Synpunkter

Vid min senaste födelsedag i början av juni så fick jag tolv skraplotter märke Triss av min svärmor. Efter idogt skrapande visade det sig att jag vunnit 225 kronor. Valet stod då mellan att jag faktiskt vunnit 225 kronor eller att svärmor förlorat 75 och då ville jag hellre vara en skön vinnare än att göra svärmor till en looser och valde att förvandla min lilla "vinst" till nio nya skraplotter och den feta storvinsten var fortfarande inom räckhåll. De första lotterna var inhandlade i Forum Nacka men de nya införskaffades i centrumet i min gamla hemkommun Upplands Väsby. Jag kände benhårt att detta vågade grepp kraftigt skulle öka mina vinstchanser.

Tji fick jag för efter koncentrerat skrapande med Janne Schaffertunga, nä vi skrapade inte lotterna med gitarristens tunga utan i hans stil med sagda kroppsdel, blev vinsten ynkliga 125 kronor. För att fortsatt kunna känna vittringen av storkovan bestämde jag mig originellt nog för att genast lösa in "vinsten" mot fem nya friska skraplotter med chans till miljonvinst. Greppet att införskaffa lotterna i Väsby hade inte slagit väl ut så denna gång gjordes detta i Orminge centrum för att jag därigenom skulle kunna tillgodogöra mig hemkommunens goda tur. Yngsta dottern Mimmi skrapade fyra av dessa och inbringade en "vinst" på 50 kronor och sambo Agneta tog sig an den sista men med klent resultat, alltså var jag nu den lycklige vinnaren av, just det ni har gissat rätt, två nya friska lotter med en enorm vinstpotential. Det hade varit bra med det om jag inte drabbats av speldjävulen när jag stod i begrepp att inne på Pressbyrån byta 50 kronors vinst mot nya vinstchanser. Om jag "bara" la till en ynka femtioribba så skulle jag få 6 nya lotter i ett litet inplastat kit, så jag slog till och halade fram lädret. Sålunda beväpnad med förhoppningar om guld och gröna skogar ilade jag hemåt.

Någon vecka senare vid min dotter Camillas hemkomst från Colombia plockade jag fram mitt lott kit och uppmanade henne att öppna det så att den nu samlade familjen kunde skrapa fram storkovan. Nu innehöll inte mitt lilla paket sex Trisslotter som jag trodde utan istället en mystisk blandning av skraplotter. Tre 10 kronors, en bingovariant och två Trisslotter var vad vi fick fram. Min plan var att familjemedlemmarna skulle skrapa några var och därmed skulle allas goda spellycka komma till användning. Camilla just hemkommen välbehållen från en lång resa och säkert fullproppad med god tur efter att ha klarat sig bland reptiler och farliga insekter i Colombias och Brasiliens djungler fick börja och tog sig an bingoskrapisen. Den gav ingenting och vi blev en smula mer dämpade men fortsatte oförtrutet vidare med mynt i hand. Slanten skrapade med Camillas hjälp fram tre tior och en vinst på tio kronor var ett faktum. Sambo Agneta ville inte skrapa, kanske var hon lite dämpad just då eftersom Mimmi just lurat till sig biljetter och resa till Hultsfredsfestivalen av henne, så Camilla skrapade två tior till men ingen vinst kom vår väg. Allt vårt hopp vilade nu på den blivande festivalbesökaren Mimmi som med liv och lust genast avtäckte Trisslotternas mysterium men där fanns inga rikedomar att få för vår del. Kanske var Mimmi lite okoncentrerad och straffades av lyckans fe för detta. Mimmi babblade oupphörligt om att åka till Rusta och köpa tvåmanstält till det facila priset av 99 kronor. Ska storvinsten komma krävs 100 % koncentration, annars går det inte och svamlande om tält av låg kvalitet ger inga feta säckar med guld. Jag var alltså nu nere på en vinst på tio kronor men kände mig fortfarande som en vinnare och tänkte minsann inte ge upp. Nu stod jag inför valet att lösa ut min vinst på en tia, att byta vinsten mot en ny tiokronorslott eller att lägga till femton spänn och slå till med en Trisslott. Med dessa tankar i huvudet gick jag tillsammans med ungarna mot Orminge centrum för lunch och ett besök på spelbutiken.

Jag bestämde mig slutligen för alternativet att lägga till femton kronor och efter den förnämliga måltiden fick Mimmi äran att skrapa denna min sista lott. Camilla och jag böjde oss förväntansfullt fram, hon för att se bättre och jag för att jag ibland glömmer bort att jag inte ser. Mimmi skrapade på och vi höll alla andan för att inte störa Fru Fortuna men den gamla bitchen var inte på gott humör denna dag och ingen vinst kom min väg. Jag fick lotterna på min födelsedag den 2: a juni och idag är det den 2: a juli så det tog en månad att komma fram till att jag är en total looser. Sammanlagt hade jag nu skrapat mig igenom lotter för den sköna summan 775 kronor och till slut hamnat på noll. Juni har dock varit en månad full av förhoppningar om en snar och drastisk förbättring av ekonomin. Kanske inte världsekonomin men ett hopp om en förbättring i mitt eget lilla mikrokosmos närde jag allt.

Vad har jag nu lärt mig när livet gett mig en sådan skrapa?

Troligen ingenting för det är roligt med skraplotter och hoppet är som bekant det sista som lämnar kaninen. Det är kanske också så att jag måste köpa lotterna på rätt datum?

Min tursiffra är fem så den femte kanske jag slår till igen och då...