Påsk
Vet inte om man kan säga så, men det lackar mot påsk. Det jag däremot vet är att jag blir lack på påsken eftersom jag inte fått någon inbjudan till de härligt ljusskygga aktiviteter som hör därtill. Jag menar då speciellt resan till Blåkulla och festandet där med hin håle.
Vet inte ens vilken dag kvasten avgår så jag frågade min sambo Agneta om saken. Hon sa sig inte vara säker men att det kunde vara skärtorsdagen. Jag mötte detta uttalande med stor skepsis eftersom jag inte tror att man kan lita på kvinnor i just den här frågan. Min misstro är extra stor mot Agneta eftersom hon i år fyller år på långfredagen, suspekt på min ära! Inte nog med dessa indicier, hon har sedan ett par år tillbaka köpt en lövsug. Vad betyder då det undrar du? Jo det är kvastarnas motsvarighet till Harry Potterböckernas Nimbus 2000. När min sluga kvinna ställer om sin maskin till blås istället för sug så kommer hon att nå Blåkulla långt före de som fortfarande tar sig dit på traditionellt vis så att hon får plats på första parkett till dansen och de lustiga lekarna.
Till fromma för er män som undrar om även era partners har moderna flygmaskiner tillverkade speciellt för kundkretsen häxor så har jag nedan sammanställt en lista på de mest kända typer som går att finna på marknaden. Ta en titt på det misstänkta föremålets undersida så finner ni namnet på tillverkaren och serienumret. Det sistnämnda är alltid 666 och tryckt i blodrött. De vanligaste märkena är, från Sverige Vulvo Amazon, från Japan Hynda och Sopzuki, från Tyskland Märrcedes och Audi Kvastro, men den allra vanligaste modellen är en billig men relativt driftsäker rysk apparat kallad Moscowitch.
Vad jag nu måste göra är att verkligen lista ut den rätta natten, den rätta avgångstiden och den absoluta adressen till de påskeliga festligheterna. Även jag vill dansa med djävulen i en flygande fläng, troligen till tonerna av någon gammal discodänga av Bee Gees. ”Jive Talking” skulle passa bra när den onde börjar babbla i tungor.
Det som oroar mig mest är att jag inte dansar nykter och det innebär att jag måste köra på fyllan till partyt. Man ska inte framföra kvastar i berusat tillstånd och varande ett blindstyre så kör jag rätt sopigt ändå.
Alltför skäggig för att passera som vanlig påskkärring blir jag tvungen att slätraka mig. Det som är riktigt bra med det är att min stolta kran kommer att se än större ut än vanligt i äkta påskkärringmaner.
Att jag dessutom bör klä upp mig i damkläder innan jag äntrar kvasten vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till. Tänk om jag finner att jag gillar det och resten av året bara går och längtar till påsk så att jag får lov att göra det igen!
En inventering hemmavid har gett vid handen att både kvast och katt, om än inte någon kolsvart, finns att tillgå men att det där med en kaffepanna kan bli lite knivigare. Ser lite fjolligt ut med en termos eller en bryggare. Det enda som skulle verka värre är en pappmugg med kaffe från McDonalds.
Är det verkligen en traditionell fylla som gäller vid Blåkulla eller har tillställningen moderniserats? Kanske liknar det numera ett raveparty där satan delar ut frimärken som behandlats med substanser, som visserligen smakar fan, men som försätter alla i en tung extas.
Om det är kokain som gäller så blir åtgången monumental då häxor är kända för att ha rejält tilltagna luktorgan. Tänk dig bara om Pomperipossa ska dra en lina, det lär gå åt en hel säck. Den gamla haggan är både ond och dålig på alla sätt och vis men dum är hon då rakt inte. Innan en lina läggs ut åt den sluga konan så står hon där och tvärljuger allt vad hon förmår, ett trix hon har gemensamt med den annars så träskalliga Pinocchio. Den sistnämnde lär numera vara portad från alla krogar runt Stureplan och har den senaste tiden setts på flera pubar i Upplands Väsby hand i hand med sin kärlekspartner Televinken. Ryktet att de båda var utan en tråd på kroppen lär dock vara helt utan grund.
Jag inser att vissa problem kan uppstå när det är dags för dansen och alla häxor kastar av sig sina kläder. Mitt hopp ligger i att belysningen säkert är skum på festplatsen och med lite strategiskt placerad gaffatejp så kan det gå. Nu borde inte den sistnämnda åtgärden vara nödvändig då det bara är en man på dansbanan, även om han är en riktig bock. Just det sistnämnda gör mig en smula orolig och jag kommer att hålla mig i utkanten av dansandet så att inte sagda hornbeprydda klapprar mig alltför nära med bockfot, brinnande blick och svavelosande tunga.
Även i vanliga fall så brukar jag gömma mig de dagar då kvarteret hemsöks av påskkärringar men detta år är det mer befogat än någonsin. Tänk om någon av häxorna känner igen mig från de djävulska festligheterna och ifrågasätter varför inte även jag är ute och skrämmer befolkningen till att ge mig allmosor. Tror inte att lama undanflykter som att jag bantar, försöker sluta med socker eller att jag tycker att det är pinsamt att gå runt bland mina grannar som vuxen man i damkläder och målat ansikte för att tigga godis och småpengar kommer att godtas som ursäkt. Jag får helt enkelt göra som alla andra år och släcka alla lampor, som om jag någonsin tänt dem, och se till att jag inte syns utifrån. Blir jag törstig eller måste ha något från de rum som är belägna i gatunivå så blir det ålning medels hasning som gäller. Patetiskt med en vuxen man som smyger och krälar på golvet i sitt eget hem bara för att kvarterets barn inte ska få syn på honom. Gissa om det är en lättnad för mig när resten av familjen kommer hem och kan ta hand om anstormningen av godissugna påsktanter! Både sambo och döttrar säger att jag är skitfånig som gömmer mig för några oskyldiga barn, men de är alla av honkön och är som jag ser det helt opålitliga i påsktider.
Inte undra på att påsken förknippas med ägg, det är bara att ta sig en titt på mig.
