into it man." Detta burleska uttalande följdes snabbt av dräparen. "Like a like a sex machine." Analhumorn firade för andra gången samma vecka stora triumfer och jag försökte förtvivlat att hålla mig för skratt.

Till lördagskvällens gig kom både mamman och pappan till den lilla flickan vi träffat på fiket några dagar tidigare. Pappan berättade att de sagt till den lilla tösen att ikväll får du vara hos mormor för mamma och jag ska gå ut ikväll. Jag vet vart ni ska sa flickan och såg eftertänksam ut, ni ska gå och lyssna på Mattias, Andy, Heikki och, men där blev det tyst för Sven var alldeles för svårt att säga. Hon kunde inte uttala mitt namn men snacka om att den lilla tösen på tre hade örnkoll och att de låtar vi sjungit för henne ur Astrid Lindgrenfilmer fallit i god jord.

På söndagskvällen såg jag fram emot ett lugnt och lite pysmysigt avslutningsgig och det var heller inte mer än ett femtontal personer i publiken. Efter första pausvilan hade det dock fyllts på och två riktiga partygäng förvandlade denna trötta söndag till fullt ös medvetslös. Vi fick i sanning göra rätt för brödfödan även denna kväll och rockade på för allt vad tygen höll. Det blev extranummer och vi höll aldrig på att få avsluta kvällen. När lokalen väl var tömd packade vi ner utrustningen och lastade in den i bussen, gick till lägenheten och packade våra väskor, städade, vandrade omkring ett par timmar för att inte somna och lastade därefter oss själva och vår packning och körde de nästan sjutton milen till Åbo för att komma med morgonbåten till Sverige. Båtresan hem blev betydligt behagligare än den vi genomlidit en vecka tidigare. Båten Galaxy var väldigt fräsch och vår hytt hade denna gång både ventilationssystem och tv. Det blev några timmars sömn, en dagens rätt och så var jag hemma i fostervattnet igen.