Synpunkter

Jag har skrivit manus till en bok och det jag genast insåg var att jag skulle bli tvungen att stå ut med att bli refuserad, vilket är svårt för den moderna människan. Jag kläckte därför vad jag tyckte var en genialisk plan som skulle träna upp min förmåga att bli refuserad. Jag har bott med min sambo, tillika mina barns mor, i ett tjugotal år så min plan gick ut på att försöka ha sex med henne varje kväll. Det är vid det här laget inte många överraskningar jag kan dra fram ur min hatt så mina amorösa försök skulle garanterat falla på hälleberget oftare än inte och jag skulle därmed bli tränad på att få nej. Jag igångsatte mina erotiska framstötar för några veckor sedan samtidigt som jag slutförde manuset till boken och företog en sista genomläsning. Nu är jag fullständigt utpumpad och arbetet med boken har dragit ut på tiden eftersom jag stup i kvarten somnar framför datorn och mina ben skakar så jag har svårt att gå. Fick faktiskt inte iväg mina manus till posten förrän idag och det var min snälla sambo som körde ner dem. Hon lovade att komma hem fortare än kvickt för hon hade en överraskning åt mig lovade hon och lät oroväckande förförisk. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig och jag känner mig slutkörd, nöjd och lite lycklig och tror inte att jag kan ta en refusering av mitt manus som en man. Vad jag däremot fortfarande kan, och det har du säkert redan räknat ut, är att ljuga som en häst travar.

Det rapporterades på nyheterna om en fjäril som egentligen inte finns i Sverige men som nu ändå har synts till. Det är en art kallad Vampyrfjäril och jag undrar om den heter Mariposa Dracula på spanska. Den lille gynnaren suger, som namnet indikerar, blod från djur men är egentligen mest intresserad av frukt och grönsaker. Lita alltså aldrig på en vegetarian ens i insektsvärlden för de kan vara oerhört lömska under sitt jovialiska och söta yttre. Den dricker också gärna tårar så jag tror jag vet hur den bär sig åt för att få ut så mycket som möjligt av sina offer. Den lömska lilla fjärilen flyger omkring tills den hittar ett lämpligt djur att attackera och då finns ingen hjälp att få för det stackars offret. Ett vanligt sådant offer är en kanin som samlat på sig en rejäl hög med grönsaker och sitter dreglande och förväntansfullt koncentrerad på sin stundande festmåltid. Som en stukabombare dyker då den grymma fjärilen ner från skyn och sätter sina sylvassa tänder i den intet ont anande kaninens rygg. Till skillnad mot fladdermöss och myggor så har Vampyrfjärilen inget bedövningsmedel i sin saliv så det gör fruktansvärt ont när den hugger. Kaninen som känner hur dess livsblod rinner ut och dessutom plågas svårt av smärtan börjar uppgivet gråta över livets förgänglighet och att den inte ens fick äta en sista måltid innan sin alltför tidiga död. Den samvetslösa Vampyrfjärilen dricker kaninens blod och sköljer sedan ner anrättningen med dess sorgetårar och smackar belåtet av välbehag. Om kaninen vid det här laget inte redan dött av blodförlust så dör den av brustet hjärta och då lämnar Vampyrfjärilen genast sitt offer eftersom han inte är en asätare. Det är först nu som Vampyrfjärilen blir riktigt glad för nu vankas det grönsaker och det är som jag redan berättat det som den gillar allra mest. Så mina vänner om ni har tama kaniner eller andra grönsaksätande husdjur som vistas utomhus nu sommartid så bör ni hålla flugsmällan redo och noga inspektera alla fjärilar som hålls i närheten och har de huggtänder eller verkar onormalt intresserade av gurkor och morötter så klipp utan förbarmande till.

Igår greps äntligen den tidigare presidenten i Serbien Karadozik som har varit efterspanad i 13 år anklagad för grova krigsförbrytelser som innefattar massmord. Att denna fula fisk lyckats hålla sig undan så länge tyder på att de serbiska myndigheterna inte varit särskilt ivriga att finna honom och därför inte letat speciellt bra men nu med en färsk EU vänlig regering haffades Karadozik redan efter ett par dar. När man betänker att det här rör sig om en mycket farlig och ond man så undrar man så klart vad han sysslat med under den tid han hållit sig undan. Har han jobbat med framtagandet av nya schyssta våldsspel för PC, har han jobbat med att avliva herrelösa hundar och katter eller har han kanske sysslat med att inkassera utomstående skulder åt Hells Angels eller maffian?

Sanningen är mer bisarr än så för denne förhärdade skurk har faktiskt försörjt sig genom att åka omkring och hålla föredrag om positivt tänkande. Under falskt namn och med ett stort skägg har han uppmanat folk att fokusera på det positiva för då kommer allt att gå bra. Stort skägg och falskt namn låter i mina öron som hämtat ur en Kalle Anka tidning, men där har skurkarna försonande drag.

Det finns fler serbiska krigsförbrytare på fri fot och med tanke på att Karadozik åkte runt som föredragshållare så blir det till att leta på helt nya ställen och att tänka om helt och hållet för att hitta de andra. Heta tips är att kolla all dagispersonal, alla glassbils förare, kolla clowner och annan maskerad cirkuspersonal, alla präster med skägg eller feta mustascher, alla bibliotekarier manliga som kvinnliga för man vet aldrig och en ordentlig genomgång av det serbiska skyttelandslaget kan också vara en bra ide.

Hur jag än försöker tänka positivt så måste jag ändå konstatera att det är en mycket sjuk värld vi lever i.   

Min äldsta dotter Camilla 19 berättade att hennes mobiltelefon hade brakat ihop och att hennes upplivningsförsök varit fruktlösa, och det förvånade inte mig ett dugg eftersom den gått hädan trots att den dagligen utsatts för mun mot mun metoden, så det var bara att göra en familjeutflykt till Nacka Forum och telefonbutiken. Väl inne i den fanns det många frestande lurar att välja på och det gällde egentligen att betänka vilka behov Camilla hade av sin nya lur och utifrån detta välja en mobil med matchande prestanda. Några härligt dyra mobiler beskådades och dessa hade kameror med många pixlar och grymma mp3-spelare men Camilla berättade förståndigt att det inte var nödvändigt med dessa finesser eftersom hon ändå hade tillgång till oerhört bra digitalkameror och feta mp3-spelare. Hon valde till slut en av de billigare Sony Ericson mobilerna och faktiskt samma modell som lillasyster Mimmi, men i en annan färg. Jag som stod för fiolerna var djupt imponerad över hur förståndigt hon valde och tänkte att vi kanske inte misslyckats totalt med vår barnuppfostran och att våra söta döttrar äntligen börjat förstå pengars värde eller att de åtminstone fått en insikt om att de inte växer på träd eller förökar sig mirakulöst i pappas plånbok. Bäst som jag stod där och log förnöjt åt tillvarons små positiva överraskningar började Camilla åter tala.

"Jag ser den här mobilen som en mellantelefon tills det att jag skaffar en I-Phone."

Inne i mitt huvud hörde jag braket av en spegel som krossas och mitt fåniga flin utbyttes mot ett felvänt u och en skrynklad panna. Jag frågade genast försäljaren vad dessa nymodiga tingestar kostade och han svarade att de inte fått in dem riktigt än men att han trodde att det billigaste abonnemanget låg runt 8000 kronor ungefär. Camilla går just nu i väntans tider och hoppas att snart få besked om att hon fått något av de jobb hon sökt och även jag har sedan besöket i telefonaffären krampaktigt hållit båda tummarna för att hon skall få ett positivt besked i jobbfrågan med det snaraste.

Min svärmors kaffebryggare gick sönder och min sambo Agneta följde, som den goda dotter hon är, med till en butik och där köpte de en ny. Att ta med just Agneta för att köpa maskiner eller elektronik är ungefär som att ta med en Mullvad för att prova ut glasögon eller som att be en tonåring om finansiella råd men de kom faktiskt hem med en ny bryggare och allt var frid och fröjd, i c. 10 minuter. Det var svårt för svärmor att se vattennivån eftersom det var en mörk bakgrund inne i maskinen men det löstes lätt med hjälp av några enkla blindanpassningar så det blev åter frid och fröjd, ända tills nästa dag.

"Kaffet är inte gott för det är inte tillräckligt varmt."

Klagade svärmor efter morgonfikat så vår familjs troubleshooter vad gäller tekniska prylar, äldsta dottern Camilla, skickades dit men det fanns inga inställningar på bryggaren som hade någonting med kaffetemperaturen att göra. Vi tänkte positivt att svärmor skulle vänja sig vid det ljumna kaffet men klagomålen kom dagligen så jag bestämde mig som god svärson att göra en marknadsundersökning. Det var det minsta jag kunde göra eftersom jag ännu inte gjort hennes dotter till en ärbar kvinna och gift mig med henne utan istället bott med densamma i över tjugo år och dessutom gjort henne med barn ett par gånger. Vad jag fann var att de kaffebryggare som vid tester fått höga miljöpoäng var de sämsta om man ville ha varmt kaffe eftersom de helt enkelt hade för låg kapacitet och ville man ha gott, varmt kaffe fick man skaffa en mer miljöovänlig bryggare. Det tog några veckor innan jag fick fram denna information och nu har svärmor slutat klaga och hur hon får upp temperaturen på fikat vet inte jag men kanske mikron är hemligheten och i sådana fall är miljövinsten noll. Har inte bestämt mig än om jag ska berätta för svärmor vad jag kommit fram till för jag vet inte om det är bra för miljön eller inte.

Vad gäller uppvärmning av huset så är det svärmor som får bära det tunga miljölasset i området där vi bor. Vi bor i samma radhuslänga men hon bor i det första hörnhuset och har tre ytterväggar och vi som bor fem hus bort har bara två. Det innebär att när fjärrvärmen beräknas så blir det varmt och gott hos oss men alltid för kallt hos lilla svärmor och särskilt under den period på året som ligger innan det blir riktigt kall vinter, för när den väl kommit eldas det på så det räcker även åt henne. Till hösten och förvintern kommer hon alltså att huttra omkring därhemma och det enda hon har att ta till mot kylan är fisljummet kaffe. Bara hon nu inte värmer sitt fika lite extra på något otillbörligt sätt kan hon i alla fall sova djupt och gott som bara den med ett rent miljösamvete kan och det kanske är värt lite gåshud och förstörda fikastunder.

Om man ska åka bil hem till oss så finns det en smygväg som är till för bussar och taxi men man tjänar nästan en kilometer på att åka där. Det är alltså helt olagligt att ta den vägen men Agneta påpekade idag att det måste vara mer miljövänligt då det både spar på bensin och leder till mindre giftiga utsläpp. Jag som brukar lyfta mitt upp upp upp finger när Agneta ibland tar den fina smygvägen, när hon är säker på att inte möta någon buss, blev totalt förstummad över det moraliska dilemmat. Hur jag än vände och vred på problemet så blev det fel och frågan är om man ska göra det som är rätt i det lilla eller i det stora. Så fort det är bekvämt och mysigt så är jag en miljöbov och åker jag lagligt hem, dricker varmt kaffe och inte har minsta antydan till gåshud på armarna så kan man ge sig tusan på att samvetet kommer att plåga mig och jag kommer garanterat att vakna mitt i natten med ett skrik. När jag då hasar iväg mot kylskåpet för en lugnande klunk juice så är jag som blind oändligt miljövänlig för jag behöver inte tända en enda lampa för att hitta och det kommer i sin tur innebära att jag efter en stund kan återvända till sängvärmen och med gott samvete somna om och sova som en baby.  

Min sambo Agneta och jag var på Food Market och handlade idag och denna konkurrent till Konsum verkar inte ha det helt lätt för det är nästan alltid folktomt i butiken. Det får till följd för mig som konsument framförallt två saker och den första är att det är behagligt gott om plats och ingen elak gammal dam eller herre kör över mig med sin kundvagn och det är bra. Den andra konsekvensen är att luftkonditioneringssystemet fungerar mer än väl och det blir riktigt kyligt i hela affären. Där går man omkring i den lugna atmosfären med Gåshud och stenhårda bröstvårtor och försöker tänka ut någon bra sommarmat. Det blir alltså en fråga om ett rent overkill med så mycket kalluft och så få kunder men det är positivt tänkt från butiksledningens sida.

Något som då måste betraktas som underkill är de ljudsystem man installerar i flygplan. Kärran kostar massor av miljoner men tydligen blir budgeten ansträngd efter omfattande investeringar i vingar, motorer, flygplansstolar, och allehanda elektronisk utrustning så när det är dags att köpa ett internt ljudsystem blir det uppenbarligen alltid ett billigt som låter rent bedrövligt. Är det för lågt påskruvat hör man inte vad kaptenen eller flygvärdinnan säger men om de drar på volymen så trillar nästan öronen av på passagerarna av den förskräckligt vassa ljudkaraktären. Jag är personligen orolig för konsekvenserna nu när nya sparbeting kommer inom alla flygbolag då höjda bensinpriser tär hårt på lönsamheten. Kanske kommer vi inom några år att åter längta efter de otroligt usla ljudsystemen då alla flygbolag infört megafoner utom ryan Air som låter sin personal göra en strut av en gammal Irländsk dagstidning att skrika i.

Gick på en härlig blåsning häromdagen i form av Tower Of Power på Skeppsholmen. Detta härliga band från Kalifornien firar detta nådens år 2008 40 år som grupp och har i sin uppställning nästan lika många blåsare som kommunala musikskolan. Jag och mina kamrater njöt i fulla drag av den otroligt hårdsvängande funken men jag undrade hur min dotter Camilla som aldrig hört Tower Of Power förut skulle reagera. Efter några låtar sträckte jag ut handen i hennes riktning och kände hur hon dansade och svajade till musiken och hörde hur hon fnittrade glatt när gubbarna på scenen dansade loss eller gjorde roliga gester så då förstod jag att hon diggade fett. Kvällens huvud akt var den Amerikanska sångerskan Mary J. Blige som den kvällen vann VM i röstgymnastik och var helt otroligt tråkig.

På tal om tråkigt så är Stockholm nu på sommaren fullt av vägarbeten och vid ett sådant råkade min kompis och bandkollega i Synliga, Ulf, gå in i en stolpe som stod på en plats där inga stolpar stått förut och han kände dessutom mycket väl till området eftersom det var på Skånegatan där han bor. Ulf som är helt blind sa som man brukar när man träffar stolpar och andra hårda föremål på detta oväntade sätt, aj! En av arbetarna som fixade med vägen såg Ulf: s kollision med stolpen och förhörde sig genast om Ulf var okej så Ulf tog genast tillfället i akt att fråga vad de jobbade med. Han fick till svar att de höll på med att handikappanpassa vägen och Ulf tänkte i sitt stilla sinne att de verkligen gjorde ett helvetes bra jobb.   

Ett par nära vänner till mig blev idag sittande mol allena ute på sitt lantställe efter att ha skickat sitt ena barn på språkresa och det andra på kollo. Han blev inspirerad av det barn fria tillståndet och stirrade blint men förälskat på henne och sa med insinuant röst, samtidigt som han lät ögonbrynen åka upp och ner på Groucho Marx vis, något om at hitta på något spännande till kvällningen. Hon replikerade entusiastiskt och kuttrade något om att verkligen ge sig hän och några timmar senare fick jag ett sms om att de gjort ett rejält yogapass. I meddelandet stod det att de kände sig renade och skakiga på benen. Jag som är en rutten gammal cyniker skrev tillbaka att det lät som sviterna efter en rejäl släng av rännskita. De är sökare i sitt inre och har kommit mycket längre än jag som fortfarande inte är riktigt klar med yttervärlden än och gärna tar mig en titt på Kuala Lumpur, Odense och Rågsved innan jag vänder blickarna inåt. De äter konstigt också och hon har varit vegetarian i åratal men även han är numer en icke köttätare och jag som inte gillar förändringar tycker att det är trist. Nu ska man inte kasta sten i glashus och det är lika bra att jag genast erkänner att jag idag åt Broccoli och tyckte att det var gott. Hela mitt liv har jag förtalat och avskytt just denna grönsak men idag gjorde mina smaklökar uppror, svek och godtog denna förhatliga nyttoväxt. Hoppas att inga fler förändringar inträffar alltför snart för min kvot är fylld. Jag kan rent av tänka mig skräckscenariot när någon gammal älskarinna kommer och berättar att hon blivit nunna, att min yngsta dotter helt plötsligt spontant städar sitt rum och gör sina läxor, att min skivköparpolare i Väsby plötsligt upptäcker att det där med CD: s inte är så kul och börjar spela golf istället eller att min sambo Agneta inte längre vill se alla sjukhusserier på TV och istället börjar spela dataspel med stark våldsinriktning. Nej inga fler förändringar tack och må den förbannade sommaren snart ta slut så TV: n åter fylls med de olidligt vissna serier vi vant oss vid och så att de inte visar Svenska filmer som fått 4 Getingar i Expressen för de är helt omöjliga att plåga sig igenom.

Det stod i en Finsk tidning om en kleptoman som stal 10 skjortor i Hawaiimodell från en butik men som vid hemkomsten fann skjortorna vara så anskrämligt fula att han fann sig nödsakad att returnera dem till butiken. Om han råkade ut för någon påföljd eller om butiken gladdes åt de fula skjortornas återkomst framgick inte av artikeln.

I en rubrik för en annan Finsk tidning stod att läsa att Ville Valo, sångare och frontfigur i det Finska Heart Metalbandet Him, inte druckit sprit eller haft sex på ett år. Jag befarar att nästa CD kommer att låta gnälligare än någonsin.

Som ni säkert förstår så har jag åter igen tillbringat en vecka i vårt östra grannland och denna gång var det riktigt roligt eftersom den ljudkänslige idioten till granne flyttats till en annan del av Helsingfors och bargästerna på Molly Malones kunde än en gång ha kul och väsnas på det sätt som gärna sker när alkohol förtärs och band är elektrifierade. Eftersom vi har en buss full med härliga musikinstrument och allehanda attiraljer är det båten som gäller till och från Finland men det är efter alla dessa gånger inte mycket jag tycker är särskilt roande. Det är dessutom svindyrt numera och för att ge er ett hum om priserna så räcker det nog om jag nämner att en portion köttbullar med potatismos kostar 110 kr. På hemresan brukar jag vanligtvis få problem med sömnen och denna gång var inget undantag. Vi hade vänt på dygnet och jobbat de flesta kvällarna mellan kl. 22.30 och 03.15 men vid c. 23 tiden var basisten Heikki och jag så trötta att vi släpade oss till hytten och stupade ner i våra kojer. Jag började flyta in i sömnens land då en liten bäbis i någon närliggande hytt började gråta. Den lilla flickan var otröstlig en stund men tystnade slutligen och jag försökte än en gång att gräva mig djupare ner i sömnen men nu var det som förgjort. En stund senare ramlade resten av orkestern in och började med sina nattbestyr och snart lägrade sig åter lugnet och jag kunde njuta av det rogivande ljudet från gitarristen Snucke som vände blad i Motley Crue boken The Dirt. Även detta upphörde till slut och tiden gick och gick och egentligen var det enda som inte gick det att sova. Efter ett par besök på hemlighuset och oändliga varv i kojen kollade jag klockan och då var den 03.00 och det stärkte mig i min trötthet och jag drog ett djupt andetag och kastade mig envist mot sömnen. Jag sjönk djupare och djupare men plötsligt skrattade en man och en kvinna högt och berusat, våra hyttgrannar hade kommit hem. Han lät berusad och uppsluppen men när hon lät kunde jag inte avgöra om hon grät eller skrattade och det störde mig och gjorde mig orolig. Deras högljudda samvaro höll på en bra stund men övergick så småningom i ett samlag som tack och lov inte var lika ljudstarkt som deras konversation varit. Bäst som de pippade och dunkade rytmiskt i väggen somnade jag äntligen och sov ganska drömlöst. På morgonen blev vi väckta av en städare som stack in huvudet för ingen av oss hade ställt någon väckarklocka, kanske i full tillit till att någon annan hade gjort det. Jag hade missat min taxi och fick beställa en ny men nu var jag tillbaka i fostervattnet och det regnade så allt kändes bra. Borta bra men hemma bäst och om ett par dagar kanske jag blir pigg igen.