Fantasy men det finns gränser

En av mina kära döttrar köpte häromdagen ett dataspel för pengar hon förtjänat genom att en hel eftermiddag ha slavat vid datorn åt sin grymme fader. Det var ett nytt ”Sims” och hon har varit ett stort fan av deras spel i åratal.
När jag idag per telefon frågade henne om det nya spelet så visade det sig att hon inte var helt imponerad. Tanken var att det skulle vara en variant av ”Game Of Thrones” eller liknande fantasy men illusionen fungerade inte på henne. Det sprack på en detalj som för min dotter totalt förstörde känslan i fantasivärlden hon besökte i sin dator. Att det förekommer massor av underliga artefakter i berättelser av fantasykaraktär är inget problem när det gäller trovärdigheten och pinnar man kan vifta med och få magi att uppstå är helt i sin ordning även utan att man hotar med storsmockan eller trollspö. Det är också fullt trovärdigt med magiska svärd, ädelstenar med ofantlig kraft och att fiender man besegrat och huggit ihjäl återuppstår som zombier. Det som knäckte just det här spelet var att det fanns en diskmaskin i något som skulle föreställa en slags medeltidsvärld. Hallå en diskmaskin hur otroligt får man göra ett spel egentligen?
Personligen har jag alltid haft samma känsla inför saxofonister när det ska vara rock’n’roll. Bort med tutan och fram med guran! Måste dock medge att jag har svårt att hålla fast vid min tes när ”the big man” blåser på med Bruce Springsteen eller när Edgar Winter löder som bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0