Vakta musen
Idag kommer min dotter Mimmi hem från Hultsfredsfestivalen. Hon blir upphämtad vid bussen av min syster Marie som ändå ska hit för att leverera den lilla mus vi ska ta hand om en vecka. Alla gubbar som trodde sig ha fått en spännande träff när de använde sökordet mus och hamnade här kan sluta läsa nu.
Mimmis första reaktion när jag berättade om vårt åtagande att vakta musen en vecka var, "en råtta, vad äckligt!" Jag vet ändå hur det blir till slut för den lilla rådisen lär vara oändligt söt med sina stora charmiga öron och pigga uppsyn.
Musen tillhör min systerdotter Emma som nu vid fem års ålder lyckats tjata till sig sitt första husdjur. Det tog mig dubbelt så lång tid så Emma är skickligare än vad jag var. Min dotter Camilla var barnvakt hemma hos Emma förra veckan och kunde ge en ögonvittnesrapport om vilka det var som daltade mest med det nya husdjuret. Det var minsann två vuxna figurer som med pipiga röster hängde över buren och pjoskade med den nya familjemedlemmen. Emma är fortfarande lite rädd och därför en smula avvaktande.
Den i min familj som skulle uppskatta en närmare bekantskap med musen mest av oss alla är vår katt Bonham men han kommer inte att bli presenterad.
Jag är i skrivande stund inte säker på musens namn men jag tror att hon heter Tjosan. Finns det inte en kondom som heter så? Nu ska jag inte kasta sten i glashus för när jag var liten hade jag, som jag trodde, två små dansmöss vid namn Piff och Puff, men min syster hävdade när vi under en lunch häromdagen diskuterade saken att den ena var hennes. Så kan det vara för mitt minne är inte att lita på men då är hon medskyldig till att döpa två möss efter två världsberömda ekorrar. Syrran blev lite sorgsen och verkade lite skuldtyngd när vi ordade om "våra" forna möss. "Minns du inte", sa hon uppbragt, "det var jag som tog livet av en av dem." Att det skulle ha varit hennes fel mindes jag inte men tydligen hade hon släppt ner den ena av dem i en skrivbordslåda där den enligt vad syrran trodde hade ätit något synnerligen olämpligt så att den dog. Alla som bekämpat oönskade mus eller råttinvasioner vet att det inte är helt lätt att varken fånga dem eller att förgifta dem, så jag tror att det nog inte var min lilla systers fel att den lille gynnaren gick hädan. Det var nog helt enkelt hans tid att möta sin skapare. Undrar om denna traumatiska upplevelse gnagt på min stackars systers samvete alla dessa år?
Något från tiden som mus ägare sent 60-tal jag livligt kommer ihåg är hur de fördömda rådisarna sprang i sitt motionshjul på nätterna. Hade inget emot att de nattsuddande djuren gav sig hän åt lite gymnastik men det förbannade hjulet gnisslade så att man kunde bli tokig. Det hände att buren fick flyttas ifrån mitt rum till badrummet istället för att nattro skulle uppnås. Det är tänkt att buren med musen ska stå inne hos Camilla den här veckan för dit in ska katten ändå inte släppas. Camillas pojkvän Emmanuel är allergisk mot katter så gissa vilket rum den gode Bonham helst vill besöka? Vi prövar väl ett par nätter och ser om Camilla och Emmanuel kan sova i samma rum som vår fyrbenta besökare och troliga nattgymnast.
Mimmi är som sagt var på väg hem från Hultsfredsfestivalen och i skrivande stund på bussen. Hon lät som sju svåra år och ett nödrop när jag pratade med henne i telefon för en liten stund sedan. Fem nätter i tält, ivrigt festande, bristande hygien och en monumental sömnbrist lär innebära att det är ett smärre vrak som återkommer till hemmets lugna vrå. Jag misstänker att hon även luktar värre än en klassisk stinkbomb. Nåja, hon är ung och stark och en dusch, lite mat och en eller två nätters god sömn i den egna sängen kommer nog att få tillbaka henne på banan igen. Det värsta scenariot är om hon inte använt sig av mammas stövlar och den förnämliga regnponchon, blivit blöt och kall och därmed dragit på sig en förkylning, en urinväggsinfektion och den förfärliga hackhostan hon alltid råkar ut för. Då skulle hon bli tvungen att sitta hemma hos mamma och pappa i tv-soffan och dricka te med honung någon vecka för att kurera sig. Mysigt för oss men det skulle med största sannolikhet driva henne fullkomligt galen. Vi får väl se hur det blir med möss och människor.
