Synpunkter

Som liten parvel plöjde jag mig igenom ett och annat seriemagasin och för en ung människa var det höjden av underhållning. Jag hade en försvarlig bunt med tidningar men låg ändå i lä jämfört med min yngre kusin Ulf som hade en hel kökssoffa full med dyrgripar.

Detta hände sig för väldigt länge sedan och för att ni verkligen ska förstå hur fjärran dessa tider är så kan jag berätta för er hur världen var beskaffad på den tiden.

Ingen hade mobiltelefon och det fanns därför heller inga störtsköna appar att ladda ner och roa sig med. Tv-spel kunde man titta sig i månen efter och det var ingen som jag kände som hade en videobandspelare. Slog man igång sin gamla kära dumburk så fanns det två kanaler, men de var åtminstone i färg.

Faktum är att det här är så rysligt länge sedan att skivindustrin oroade sig för att försäljningen av kassettband skulle stjälpa branschen. Eftersom just den industrin alltid varit mån om att själva vara de enda som lurar stålarna av sina artister kan man med lätthet inse hur skraja de var för våra egenkomponerade blandband.

Låter det som ett skräckscenario och som om vår tillvaro var tråkig och grå?

Det var det inte för det fanns kvalitetsknivar från Mora, brudar, rysligt intressanta kataloger från Hobbex, soliga somrar, snörika vintrar och massor av serietidningar.

 

Jag läser fortfarande massor men aldrig någonsin ett seriemagasin. Det finns helt enkelt inga inlästa som ljudbok, och lika bra är väl det. Det är nog illa att jag fortfarande är en långhårig rocker i jeans och t-shirt. Fattas bara att jag dessutom skulle tillbringa all fritid med att insupa X 9, Buster och Modesty Blaise liggande på rygg hemma hos kusin Ulf. Jag tror inte ens han läser dessa blaskor längre då hästar, jobbet och hans egen version av den sköna Helena tar upp all hans tid.

Även om nu inte jag hängt med i serietidningsvärlden de senaste 30 åren så inbillar jag mig att de som fortfarande finns kvar har följt med sin tid. Jag tänker därför ta mig friheten att gissa hur en titt i dessa gedigna alster skulle te sig idag.

 

Spindelmannen

 

Spindelmannens tillvaro har alltid hängt på en skör tråd. Det som slutligen knäckt den urstarka hjälten är inte nattsvarta bovar och ökad kriminalitet i dess vanligare former utan hans hemstads alla graffitikonstnärer. Klättrande på fasader har vår hjälte fått så många färgfläckar på sin kostym att han ser sjabbig och oattraktiv ut. Hans tvätträkning har fullständigt knäckt hans budget och det står en ständig stank av terpentin runt honom.

Spindelmannen har därför börjat sitta hemma vid datorn istället och lär vara en fena på att nätverka. Där det finns en world Wide webb finns det en spindelman.

 

Kalle Anka

 

Ingen svensk som inte varje julafton fyllnar till rejält och somnar före kl. 15.00 kan glömma den livliga Disneyfiguren. Att Kalle Anka även tycks ha inspirerat ”sångaren” Håkan Hellströms val av scenkläder håller även det dårpippins minne vid liv. Ibland är det faktiskt skönt att slippa se! Det verkar som om Kalle även inspirerat Håkan Hellström rent sångtekniskt. Ibland hjälper det inte att vara blind!

Trots Kinas inflytande över världsekonomin och utvecklingen i stort så har ändå Kalle och hans vänner ännu så länge klarat sig ifrån att hamna i köttgrytorna och stekfaten på någon kinakrog. Om det skulle hända så skulle ”Pekinganka” få en helt ny mening för oss.

Det är också så att Kalle Anka själv fortfarande är vårdnadshavare för sina brorssöner trots att hela familjen saknar kläder på underkroppen. Kanske tur för Kalle att han bor i Ankeborg och inte i Sandviken där de sociala myndigheterna verkar tillåta sig att begå vilken anka som helst utan att skämmas.

Beträffande brorssönerna så har de med tiden blivit fler eftersom Kalles bror ständigt tycks yngla av sig men inte verkar vara särskilt intresserad av att ta hand om sin avkomma.

Knatte tycks aldrig växa upp och är rent förfärande barnslig.

Fnatte har diagnostiserats med en rad bokstavskombinationer men klarar sig på dt hela bra.

Tjatte är nog den av bröderna som är mes med sin tid, och har även ändrat stavningen på sitt namn till Chatte. På den negativa sidan kan nämnas att han sällan är ute och leker med sina bröder numera eftersom han mår som bäst framför en dator.

Broder fyra är adopterad av Kalles bror men precis som med sin egen biologiska avkomma har han överlåtit ansvaret för adoptivsonens uppfostran på Kalle. Blatte är vackert brun och oerhört intresserad av dans. Detta skulle vara helt i sin ordning om bara den lilla ankungen haft en bättre rytmkänsla. Som det nu är kan han i bästa fall åstadkomma en hyfsad fågeldans men inte mer.

Brorson nummer fem heter Matte, men är inte mycket att räkna med eftersom han jämt är trött.

Ankunge sex, Latte, fikar ständigt efter uppmärksamhet och kaffe.

Till sist i brödraskaran så har vi Ratte. Han har namnet till trots svårt att få riktig styrfart på tillvaron och är mer än lovligt nyfiken på attributen hos det motsatta könet.

Beträffande patriarken själv, Joakim Von Anka, så är han oerhört nöjd med tillvaron.

Ankeborg har äntligen fått borgerligt styre och von anka uppskattar alltid skattelättnader.

Han lär även ha haft mer än en fjäder med i spelet då styrelsen i Nordea röstade igenom hyrandet av en lyxlägenhet åt topphönset. Att samma fågel även får 100 miljoner i bonus vid fyllda 60 ansåg herr Von anka vara fullt rimligt. Att småspararna tyckte att den som beslutat om dessa kostsamma bonusar var ett ägg hade Joakim Von anka ingen förståelse för.

Det har även hänt saker utanför den innersta ankfamiljen och Uppfinnar Jocke är som vanligt i full gång. Att uppfinna nya saker verkar dock i dagens läge vara alltför kostsamt och långrandigt och därför har den gode uppfinnaren de senaste åren helt ägnat sig åt att göra nya appar till fruktansvärda mobiler.

Att Madame Mim startat en hälsokostkedja förvånade ingen i Ankeborg, även om det florerat illvilliga rykten om kvacksalveri, men att Magica De Hex öppnat restaurang fick ett och annat ögonbryn att höjas. Stark och förtrollande välsmakande mat serverar hon iklädd sombrero, och namnet på hennes matställe är självklart ”Hex Mex.”

 

Batman

 

På min tid sa vi Läderlappen och i tidningen Mad hette han Läderläppen.

Jag är tämligen säker på att han är kvar i Gotham City med sin trogne vapendragare Robin vid sin sida.

Antalet uppklarade fall har dock sjunkit drastiskt då den gode brottsbekämparen funnit sig själv och kommit ut ur garderoben. Detta hände sig vid den årliga pridefestivalen, och plötsligt fann sig läderhuvan med en piska i handen och en undergiven och starkt upphetsad Robin med ändan i vädret.

Eftersom Batman har stans snyggaste bil har han erbjudits att leda nästa års pridefestival och har tacksamt tackat ja. Efter hård övertalning har även Robin samtyckt till att medverka.

Jokern som numer tycker att det är tråkigt att begå brott har istället satsat på en komikerkarriär. Det finns grupper på Facebook som uppmanar honom att börja begå rån och stölder igen eftersom det anses vara mindre störande och plågsamt.

Vad ärkeskurken Pingvinen har för sig vet jag men är moraliskt förhindrad att berätta.

De rykten som förekommit i amerikansk press att Batman börjat lira baseball är helt ogrundade och bevisar bara hur svårt det där med särskrivning är.

 

Stålmannen

 

Gamle stålis börjar bli lite till åren men är fortfarande stark.

Ett problem han haft de senaste åren som journalisten Clark Kent är svårigheten att hitta en telefonkiosk när han ska byta om. Rimligen borde han kunna byta om så snabbt att ingen skulle kunna se något men han är en blyg viol. Vad hjälper väl all världens mobiltelefoner och appar när det enda man behöver är en schysst hytt att svida om i?

Hans stigande ålder har också inneburit att han i egenskap av gammal snuskhummer alltmer använder sig av sin röntgenblick. Det finns inte en brallis i hela staden som han inte detaljstuderat med sina pilska gubbögon.

Krämporna kryper på och han har nyligen genomgått en rostskyddsbehandling och har även setts vid ett stålverk för att behandla sin stålvärk.

 

Djungelns hjältar

 

Det är inte bara svenska journalister som råkat illa ut då de olovligen strukit omkring i förbjudna områden i Etiopien. Både Tarzan och Fantomen lär sitta inspärrade i samma fängelse som svenskarna i väntan på rättegång.

Fantomen arresterades för olovligt framförande av fordon då han fullständigt ologiskt red omkring i djungeln på en bländande vi häst. En stämningsansökan väntar även den maskerade hjälten för uteblivna löneutbetalningar. Det är Bandarerna från djupa skogen som tröttnat på att slava åt killen med badmössan utan att få marknadsmässig lön. Bandarernas juridiska ombud är känd för sina otroligt giftiga inlagor.

Beträffande vad Tarzan gjort sig skyldig till så är det mer oklart. En av åtalspunkterna lär dock vara förargelseväckande beteende och grovt språkbruk. Hans svingande i lianer iklädd minimala badbyxor i leopardmodell har väckt ont blod hos de Etiopiska myndigheterna.

Beträffande det grova språkbruket kan det vara en fråga om ett missförstånd. Tarzans advokat hävdar att det är en olycklig kombination av bristande skolgång och ett medfött talfel som lett fram till apmannens nuvarande svårigheter. När djungelmannen stoppades vid en fartkontroll för lianer lär han ha vrålat saker som trafikpoliserna uppfattade som otidigheter.

 

”Kreeega bundolo!”

 

Lär han ha vräkt ur sig enligt polisens anteckningar och de tog illa vid sig. Försvaret hävdar att vad Tarzan i själva verket försökte säga var.

 

”Tjena grabbar, ge mig fem!”

 

Osäkra på om apmannens hand i luften var en nazisthälsning eller början på ett fysiskt angrepp så blev han genast bryskt brottad till marken, besatt med handfängsel och omhändertagen.

 

Gröna lyktan

 

Denna formidabla serie har tyvärr lagts ner eftersom den brottsbekämpande lyktbäraren blev överkörd och dödad vid ett övergångsställe. Den djupt skakade bilisten som krossade hjälten svarade förvirrat på frågan om varför han kört mot rött.

 

”Jag svär att jag såg ett grönt ljus.”

 

Som jag tidigare nämnt så är ovanstående rader enbart spekulation från min sida, men å andra sidan är det en sorts spekulation som inte borde reta upp någon grek.

På tv häromkvällen var det ett inslag om en helt ny serietidning som hade, det var i alla fall vad man påstod, nya friska vinklar. Det var fråga om en feministisk porrtidning i serieformat.

Porr brukar anses som en styggelse och något av och för gamla snuskgubbar. Nu var den framställd av en kvinna och genast blev det nästan fråga om något kulturellt högtstående. Om du som läsare tänker framställa eller läsa porrserietidningar så är det bäst för dig att du först noga känner efter vilket kön du tillhör. Samma beteende kan nämligen ge både ris och ros. Därför ska du få med dig några varningens ord och ett citat från min favoritserie på tv någonsin, ”Hill Street Blues.”

 

 

”Let’s be careful out there!”