Synpunkter

Så var det då dags att summera musikåret 2009 och kanske även blicka lite mot nästa års begivenheter. Som inbiten diskofil så får jag väl vara glad för varje år som det fortfarande finns fysiska produkter att inhandla för nog går utvecklingen mot olika former av nedladdning. Betala för musik i undermåligt och nedbantat format? Nej tack, inte för mig!

Jag skojade förra året om att det skulle vara spännande med en bok skriven av någon i Aerosmith. Jag hävdade att det skulle falla på sin egen omöjlighet eftersom bandets medlemmar i alltför hög grad livnärt sig på onyttiga cocktails av droger och sprit men döm om min förvåning när trumslagaren Joey Kramer släppte sin bok, ”Hit Hard!”  Den är en närgången inblick in i en missbrukande rockstjärnas liv och leverne. Boken är inte lika fylld med dråpliga eller fasaväckande anekdoter som andra liknande böcker i genren som, ”The Dirt”, ”White line fever” eller Rick Wakemans bok men innehåller ändå en hel del och är väl värd att läsa. Det är en stark skildring om kampen mot drogerna och psykiska besvär, och om man som jag är nyfiken på Aerosmiths fantastiska karriär så är ”Hit Hard!” mer än läsvärd.

 

Årets skivsläpp tycker jag är boxarna med Beatles. Jag som ibland, ganska ofta faktiskt, bejakar min diskofila läggning köpte både mono och steroboxen. Har alltid tyckt att stereobilden hos 60-talsplattor ofta är helt absurd men har egentligen aldrig tidigare ens tänkt på att skaffa någon Beatlesplatta i mono. Nu körde jag de två boxarna parallellt och blev verkligen överraskad. Ljudet vare sig det är i mono eller i stereo är fantastiskt. Det märks att man lagt ner fyra år på projektet för nu låter dessa popmästerverk äntligen så bra som de förtjänar. När jag nu äntligen fick höra Beatles i mono så framgick det ännu tydligare vilket tight popband de var. Om jag nu skulle köpa skivorna en gång till så skulle jag köpa alla plattorna fram till och med ”Revolver” i monoversioner. ”Sgt. Pepper” föredrar jag trotsallt i stereo och på det vita albumet är inte alla monomixar helt lyckade, så där vill jag fortfarande ha både stereo och monoversionerna. Vilken otrolig låtskatt bandet fick fram och sångmässigt är det helt lysande. Sångarrangemangen och deras utförande låter lika innovativt och spännande idag som den dagen de spelades in. Kanske är det nu dags att lyssna på min vän och bandkollega i Synliga, Christer Tull, som länge gett mig rådet att införskaffa Beach Boys tidiga skivor i mono.

 

Beatles knep plaketten i kategorin pop men annars hade den i min värld gått till Holländska Kayak. Deras senaste alster, ”Letters from Utopia”, är en varierad och ganska typisk skiva för det här magiska bandet. Det här är musik med influenser från pop, rock och prog. Keyboardliret låter vintage och helt underbart. Kayak har två huvudsångare, en manlig och en kvinnlig, och den förstnämnda, Edward Reekers, soloskiva ”Child of the water” rekommenderar jag även varmt.

 

Progressiv rock är jag ofta väldigt förtjust i, även om det ibland kan kännas lite överväldigande med skivor på runt 75 minuter med 6 låtar. Årets absolut bästa i genren är i min värld den senaste med Trans Atlantic betitlad ”Whirlwind.” Den limiterade utgåvan med en 8-spårs extraskiva och en dokumentär dvd om inspelningen av skivan är väl värd pengarna.

En annan progressiv platta som jag känner att jag måste nämna är Agents Of Fortune och deras skiva, ”The fading ghosts of twillight.” Bandet har en medlem gemensamt med Trans Atlantic, nämligen sångaren, gitarristen och låtskrivaren, Roine Stolt. Han är nog för de flesta progfantaster känd från Kaipa och Flower Kings. Det har sneglats en hel del på Genesis och mycket på den här fina skivan låter som om den kom från Genesis 70-talsperiod då Peter Gabriel var deras sångare. Skivan kan verka lite lågmäld vid första lyssning men växer rejält för varje genomlyssning. Om du gillar tidig Genesis så skulle jag bli mycket förvånad om du inte faller för den här underbara skivan.

 

Förra året släppte It Bites äntligen en ny cd, dock utan sin forne frontman Francis Dunnery. Den var faktiskt väldigt bra och jag saknade konstigt nog inte Mr. Dunnery men önskade mig girigt en ny skiva med honom och nu har den kommit. Titeln, ”There’s a whole new world out there”, kan nog ge en fingervisning om vad det rör sig om för den invigde. Mestadels nyinspelningar av material som tidigare gjorts av It Bites. De nya versionerna är genomgående lågmälda, laid back och för snarare tankarna till Steely Dan och Los Angeles än norra England eller Skotland. Jag tycker att Francis Dunnery är en fantastisk artist och låtskrivare men kan ändå inte låta bli att känna mig lite besviken på den nya skivan. På ett par undantag när så kommer jag nog även i fortsättningen att lyssna på versionerna med It Bites. Jag väntar fortfarande på att F. D. ska göra lika bra skivor själv som han gjorde med sitt forna band.

 

Som jag önskade mig förra året så släppte Gino Vannelli en ny skiva i år men trots att den är okej så är den långt ifrån, ”Brother to brother”, ”Nightwalker” eller ”Powerfull People.” Det är lite samma problem med den här skivan som med Francis Dunnerys nya, lite för lojt.

 

Mina husgudar Kansas släppte en liveskiva under året, men det blir egentligen bara lite sämre versioner av gamla stordåd. Ska man nu köpa en liveskiva med detta fenomenala band så är det nyutgåvan av, ”Two for the show”, som är det givna valet. Den är helt fantastisk och innehåller mängder med bonusmaterial. Den är inspelad på slutet av 70-talet då bandet var som bäst och då huvudsångaren Steve Walsh ännu inte supit och knarkat sönder sin röst. Under namnet Native Window släppte Kansas även en studioplatta detta nådens år 2009, men då utan sångaren Steve Walsh. Det är istället basisten Billy Greer som sjunger med den äran. Det låter som Kansas men utan keyboard och lite mindre progressivt. Den gjorde mig glad och de får gärna göra fler. Lustigt nog har de spelat förband till sig själva under den senaste turnén med Kansas.

 

De återutgivningar som glatt mig mest 2009 är Ph.D och City Boy. Ph.D släppte även en ny skiva med titeln 3, men den var tyvärr en stor besvikelse.

Det var, ”It’s personal”, med City Boy som äntligen kom på cd. Det var bandets sista skiva och den släpptes bara i ett fåtal länder när det begav sig på vinyltiden. Den är nog också bandets svagaste skiva men har ändå ett par starka spår. Nu är i alla fall samlingen komplett och jag behöver inte längre irritera mig på att den saknas i skivhyllan.

 

Förra året önskade jag mig massor med nya plattor med tjejer. Inte många av mina önskningar har slagit in men Sass Jordan har i alla fall lytt uppmaningen. Den har titeln, ”From dusk till dawn”, är bra, men rockar inte riktigt lika fett som tidigare.

Även systrarna Wilson lyssnade på min uppmaning men deras nya kommer inte förän 2010, och jag vet inte om det blir under namnet Heart eller Love Mongers.

 

En härlig återkomst och priset för årets mest underhållande texter går till det engelska hårdrockbandet Charlie.  Deras, ”Kitchens’ of Distinction”, rekommenderas härmed varmt. Låttitlar som, ”Is Robbie Williams gay?” och ”Get a life”, bör ge en viss fingervisning om stuket. En lustig grej jag upptäckte är att det blir en viss begreppsförvirring när man tar sig en titt på vad bandets medlemmar heter. Bandledaren heter Terry Thomas och i min värld är det en engelsk skådespelare. Han spelade ofta skurk, hade en käck mustasch, lucka mellan framtänderna och sågs utföra ljusskygga aktiviteter och fusk i komedin, ”Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner.” En annan av Charlies medlemmar heter John Anderson, så det är bara ett h som skiljer honom från sångaren i Yes. Bandet hade tidigare en trumslagare vid namn Steve Gadd, men det var inte den berömde amerikanske skinnplågaren utan en engelsk namne.

 

Buskisrocken gjorde bra ifrån sig och mina två favoriter är tveklöst Steel Panther och Spinal Tap.  De sistnämnda känner nog de flesta till genom både filmer och skivor. Det senaste alstret, ”Back from the dead”, är en riktig pärla. Lagom crazy och med en fin humoristisk och musikalisk fingertoppskänsla. Som gästmusiker på skivan hörs Steve Vai och det passar bra eftersom han är en kul kille.

Steel Panther är mer pang på rödbetan och betydligt vulgärare. Det är drivet och de musikaliska referenserna är minst sagt tydliga. Van Halen, Bon Jovi och Def Leppard för att nämna några få, men så här snuskiga texter skulle de aldrig våga eller få släppa. Skivans titel är, ”Feel the steel”, och det gör man. Aj!

 

Årets svenska Idol var inget att skriva hem om och bitvis riktigt plågsamt i örat. Jag blir en smula deppad när unga killar skriker söner klassiker av AC/DC, Led Zeppelin och Whitesnake. Rock’n’roll. är i min värld sex och inte ilska. Skivan, ”For your entertainment”, med deltagaren i det betydligt vassare amerikanska Idol, Adam Lambert är bitvis lysande. Läste om honom på Queens Facebook där Roger Taylor uttryckte sin och bandets beundran för den unge sångaren. Han trodde att de någon gång i framtiden skulle göra något ihop och att Adam Lambert var en av de bästa sångare de någonsin hört.  Han skulle bli en strålande sångare i Queen nu när Paul Rodgers hoppat av. Vill du för övrigt ha en riktigt bra live med Queen och Paul Rodgers så kan jag varmt rekommendera cd: n ”Live in Ukraine”. Den låter just så bra som Queen med Paul Rodgers första liveplatta borde ha låtit men inte gjorde

 

Varje år köper jag en hel del aor, alltså ganska melodiös hårdrock, och det har blivit så även i år. Utan att djuploda alltför mycket så vill jag ändå nämna Danger Danger, Winger, Fair Warning och Foreigner som alla gett ut starka album under 2009.

 

Inför 2010 vill jag fortfarande att skivbolag, stora som små, går igenom sina gömmor och ger ut de mästerverk som fortfarande ligger på hyllorna och samlar damm. Ut på marknaden med alla de återstående skivorna med Lake, plattan ”Ravenna” med Kim Beacon, ”Out of our hands” med Pablo Cruise, alla soloplattor med Edward Reekers och Max Werner från Kayak och resten av John Miles produktion.

 

”Trollkarlen” och grundaren av ELO, Roy Wood, ska med sitt band vara förband åt Status Quo. Hoppas att den geniale sångaren och låtskrivaren även spelar in nytt material och släpper det under nästa år.

 

Som vanligt önskar jag mig en fet överraskning från okänt håll. En ny tjej, kille eller band som kommer från ingenstans och bara knockar mig och fyller mig med den där euforiska känslan. Som Adam Lambert sjunger på sin senaste skiva ”You make me want to listen to music again”.

Enligt en internationell undersökning så blir våra svenska skolungdomar allt sämre på matematik. Behövdes det verkligen en internationell studie för att vi skulle få reda på detta? Vi borde ha kunnat räkna ut det själva. Nej vänta ett spadtag, det kunde vi såklart inte.

I Italien blev premiärministern Berlusconi attackerad av en psykiskt förvirrad 42 årig man. Berlusconi blev slagen i huvudet och ansiktet med en souvenirkyrka. Det skulle aldrig kunna hända här i Sverige eftersom vi delat på kyrka och stat.

Det kinesiska bilmärket BAIC vill köpa delar av SAAB. Tur att de bara vill ha en del av SAAB och inte hela. Den försäljningsslogan som skulle bli följden av en sådan affär anser jag vara rena katastrofen. ”SAAB är BAIC!”

Det sägs att även det lätta fladdret av en fjärils vingar på en plats kan leda till en storm någon annanstans. Blotta tanken på det borde ge även den tuffaste fjäril en existentiell kris och i värsta fall göra den alldeles för stillasittande. Jag hoppas att den stackars lilla fjäril min sambo Agneta och jag mötte inte led av sådana svårmodiga tankar för jag tycker nog att den hade nog med bekymmer ändå. Den flög omkring inne i parkeringshuset på Nacka Forum när vi anlände dit igår. Den 5: e december i ett parkeringshus låter inte som ideala förhållanden för en dylik insekt, och inget som peka på utsikter till ett långt och skönt liv för densamme. Om den lilla insektens flygande kommer att leda till en storm på någon fjärran plats vet jag inte men hoppas att det inte är så eftersom mina döttrar åker till Bali imorgon på en tre veckors semester. Det vore ljusblått om en insekt i Nacka Forum skulle förstöra resan för dem. Med eller utan storm så lyckades i alla fall fjärilen öppna både min och Agnetas munnar och vi stod där som två fågelholkar i full förundran.

Inne på Forum träffade vi inte på några fler fjärilar men däremot var det alldeles för mycket folk vilket gjorde att vi inte ville vara kvar där någon längre stund. Inne i en butik hörde jag ett meddelande i högtalarsystemet. ”Lille Hannes har kommit bort från sina föräldrar och kan väntar vid Inter Sport. Mamma Mia är välkommen att komma och hämta lilla Hannes.” Efter detta komiska inslag i livets stora musikal fick vi nog och återvände hem till vårt lugna bo. Tänkte umgås med döttrarna en stund men de piffade strax upp sig och försvann ut på galej. När de vinkade glatt och svävade ut genom dörren påminde de starkt om fjärilen i Forum och fyllde mig med ett visst vemod. Idag är deras sista dag hemma men vi har knappt sett röken av dem men vi är ju bara föräldrar och ligger långt ner i hackordningen när det ska tas farväl på ett tag. Det är som det ska och navelsträngar ska med tiden klippas av, men jag är gammal musiker och har stark tilltro till gaffatejp.

På nyheterna idag berättades det att över 60 % av de svenska lärarna tyckte att eleverna fick högre betyg än vad de egentligen förtjänade. Med tanke på hur resten av nyhetssändningen förlöpte kan inte detta vara något nytt fenomen för idiotin regerar fett just nu i vårt avlånga land och resten av världen. Några som en gång i tiden måste fått alldeles för höga betyg är de medlemmar av regeringen som utarbetat det inte alltför väl genomtänkta regeländringarna som nu drabbat de cancersjuka. Det är en riktig praktgroda och De som plitat ihop ändringarna kan inte ha haft särskilt höga betyg i konsekvensanalys. Svårt sjuka eller rent av döende människor tvingas att söka nytt arbete om de inte inom en viss tid kan jobba 100 % hos sin gamla arbetsgivare. Detta gör att de jagas av försäkringskassans blodhundar och det hela är osmakligt, omänskligt och rent ovärdigt ett ”modernt” Sverige. Alla vet vi hur arbetsmarknaden ser ut idag och vem skulle anställa en av sjukdom och sjukdomsbekämpning svårt medtagen cancerpatient i åldern 50 plus med högst osäker prognos? Den grymma paragrafryttaren till chef på försäkringskassan försvarar sig med att reglerna är solklara och att de i princip bara följer order. Sa man inte samma sak om arbetet i koncentrationsläger en gång i tiden?

På tal om koncentrationsläger och dumhet så ökar de rasistiska rörelserna i Sverige och de börjar genom nya metoder få alltmer politiskt inflytande. Där det förr var skränande skinnskallar ser vi idag om inte brunskjortor så prydliga vita skjortor. Det är till och med så att ”vanliga” människor i små skånska byar visar fula reaktioner mot något så skrämmande som invandrarbarn och det jag kommer att tänka på då är vådan av ingifte i stor skala. Det bästa som jag ser det vore nog om dessa barn och ungdomar från fjärran land fick växa upp och med tiden hitta kärlekspartners bland byns innevånare. Det skulle göra befolkningen gott med detta nya friska blod och att alla brudpar inte längre är kusiner med varandra måste nog även det ses som ett steg i rätt riktning. Nu påstår jag självklart inte att det är skolan och de för högt satta betygens fel att vi beter oss omänskligt och inhumant men det finns en otrolig massa dumskallar ute i buskarna. Kanske borde människokärlek och politisk medvetenhet införas som två stora och obligatoriska ämnen i våra skolor.

Ute i stora världen så tillkännagav igår fredspristagaren tillika Amerikas president Obama att USA kommer att skicka ytterligare 30000 man till Afghanistan. Det ska enligt Obama leda till att USA ska kunna dra tillbaka sina trupper från landet inom 1.5 år. En gammal fin amerikansk krigsstrategi alltså och en som aldrig fungerat. Låter för mig ungefär som att säga angående rökning. ”Jag tänkte sluta om något år, så nu tänker jag dra i mig två paket om dagen istället för mitt vanliga halva paketför å blir det otroligt mycket lättare att lägga av.”

Förlåt barn och ungdom, jag har haft helt fel. Det är inte ni unga som bär någon skuld för ovanstående galenskaper oavsett om ni råkar få för höga betyg eller inte. Den bittra sanningen är att vårt klot befolkas av alldeles för många korkade vuxna. Ska ett betyg sättas på oss så blir det inte nådigt och vi kan som vi sköter den här ljuvliga bollen Tellus inte få ett nog lågt betyg. Hoppet står i slutänden till er barn och ungdomar om inte planeten redan gått under av vår ”vuxna” vanvård. Bli inte lika sopiga som de flesta av oss varit, ni kan bättre oavsett hur många mvg: n ni har!