Synpunkter

Satt häromdagen på fiket utanför matvaruaffären i Orminge centrum och kontemplerade över tillvaron. Jag avskyr att handla mat och var därför en av de som ihärdigast gjorde vågen då fiket nyligen byggdes till vid en renovering av hela butiken. Jag är inte till någon som helst hjälp inne i affären och sambo Agneta är bara glad att slippa släpa runt på mig. Min stora stund kommer när vi är hemmavid och mina ypperliga muskler med stor bravur bär in varorna. Nu finns det alltså ett toppenfik alldeles utanför kassorna och i princip skulle jag kunna slå mig ner vid ett av borden och lugnt invänta att Agneta handlat färdigt men jag blir svårt skuldmedveten om jag gör det utan att köpa en fika så det blir oftast en kaffe. Då har jag betalat för att få sitta där och suga på en kopp i godan ro och det känns bra.

Tio kronor senare var jag försjunken i djupa tankar och det är ovanligt för mig. Jag fyller så gott som all vaken tid med någon aktivitet och även när jag hemmavid dricker en kopp java så lyssnar jag nästan undantagslöst alltid på en cd. Eftersom jag är en aktiv lyssnare så tränger detta öronarbete undan alltför stora tankar och jag glider omkring i musikens värld med munnen full med kaffe. Det är klart att inte ens ett begränsat intellekt som mitt går att helt stänga av med hjälp av bara lite musik och en och annan fundering slinker igenom men i princip så är det bara på fiket som jag helt och hållet ägnar mig åt tankeverksamhet. Några större djupsinnigheter hade jag inte ännu åstadkommit då jag hörde en kvinna röra sig en bit framför mig. Det fanns gott om lediga platser så jag var inte helt imponerad när hon frågade om hon fick ställa ifrån sig något på ”mitt” bord men jag sa artigt att det gick utmärkt. Av hennes kroppsrörelser och röst kunde jag dra slutsatsen att det var en äldre dam och hon lät inte helt frisk. Hon mumlade något om glasögon, hasade omkring lite och satte sig tungt ner på stolen mitt emot min. Det var tyst i någon sekund och sedan började hon prassla med en karta med medicin. Bäst att ignorera tanten tänkte jag och försökte att åter igen få igång hjärnan med det intellektuella siktet inställt på de stora filosofiska spörsmålen. Då började den inkräktande damen plötsligt att låta, och konstigt lät det. Korta stackattoljud långt nere i bröstet kom hackande ur henne i en till synes oändlig ström. Psykfall tänkte jag och förbannade bittert det faktum att man inte ens kan få avnjuta en kopp kaffe utan att få en galning på halsen. Om det ska vara på det här viset så är det till och med bättre att gå med in i den förhatliga matvarubutiken tänkte jag och gjorde mitt yttersta för att förtränga dårfinken. Damen fortsatte att stöna men efter en stund började hon även lägga in begripliga ord i stönfloden. Jag uppfattade, servett, vatten och hämta. Det var ungefär då som jag insåg att damen inte var knäpp utan snarare hade svåra plågor. Bäst att fråga, tänkte jag, och gjorde det. Det visade sig att hon hade hjärtproblem och behövde vatten och servetter för att kunna ta sin hjärtmedicin på ett mer effektivt sätt. Fånigt nog var min första tanke inte en analys av tantens sjukdomstillstånd utan en helt ovidkommande och rätt korkad tanke. Vad skulle hon ha servetterna till? Vattnet var solklart men vad tusan skulle gumman göra med ett par servetter. Kanske hade hennes tabletter bieffekten att hon började tugga fradga, spekulerade jag enfaldigt. Jag hade inte en susning om var jag skulle kunna hitta varken det ena eller det andra åt henne och tyckte inte att den tjugokronorssedel hon viftade med hjälpte upp situationen ett endaste dugg.  Mumlande något om att jag var blind började jag rotera i min stol för att lista ut ett sätt att hitta de saker damen behövde. En man vid ett intilliggande bord uppfattade situationen och kom rådigt till undsättning. Strax efteråt återkom Agneta och jag berättade genast för henne vad som stod på. Agneta spanade med en professionell blick, hon ser på alla tv-program med medicinsk anknytning, in damen och kunde kanske inte ställa en diagnos men kunde sakligt konstatera att damen inte såg frisk ut alls. Vi erbjöd oss att köra henne till sjukhus men hon sa att de inte kunde göra något för henne och att hon redan besökt ett flertal hjärtspecialister. Hon ville inte heller bli kört hem och hon bodde helt nära. Vi fick godta detta men lovade att återkomma för att kolla upp henne när vi handlat klart. På tillbakavägen såg Agneta damen sakta stappla i riktning mot sitt hem.

För mig var händelsen jobbig på flera plan. Trist att känna att min blindhet var ett hinder då jag helst av allt skulle velat springa iväg som en ivrig vinthund för att undsätta den nödställde. Jobbigt också att ha haft så onda tankar om henne då jag av hennes läten att döma trodde att hon var en knäppgök och för att hon invaderat mitt revir. Så ont som hon hade så hann hon självklart inte längre och vem hade hon oturen att sätta sig vid om inte en snarstucken sur enstöring till blinning.

Vi lär vandra i denna jämmerdal för att lära men vad just denna lektion betyder vet jag inte ännu. Jag ska lista ut det men först så ska jag laga till en kopp kaffe och lyssna på en cd och ve den som kommer och stör.

Idag kom de musikaliska upplevelserna slag i slag. Åkte ner till centrum och på bilradion började programmet P4 Live och det var de nya storheterna från Upplands Väsby, H.E.A.T. som strömmade ut i etern. Jag hann bara höra en låt men slogs av hur bra det lät och att det kändes på riktigt. Ett band som verkar lira precis det de gillar och dessutom gör det oerhört bra. Att få göra det är ett privilegium och ibland längtar jag själv tillbaka till tiden i skitiga replokaler då det enda som var viktigt var den musik man skapade tillsammans med sina spelkamrater. Klurig text var det också,”I don’t want to be here but I want to be there for you.”

Vi anlände till centrum, bilstereon tystnade, jag öppnade bildörren och rakt in i mina hörselgångar kom nästa musikupplevelse farande. Orminges dragspelskung nr. 1 stod parkerad vid ingången till COOP och ”drog” av en trudelutt. Högerhandens fingrar jobbade ihärdigt men han hade rationaliserat friskt vad gällde basgångar och lirade samma baston hela tiden. Ibland var det rätt ton men oftast inte. Han jobbade hårt med att få bra publikkontakt och sa käckt hej till alla som gick förbi. Ett väl genomtänkt framträdande som borde gett bra klirr i hatten. Jag gav honom ingenting och har ärligt talat haft dåligt samvete över detta resten av dagen. Man borde faktiskt stödja sina kollegor men jag blev så distraherad av basgångarna att jag glömde att lätta på lädret.

När vi någon timme senare kom hem så hade jag ett skivpaket i postlådan. Det gör mig alltid glad och idag blev jag gladare än vanligt eftersom det var en cd och dvd med en av mina absoluta husgudar, James Taylor. En livekonsert från The Trubadour med förnämliga medmusiker och delad scen med Carole King. Bara storverk från 70-talet och både Taylor och King i toppform både vad beträffar musiken och mellansnacket. James taylor är så bra på att ta en publik och att förmedla både djupsinnigheter och roligheter att han borde anställas för att ge de svenska kollegorna i singer songwriterfacket lektioner för de är allt som oftast pinsamt dåliga och inåtvända.

Halva dagen är kvar och jag hinner nog med fler höjdare och säkert också ett och annat lågvattenmärke till innan det är dags för en talbok och ett möte med John Blund.  

Så tog sig då min yngsta dotter Mimmi 19 ut i stora världen till slut. Det satt långt inne och innebar en rad ombokningar och jag hoppas att hon nu inte har tagit sig ur askan och i elden. Australien är den plats hon och hennes reskamrat Niklas nu har intagit och jag hoppas att världsdelen och Mimmi ska komma väl överens.

Som uppmjukning har de två reskamraterna spenderat nästan två veckor i Sidney men trots att det var både varmt och fullt med ös i denna livliga storstad så har de nu fortsatt till den betydligt mindre men klart varmare Cairns i delstaten Queensland. Där ska de söka jobb och det första alternativet de talade om var ett kneg på en lantgård. Visst gillar Mimmi lantlivets fröjder och att plocka frukt lät vettigt men när jag läste att hon kanske skulle få lov att mjölka kor skrattade jag så hårt att jag nästan trillade ur min fåtölj. Hon funderar också på att jobba som nanny vilket åter igen fick mig att bryta ut i högljudd munterhet eftersom Mimmi inte alls är särskilt förtjust i barn, tvärtom faktiskt, men illbattingar är kanske ändå att föredra gentemot kor. Vad det nu än blir för jobb så gör jag vågen i hennes ära eftersom hon ger sig hän med ett sådant öppet sinnelag och plockar vuxenpoäng i drivor.

Kunskap är som bekant makt så Mimmis ömma moder tillika min sambo Agneta gjorde raskt efterforskningar på nätet om cairnes. Om detta var tänkt att lugna oss som varande oroliga föräldrar så blev det totalt förfelat. En del av året är det tydligen badförbud eftersom det då finns giftiga fiskar i vattnet. Inga problem i sig och det lär finnas massor med härliga pooler men med tanke på Mimmis anarkistiska beteendemönster så hoppas jag innerligt att hon inte får syn på någon skylt om badförbud. Gör hon det så hoppar hon obönhörligen i plurret bara därför att man inte får.

En annan oroande sak Agneta luskade ut är att det i floderna i området finns krokodiler. Även Mimmi bör väl ha vett att inte bada med dessa monster, som säkert inte är alls lika gulliga som Snappy, men hon kunde inte ens åka till Bali på semester utan att bli biten av en tiger så jag är med rätta orolig. Det var förvisso en liten tiger men det är nog inte någon lek att bli biten av en liten krokodil heller.

Jag har sedan länge drillat mina döttrar att höra av sig när de blir väldigt sena eller inte kommer hem alls och nu när Mimmi är i känguruland så får jag ostört sova även på småtimmarna. När hon fortfarande var hemma väcktes jag otaliga gånger vid okristliga tider av högljudda meddelanden från min mobil att ett sms inkommit. Nu har hämndens tid stundats och om vi ringer till Mimmi när det är läggdags här så får vi äran av att väcka henne i ottan. Hon låter helt mosig och förvirrad och det är verkligen njutbart. Vilken tur att det via telefonkort är så billigt att ringa att vi inte behöver visa någon måttlighet alls utan kan ringa nästan varje morgon och riktigt rå om henne.