Synpunkter

Det meddelades på nyheterna idag att det i USA kommer att bli tillåtet att sälja kött från klonade djur inom en 5 års period. Det skulle enligt experterna inte gå att finna någon skillnad på kött från klonade djur och andra icke klonade dito så det fanns enligt dem ingen anledning att ha ett förbud mot sådant kött. Jag kommer alltså inte att märka om jag har kött från kalven Kurt, kalven Kurt 2 eller kalven Kurt 3 på frukostmackan, i alla fall inte smakmässigt. Låt oss nu hoppas att amerikanerna inte börjar göra likadant med sina presidenter för det vore förfärligt. Vänta nu lite, har det inte redan nu funnits två George Bush?

Att det går bra för Sverige och den svenska ekonomin är något vi matats med från våra styrande och i media under en längre tid nu och om det stämmer så är jag den förste att ropa hipp hurra! På Grammisgalan delade regeringen, representerade av Carl Bildt i en kostym så ful att det var skönt att vara blind, ut ett exportpris eftersom vi tydligen är världens tredje största musikexportörer och det skall med rätta uppmuntras. Det är gott och väl men rimmar illa med nästa dags kulturnyhet, den att kommunala musikskolan skall få sina bidrag nerskurna igen, för det är inte första gången. Samma behandling har redan drabbat riksteatern för trots att nu Sverige går så bra så är tydligen kultur mest något som angår de tre fyra största tätorterna där det naturliga publikunderlaget och ekonomin finns. Ett uttryck mina föräldrar brukade använda när jag var liten passar bra för att uttrycka vad jag känner inför regeringens kulturpolitik eller brist därpå, "skit givare och tillbakatagare"! Det svenska musikundret som jag inte anser vara något under utan ett resultat av skapade chanser i form av, replokaler till vettigt pris, bred musikundervisning även denna till ett överkomligt pris och med duktiga och engagerade lärare och en spin off effekt av att en rad svenska artister som ABBA, Ace Of Base, Europé och Roxette slagit stort utomlands och banat vägen och satt oss på musikkartan.

Kulturen brukar rent historiskt blomstra när ekonomin är på topp så jag undrar om det verkligen går så bra för Sverige som det påstås för ska bedömningen utgå ifrån hur de viktiga kulturinstitutionerna behandlas så går vi med tiggarstaven. Slutligen vill jag bara säga att jag tycker att det är en självklarhet i ett välfärdsland som Sverige att en vettig fritidssysselsättning för barn, ungdom och även vuxna finns och att ett vettigt kulturutbud skall göras tillgängligt oavsett vilken kommun man råkar bo i. En meningsfylld fritid kommer dessutom att bespara samhället enorma pengar oavsett om vi får fram någon ny Peter Forsberg, ett nytt ABBA eller en Strindberg för alla behöver känna att de har något vettigt och skapande att göra och det spelar faktiskt ingen roll om det är hockey, fotboll, gospelsång, målning, dans eller att lira bas bara det är kul och upplyftande för kropp och själ.

Oj vilket brandtal det här blev och det var inte riktigt meningen men jag blir så upprörd när politiker svassar och ler välvilligt i glassiga sammanhang och sedan som en värsta Brutus sticker kniven i en när spotlighten är släckt, dåligt!

Jag hade under förra året en hel del med Scandic hotells att göra och det var i sanning ett rent nöje. Maken till tillmötesgående, effektivitet och vänlig service och skicklig personal får man leta efter. Med Synliga gjorde vi ett par Blind Date föreställningar på Scandic hotell och förutom den lilla missen att vaktmästaren på Scandic vid Infra City hade larmat lastbryggan och gått hem då vi skulle lasta ut vår ganska omfattande ljudanläggning och den fick bäras ut via lobbyn istället så gick allt som smort. Jag avslutade även året med Mr. Coil med några gig på det lilla blå Scandic hotellet i Upplands Väsby och då genom att rocka på deras julbord. Samma sak där vad bemötande, skicklighet och service beträffar en helt igenom lysande upplevelse som värmde oss långt in i våra mörka och luttrade musikerhjärtan. Att just hotellkedjan Scandic har en klar och tydlig handikapp politik gör inte saken sämre och då slog det mig att det verkligen kan komma alla till godo när man gör en miljö tillgänglig. Att blinda, döva halta och lytta är på mammas gata på ett av dessa hotellrum är otroligt bra men fördelen är att även en gäst vilken som helst som haft osedvanligt roligt vid ett julbordsbesök eller en omfattande barrunda kan verkligen dra nytta av den vänliga miljön. Tänk dig själv hur du efter en oräknelig rad härliga drinkar i goda vänners lag känner att det är dags att dra sig tillbaka till ditt rum för välbehövlig vila och återhämtning. Du kisar med ögonen och kan knappt se ett dugg och det du faktiskt kan se rör på sig på ett mycket förunderligt och obehagligt vis. Det susar som av Hammarforsen i dina öron och dina ben har för länge sedan förvandlats till ett gummiliknande material som får dig att svaja och fara hit och dit på ett synnerligen oförutsägbart vis och dina armar och fingrar skulle nog gå att använda om du bara kom ihåg vad de var till för men nu håller du bara upp dem framför dig som en fjuttigare variant av Frankensteins monster. Du är med andra ord helt borta och svävar i stor fara för att bli vald till ordförande i DRF, Dingbollarnas Riksförbund. Att ta dig till rummet visade sig inte innehålla några som helst hinder och du ramlar in i ditt skönt tillgängliga rum dreglande och mumlande fyllemantrat, sova. Av någon okänd anledning har du nyckelkortet i munnen men inte ens då är det svårt att få in det i nyckelhålet och med ett klick är du lyckligt inne på rummet och kan ta dig upp i stående och målmedvetet hasa vidare mot badrummet. Ingen tröskel att snubbla på men det gör du ändå och faller in i badrummet där du sätter högerfoten med ett plask i toan och vidare rätt in i duschen och det går smidigt som en dans eftersom dörren till duschutrymmet glider upp lätt som en fjäder vid minsta beröring. Som en fura faller du och lyckas lägga armen rätt över reglaget och får utan minsta besvär en skön och uppfriskande dusch och vattnet har tack vare den ultramoderna vattenblandaren en härlig och alldeles lagom temperatur. När du efter 30 sekunder fattat vad som hänt och fått nog lyckas du med en högerkrok stänga av vattnet för tänk så lätt allting går i denna anpassade miljö. Samtidigt som du försöker dra av dig dina blöta kläder kryper du mot dörren för nu är det sängen som gäller. Den här gången snubblar du inte på den obefintliga tröskeln men det beror nog bara på att du inte står upp, men du ler förnöjt åt hur bra det går. Framme vid sängen har du lyckats få av dig alla kläder utom strumporna men det är bara den ena som är blöt så de får sitta kvar och du häver dig upp på sängen och tack vare den utomordentliga fjädringen studsar du genast upp faller handlöst ner på andra sidan där du först med ett stön och sedan en belåten suck somnar för en natts välbehövlig vila med huvudet under nattduksbordet. När du nästa morgon vaknar med hjälp av telefonväckningens glada signal och slår pannan i nattduksbordets undersida är det första du lägger märke till efter vintergatans alla stjärnor att du själv har hjälpt till att anpassa miljön genom att lägga ut ett klädspår som leder ända fram till toan som du är i skriande behov av och det känns tryggt att du med säkerhet kommer att hitta dit i tid. Som om det inte räckte med denna perfekt anpassade miljö så kröns det hela genom att det ingår en formidabel frukost i rummets pris, eller om du föredrar en kopp svart kaffe. En sak är i alla fall säker även du blir vänligt bemött trots plåstret i pannan, dina fuktiga kläder, hålen på byxornas knän, din irrande blick och det faktum att du fortfarande har nyckelkortet i munnen och kaffefläckar på skjortans framsida.

Såg på TV-programmet Toppform igår på TV 1 och Synligas koreograf och tillika steplärare Graham Tainton var med. Vi vet att han är en grym steppare och en dansmästare av stora mått men att han även kunde boxas kom som en överraskning för oss. Vi inser att hotet om att dra oss i öronen bara är en västanfläkt mot vad han skulle kunna göra om vi inte skärper till oss på lektionerna i fortsättningen. Jag tänker aldrig mer käfta emot på steplektionerna för ett nyp i örat och sedan en snabb slagserie vill man inte råka ut för. Det är i sanning tur att Graham är en av de kärleksfullaste människor jag mött och faktum är att det är större chans till en björnkram än en smocka.

?Oh Graham by the way, we love you!?

Bingolottos nedåtspiral som fört programmet från prime time på bästa TV kvällarna på TV 4 till en trött söndags sändning har nu nått slutet och programmet flyttas nu till TV 4 plus. Visserligen slår man på stora trumman eftersom det nu är lördagar som gäller men kanalen har nog inte många tittare på den kvällen till att börja med och kan kanske inledningsvis få några fler men Bingolottos nedåtspiral kommer nog inte att stoppas genom den här flytten, tvärtom. Bingo på en lördagskväll är knappast det lyft som kommer att försätta mig eller så särskilt många andra i trans och jag undrar vem som kommer att gilla både Amy Diamond och Mats Ronnander och det är nog försvinnande få som tycker att det är den ultimata artistkombinationen det skall bjudas på i premiärprogrammet.

Nu måste jag villigt erkänna att det inte är hög kvalitet på programmen som gör att man fastnar som en fluga på en klisterremsa utan en rad andra omständigheter. Jag fastnar obönhörligt nästan varje vardagskväll från 18.30 framför burken och med TV 4 plus som helt givet val. Jag är mätt, trött och har nyss tagit hand om disken och är i allra högsta grad mottaglig för utbudet på just denna kanal just då. Först tittar jag med fascination på Judge Judy där man skryter med att det är riktiga människor och riktiga rättsfall. Domare Judy själv är vän och mysig som en Grizzlybjörn med nageltrång, styr sin rättssal med järnhand och pekar med hela armen och skriker åt de offer hon fått i sitt våld. Här har ingen några jurister till sin hjälp och talar i egen sak så gott de kan och det är inte alltid så lätt. Judy talar gärna om för de närvarande att de är barnsliga, oaktsamma, oansvariga och inte sällan att de är korkade och förmodligen inte har alla hästar hemma men konstigt nog upplever jag oftast att hennes bedömningar i själva målen är riktiga. Efter det att domare Judy gett sitt domslut görs en kort intervju med de inblandade där de får chansen att kommentera fallet och utslaget men det är nog inte lätt att säga något vettigt när man precis blivit överkörd av en ångvält eller brottats med en ilsken Grizzly. Det är förnedrings TV av yppersta klass och jag tror att en av anledningarna att jag gillar det så mycket är att jag innerst inne är glad att inte vara där utan sitter säker, lugn och ohotad hemma i min TV fåtölj.

När Judge Judy är slut börjar förkvällens stora höjdpunkt, Dr. Phil. Denne självgode, uppblåste besserwisser till TV psykolog kan verkligen göra bra underhållning av människors problem och bekymmer. I bästa underhållningsstil blandar Dr. Phil vettiga djuplodande analyser med billiga skämt, talesätt och höjer ibland rösten i indignation eller tar till sin gnälligaste stämma för att understryka sin ståndpunkt. Att han dessutom är uppbackad av en stor stab av kompetenta medarbetare gör att han aldrig blir någon svaret skyldig. Det är ofta människor med knackig ekonomi som ställer upp och vädrar sin smutsiga byk inför millioner tittare och då händer det allt som oftast att den godhjärtade Dr. Phil i slutet av showen erbjuder kostnadsfria vistelser på fina och svindyra behandlingshem eller gratis psykolog eller experthjälp och då går hela studiopubliken ner i spagat av hänförelse och applåderar så att händerna glöder åt hans generositet. Att dessa urfattiga och problemtyngda människor ställer upp kan jag till viss mån förstå men ibland är det folk från medel eller övre medelklassen som vänds ut och in i showen och då undrar jag vad drivfjädern är. Är det så kul att vara med i rutan att man gör det på vilka villkor som helst.

"Det var som fan Harry, att du var en hustrumisshandlande pedofil, sol och vårare och psykopat hade jag faktiskt ingen aning om, och vi har ju ändå bott granne i tjugo år."

"Jo det har varit lite jobbigt men nu har jag fått vara med i Tv så nu känns det bättre."

Jag sitter i alla fall klistrad som en Asgam med stjärtfjädrarna i en limburk ända till programmets slut och klockan blivit 20.00 och det skall börja en rad bra program och då går jag till stereon och sätter på en CD istället för jag är ju inte beroende av TV.