Synpunkter

Så tog sig då min yngsta dotter Mimmi 19 ut i stora världen till slut. Det satt långt inne och innebar en rad ombokningar och jag hoppas att hon nu inte har tagit sig ur askan och i elden. Australien är den plats hon och hennes reskamrat Niklas nu har intagit och jag hoppas att världsdelen och Mimmi ska komma väl överens.

Som uppmjukning har de två reskamraterna spenderat nästan två veckor i Sidney men trots att det var både varmt och fullt med ös i denna livliga storstad så har de nu fortsatt till den betydligt mindre men klart varmare Cairns i delstaten Queensland. Där ska de söka jobb och det första alternativet de talade om var ett kneg på en lantgård. Visst gillar Mimmi lantlivets fröjder och att plocka frukt lät vettigt men när jag läste att hon kanske skulle få lov att mjölka kor skrattade jag så hårt att jag nästan trillade ur min fåtölj. Hon funderar också på att jobba som nanny vilket åter igen fick mig att bryta ut i högljudd munterhet eftersom Mimmi inte alls är särskilt förtjust i barn, tvärtom faktiskt, men illbattingar är kanske ändå att föredra gentemot kor. Vad det nu än blir för jobb så gör jag vågen i hennes ära eftersom hon ger sig hän med ett sådant öppet sinnelag och plockar vuxenpoäng i drivor.

Kunskap är som bekant makt så Mimmis ömma moder tillika min sambo Agneta gjorde raskt efterforskningar på nätet om cairnes. Om detta var tänkt att lugna oss som varande oroliga föräldrar så blev det totalt förfelat. En del av året är det tydligen badförbud eftersom det då finns giftiga fiskar i vattnet. Inga problem i sig och det lär finnas massor med härliga pooler men med tanke på Mimmis anarkistiska beteendemönster så hoppas jag innerligt att hon inte får syn på någon skylt om badförbud. Gör hon det så hoppar hon obönhörligen i plurret bara därför att man inte får.

En annan oroande sak Agneta luskade ut är att det i floderna i området finns krokodiler. Även Mimmi bör väl ha vett att inte bada med dessa monster, som säkert inte är alls lika gulliga som Snappy, men hon kunde inte ens åka till Bali på semester utan att bli biten av en tiger så jag är med rätta orolig. Det var förvisso en liten tiger men det är nog inte någon lek att bli biten av en liten krokodil heller.

Jag har sedan länge drillat mina döttrar att höra av sig när de blir väldigt sena eller inte kommer hem alls och nu när Mimmi är i känguruland så får jag ostört sova även på småtimmarna. När hon fortfarande var hemma väcktes jag otaliga gånger vid okristliga tider av högljudda meddelanden från min mobil att ett sms inkommit. Nu har hämndens tid stundats och om vi ringer till Mimmi när det är läggdags här så får vi äran av att väcka henne i ottan. Hon låter helt mosig och förvirrad och det är verkligen njutbart. Vilken tur att det via telefonkort är så billigt att ringa att vi inte behöver visa någon måttlighet alls utan kan ringa nästan varje morgon och riktigt rå om henne.