Musikaliska upplevelser
Idag kom de musikaliska upplevelserna slag i slag. Åkte ner till centrum och på bilradion började programmet P4 Live och det var de nya storheterna från Upplands Väsby, H.E.A.T. som strömmade ut i etern. Jag hann bara höra en låt men slogs av hur bra det lät och att det kändes på riktigt. Ett band som verkar lira precis det de gillar och dessutom gör det oerhört bra. Att få göra det är ett privilegium och ibland längtar jag själv tillbaka till tiden i skitiga replokaler då det enda som var viktigt var den musik man skapade tillsammans med sina spelkamrater. Klurig text var det också,”I don’t want to be here but I want to be there for you.”
Vi anlände till centrum, bilstereon tystnade, jag öppnade bildörren och rakt in i mina hörselgångar kom nästa musikupplevelse farande. Orminges dragspelskung nr. 1 stod parkerad vid ingången till COOP och ”drog” av en trudelutt. Högerhandens fingrar jobbade ihärdigt men han hade rationaliserat friskt vad gällde basgångar och lirade samma baston hela tiden. Ibland var det rätt ton men oftast inte. Han jobbade hårt med att få bra publikkontakt och sa käckt hej till alla som gick förbi. Ett väl genomtänkt framträdande som borde gett bra klirr i hatten. Jag gav honom ingenting och har ärligt talat haft dåligt samvete över detta resten av dagen. Man borde faktiskt stödja sina kollegor men jag blev så distraherad av basgångarna att jag glömde att lätta på lädret.
När vi någon timme senare kom hem så hade jag ett skivpaket i postlådan. Det gör mig alltid glad och idag blev jag gladare än vanligt eftersom det var en cd och dvd med en av mina absoluta husgudar, James Taylor. En livekonsert från The Trubadour med förnämliga medmusiker och delad scen med Carole King. Bara storverk från 70-talet och både Taylor och King i toppform både vad beträffar musiken och mellansnacket. James taylor är så bra på att ta en publik och att förmedla både djupsinnigheter och roligheter att han borde anställas för att ge de svenska kollegorna i singer songwriterfacket lektioner för de är allt som oftast pinsamt dåliga och inåtvända.
Halva dagen är kvar och jag hinner nog med fler höjdare och säkert också ett och annat lågvattenmärke till innan det är dags för en talbok och ett möte med John Blund.
