Synpunkter

Det spekuleras att årets julklapp kommer att bli spikmattan. Konstigt eftersom vi i vanliga fall tycks ha en förkärlek för sådant som är onyttigt och skönt, men nu är det alltså självplågeri som gäller. En hel del människor har redan köpt sig en dylik tingest så vad ska man då ge dem i julklapp? Kanske en nubbkudde att vila sina trötta huvuden på, eller en nåldyna att sitta på vid idogt tv-tittande. Det ryktas att djuraffärerna har börjat köpa in stora mängder med igelkottar då man tror att de inom kort kommer att bli lika populära, om inte mer, som katter och hundar då igelkotten på ett sådant formidabelt sätt matchar de taggiga mattorna.

Chefen för det gigantiska varuhuset i Ullared påstod i ett av tv: s debattprogram att försäljningen av spikmattor redan i somras nådde sin kulmen och att det inte alls skulle bli årets julklapp. Enligt honom blir det dvdfilmer som tar hem försäljningsspelet. Han vet nog vad han talar om och jag misstänker starkt att det blir filmer med inslag av s & m som säljer bäst, eller möjligen filmupptagningar av frejdiga fakirer.

Det är kanske bra för våra hårt ansatta psyken att det gör lite ont i kroppen och jag tror att nästa års stora försäljningssuccé blir en jättestor kolgrill. Där kan den hågade sedan i hemmets lugna vrå gå på kol. Det lär vara väldigt avkopplande för kropp och själ och fötterna blir vackert rosiga. Till sommaren är en större variant för trädgården planerad och det tros att denna kommer att bli nästa stora sällskapsspel och att dans på glödande kol kommer att slå ut både kubb och krocket. Jag har personligen svårt att bedöma tjuskraften i detta nya spel men befarar att det kan bli protester från miljögrupper och organisationer. Det troligaste är nog i alla fall att en doft av brända fötter kommer att ligga tät över nejden lagom till midsommar. Även svärdsslukning kan bli populärt och detaljhandeln har vad jag förstår planerat att sälja hela kit för detta ändamål. I dessa ska ingå alltifrån små slöa smörknivar, för nybörjaren, till en vässad kroksabel, för den som kommit något längre i sitt slukande. Planerna på en specialkomponerad låda med utrustning för eldslukning skrotades på grund av det höga oljepriset och av miljöhänsyn. Det ansågs också att just denna produkt var olämplig i jultider då eldsvådor i tomteskägg kan inverka menligt på den glada julstämningen, och om det vill sig illa för tillverkaren även leda till en stämning i jul.

Världens stora modehus har inte heller de legat på latsidan och tagelskjortan förutspås en lysande framtid. En förespråkare för modeindustrin berättade för mig att man helt enkelt gjort en lite fräckare skärning på den klassiska munkkåpan. I kombination med lite klatschigare färger och mönster tror man starkt på den här nygamla produkten som man är säker på kommer att leda till ett starkt självmedvetande hos konsumenten. Ett sött bälte med en funktionell liten ögla att hänga sin ryggpiska i blir som pricken över i vad gäller denna käcka kreation. Uttrycket, ”man får lida pin för att vara fin”, kommer att vara sant som aldrig förr.

Spikmattan är oavsett om den blir årets julklapp eller inte en succé hos gemene man men i mer penningstinna kretsar är det självklart helt andra produkter som gäller. Det finns knappt ett rikemanshem idag som saknar sträckbänk med steglöst reglage och fjärrkontroll. Dessa människor spenderar en stor del av sin tid vid skrivbord och datorer och då är det skönt att få sträcka på sig ordentligt. Även anställda har fått prova på dessa härliga sträckbänkar och åtdragande av tummskruvar har också utlovats åt tjänstefolket under 2010. Om det här kommer att undgå skattemyndigheterna eller inte får framtiden utvisa men det troliga är väl att tjänstejonen blir förmånsbeskattade.

Jag bör nog erkänna att jag själv inte varken köpt eller provat på det där med att ligga på en spikmatta. Min uppfattning om den kufiska sängen baserar sig alltså helt på hörsägen och har föga eller ingenting med varken forskning eller egna upplevelser att göra. Vad jag har hört från vänner och uppsnappat via media är att en del människor tycker att det är skönt och rent uppiggande att tillbringa en stund på den ovanliga mattan, alltmedan andra säger sig bara bli rent spik matta.

Stod trött och hängde på kundvagnen i kassakön på Willys idag. Jag var lite frånvarande och tänkte på allt och ingenting. Snett ovanför mig till vänster satt en tv som det strömmade reklamfilmer ur. De flesta var tråkigt bekanta sedan tidigare och jag var långt ifrån uppmärksam då jag plötsligt hajade till och spetsade öronen.

”Skaffa dig en fot i graven.”

Sa en hurtig röst från tv: n och jag han tänka, ”va! innan rösten fortsatte.

”Passar till alla granar även kungsgranar.”

Jag blev klart lättad eftersom jag tyckte att det var en väl aggressiv reklamkampanj oavsett vilken begravningsbyrå som stod bakom den. Undrar vad som triggade denna vanföreställning hos mig? Var det kalla Novembervädret, kundvagnen full med mat, tanken på att mina döttrar inte kommer att vara hemma till jul eller bara ouppmärksamhet på grund av trötthet efter ett par nätter med dålig och orolig sömn? Jag köpte i alla fall ingen julgransfot för jag vill inte ha någon gran, så det så.

Jag sitter och skriver det här på en riktigt obekväm pinnstol eftersom min kattgubbe Bonham har somnat i min datafåtölj. Han valde först och jag har som vanligt inte hjärta att putta bort honom. Faktum är att jag är ännu mer obenägen till en sådan åtgärd just idag eftersom den lilla kissen har haft en dålig dag så här långt. Det skitdåliga vädret har gjort att han två gånger försökt att gå ut men vänt på tröskeln. I sitt missmod var han dessutom dum nog att sitta kvar när jag kom ångande, vilket han i vanliga fall aldrig gör, och blev brutalt trampad på svansen av sin blinda husse. Jag som ägde foten som begick dådet kände att det inte var särskilt hårt trampat men att döma av kattens missljud var det en oerhört smärtsam upplevelse. En stund senare efter ytterligare ett försök att gå ut satt den lille hårige gynnaren och grät mitt emellan mig och min sambo Agneta. Man behöver inte vara någon Einstein eller kunna kattspråk för att förstå vad han grät till oss.

”Ta bort det där äckliga och blöta därute! Varför har ni inte gjort något åt det?”

Agneta och jag suckade uppgivet över hans kattgnäll och åkte på lunch. När vi återvände hem låg han alltså i min fåtölj och om jag inte tippar ur honom så lär han bli liggande där i timmar.

Det är idag den 5: e november och julen närmar sig med stormsteg. För mig har den tråkigt nog blivit totalt betydelselös det här året och orsaken till det är mina två ljuva döttrar. De har bokat en resa till solen och försvinner iväg den 7: e december och återkommer tidigt på morgonen den 29 samma månad. Alltså är de borta över jul och då är det inget kul. När vi tröstar oss med, i mitt fall skinka och i Agnetas fall tunga, och för vad som känns som miljonte gången spanar in Kalle och hans vänner så njuter mina otacksamma döttrar av livets goda på Bali.

”Må monsunregnen fördärva era frisyrer snorungar!”

Muttrar jag ogint men önskar dem givetvis en fantastisk semester trots att de mördat julen för sin åldrande far. Just nu är jag en bitter gammal gubbe men om de kommer ihåg mig på fars dag på söndag så tänker jag bli mer vänligt inställd.

Jag vill också klargöra att när Agneta och jag tröstar oss till jul med skinka och tunga så är det maträtter jag talar om och inget annat.