Synpunkter

Dörrklockan ringer och på bron står någon ung människa med hela munnen full av inövade säljfraser och famnen full av produkter.

Om det är jag som öppnar blir det sällan något köp, och som jag berättade tidigare så drev jag under min avmagringsperiod en stackars kokosbollsförsäljare på flykten.

När sambo Agneta möter upp i dörren är det däremot en helt annan kopp te som gäller. Hon har väldigt svårt att motstå de unga människornas bedjande ögon, tycker i grunden så oerhört synd om dem, att hon gång efter gång gör ett stödköp.

Det köp i välviljans tecken som mest avspeglar hennes godhjärtade natur är när hon köper tulpaner. Inte bara en bunt utan oftast två. Inget fel på dessa vackra blommor förutom det faktum att om man köper dem av en ung nasare vid sin port så dör blomsterkvasten obönhörligen redan dagen efter inköpet.

Detta vet alltså Agneta men kan ändå inte låta bli att lyckliggöra den unge försäljaren.

Nyckelordet är alltså välvilja, men det går nog att kalla det för något annat också.

En annan form av möjlig välvilja var när man på tv visade Sveriges förlustmatch mot Ukraina i repris.

Vem i fridens namn vill se en sådan usel uppvisning i feghet och vankelmod en andra gång? Det bör ha varit försvinnande få som inte kände till resultatet och som satt vid reprisen och upplevde gastkramande spänning.

Välvilja från tv-ledningens sida eller något annat, det är frågan?

Jag undrar också vilken missriktad välvilja som fick ledningen för fotbolls-EM att låta turneringen gå i Polen och Ukraina.

Båda dessa länders fotbollssupporters verkar helt intelligensbefriade och minst sagt högerextremistiska. Kanske tänkte man välvilligt att nazisthälsningar, rasistiska hatkörer, beskjutning mellan läktarna med fyrverkeripjäser och vilda slagsmål är liktydigt med bra drag på publiken.

Är det välvilja eller något annat?

I Syrien har nu våldet trappats upp ytterligare och är idag ett rent inbördeskrig.

Civilbefolkningen är hårt drabbad och övergreppen mot barn är ett flagrant brott mot mänskligheten. Tortyr, lemlästning och ett groteskt användande av barn som skydd för de egna soldaterna i form av mänskliga sköldar vid strid och på pansarvagnar är något den grymma regimen satt i system.

FN fördömer i de starkaste ordalag, vilket på diplomatspråk är liktydigt med ajabaja och fy. Omvärlden visar alltså ingen som helst välvilja mot den Syriska regeringen men räcker det med ett uppuppuppfinger när det är frågan om mord och kränkande av alla mänskliga rättigheter?

Jag är inte tillräckligt insatt i frågan och är rädd att det än en gång är frågan om cynisk storpolitik. Kanske tycker en del västliga ledare att det är bättre med en blodig västvänlig regim än några islamister som vill gå sina egna och koranens vägar?

Kanske är det lukrativa vapenaffärer som än en gång gör att Ryssland inte tycks tycka som resten av världen?

Jag får kanske lov att lugna ner mig ett spadtag och välvilligt se på Syriens väpnade konflikt som en inre angelägenhet?

Hemma i mitt bo i Saltsjö-Boo är det gudskelov inget krig, men det ser ut som om det vore ett. Fyra sjuveckors kattungar leder till en oreda som ibland är svår att förstå.

De små sötnosarna har visserligen lärt sig att gå i lådan för att uträtta sina behov men lyckas även sprätta sand över hela huset. Om de lyckas förpassa tillräckligt med sand över kanten så tror de att lådan växt och gör sin grej även utanför.

Kattmamman Lola följer sina instinkter och har börjat bära mjukmat till sina telningar. Något av en överloppsgärning eftersom tre av dem redan äter vid den vanliga matskålen. Agneta och jag försöker med största möjliga välvilja acceptera hennes piffiga tilltag att bära in illaluktande kattmat till olika platser i huset där hon gärna gömmer den under lämplig matta. Hurra, kattmat under mattorna som är så modernt och nästan lika chickt som hårdstampat jordgolv!